Pressade barn, perfekta barn?

“Varför fick du inte ett A?”, “vid din ålder var jag bäst i klassen”, “du måste fortfarande jobba hårdare”, “sluta inte plugga förrän du är perfekt i matte”, “du får inte begå misstag”… Pressade barn får höra sådana fraser många gånger under sin barn- och ungdom.

Självklart vill föräldrarna det bästa för dem, och genom att uppmuntra dem att bli bäst vill de inte få dem att lida. Men bakom pressen och förväntningarna gömmer sig olösta problem från de vuxnas förflutna, och det kan resultera i komplex såväl som attityder som upprepas hos deras egen avkomma.

Pressade barn: när perfektion inte räcker

Efter att ha studerat natt och dag i flera veckor fick Peter äntligen det A som hans föräldrar krävt. När han kom hem med provet i hand och glad över vad han presterat, tittade hans föräldrar på honom. Istället för att gratulera honom sade de: “Vi hoppas nu att detta är det enda betyg du kommer hem med från skolan framöver.”

Agnes är en flicka vars föräldrar tvingade henne att börja dansa. Från tidiga år har hon burit spetsiga skor och bakåtslickat hår, deltagit i alla lektioner och till och med stannat kvar efter dem för att träna framför spegeln. Hemma lyssnar hos bara på melodin som hon måste lära sig, om och om igen, för uppvisningen vid årets slut.

På den länge efterlängtade dagen kommer hela familjen för att se henne på teatern. När hennes uppträdande är slut kommer hennes föräldrar fram och varnar henne: “Nästa gång bör du prestera bättre än dina vänner”, trots att läraren valt henne till huvudkaraktären.

Maria och Ernestos barn måste genomgå piano- och tennislektioner eftersom detta var deras drömmar när de själva var små. Barnen gillar inte tangenter eller racket, men det spelar ingen roll. De måste gå eftersom det är vad de äldre vill. Deras önskan är att deras barn ska bli framgångsrika pianister och tennisspelare eftersom de aldrig fick chansen till det.

Dessa situationer kanske verkar komma från en ödmjuk författare, men de är sanna. I många fall inser inte föräldrar att de genom sin önskan för sina barn att bli perfekta, skadar dem på ett sätt som kommer hemsöka dem resten av livet.

Att stimulera eller pressa barn?

Givetvis försöker de flesta föräldrar inte att bete sig illa mot sina små. Detta sker av okunnighet. Istället för att hjälpa skapar de en framtida vuxen med många komplex och sorger, och utan förmåga att acceptera sina misstag.

Men när handlar det om stimulerade barn och när handlar det om pressade barn? Den tunna linjen mellan dessa två handlingar baseras på attityden. Så att du bättre ska förstå indikerar Madeline Levine i boken The Price of Privilege att om vuxna har en koppling till barnen och deltar i deras aktiviteter, kommer processen kallas “stimulans”.

Om personliga önskningar å andra sidan rankas högre än barnens välmående, eller om den vuxna ställer krav samtidigt som denne är fokuserad på en annan aktivitet, såsom hushållssysslor eller arbete, kallas det “press”.

Är pressade barn något nytt?

En vana under 2000-talet är att små barn från tidig ålder ska ha dussintals fritidsaktiviteter: engelska, sport, musik, scouting, dans och så vidare. Å ena sidan beror detta på att föräldrar arbetar många timmar om dagen och inte kan ta hand om dem, och å andra sidan är det för att dessa aktiviteter “kommer ta fram det bästa hos dem”.

Det är inte dåligt att motionera eller tala ett andra språk. Vad som dock inte är korrekt är ha pressade barn som gör något de inte gillar eller att de pressas på ett sätt som gör dem till “dåliga barn”, “otacksamma” eller “oförtjänta av något” om de inte är perfekta.

Hur man undviker att söka “perfekta barn”

Innan du försöker uppnå perfekta barn bör du fråga dig vad du menar med “perfektion”. Skulle det inte vara bättre om barnen ägnade sig åt sådant som gör dem lyckliga? Självklart finns det gränser. Vi talar inte om att acceptera att de hoppar av skolan eller inte genomgår gymnasiet.

Att vilja bra saker åt sina barn är typiskt för alla föräldrar. Men vilket pris måste betalas för att uppnå detta? Uppmuntra dina barn att göra sitt bästa bortom resultaten. Sätt inte adjektiv med negativa etiketter på dem när de inte får högsta poäng. Fråga dem hur de mår när de går till skolan eller vad de vill göra när de gått klart.

På så sätt kommer du uppfostra framtida vuxna som kan övervinna de hinder de stöter på, som kan nyttja sin fulla potential utan att jämföra sig med andra, och som framförallt kan vara lyckliga med den framtid de väljer.