Ligger problemet hos eleverna eller utbildningssystemet?

Man kan inte tala om inlärning utan att tala om utbildningssystemet. Dessa två är nära sammankopplade och influerar konstant varandra.

En problematisk konsekvens av hur utbildningssystemet är upplagt är tendensen att stämpla barn som långsamma. Det är problematiskt eftersom det sätter parametrar för idealiska inlärningshastigheter – men endast för inlärning som sker inom själva systemet.

De flesta utbildningssystem i världen är stelt standardiserade. De definierar vad människor bör lära sig, hur och när. De definierar även metoder som används för att utvärdera huruvida dessa mål uppnås.

Det moderna utbildningssystemet

Vårt system slår fast vad som anses vara långsam inlärning. Människor tror generellt att systemet är korrekt och att individer bör kunna svara på vad det kräver samt fungera korrekt. Om inte så måste de lida av en brist eller så måste något vara fel.

Elever får stämplar såsom “långsam”, “snabb”, “intelligent” och “ointelligent”. Och det värsta är att dessa stämplar är startpunkten för vägen mot akademisk framgång eller nederlag.

Långsam inlärning eller bara annorlunda?

Detta är en sann historia. En tredjeklassare började skolåret med att ha svårt att lära sig att läsa och skriva. Hans lärare påpekade ofta att han var sämst i klassen. Hon skrev meningar på tavlan för att eleverna skulle kopiera dem, och han blev alltid klar sist.

Eftersom hon inte kunde vänta på honom suddade läraren ut meningarna, och sade åt honom att komma ikapp senare under dagen med en väns anteckningsbok. En dag, under samma övning, kunde läraren inte hitta suddet till tavlan. Pojken hade tagit och gömt det när ingen märkte det. Han blev klar med att kopiera meningarna och gick sedan fram för att sudda ut dem.

Vore det rätt att säga att denna pojke är ointelligent? Om man definierar intelligens som förmågan att använda tillgänglig information för att lösa problem, kan vi bara dra slutsatsen att han är otroligt intelligent.

Historien antyder att han använde en analysprocess som involverar att definiera problemet, utvärdera tillgängliga alternativ och sedan komma fram till en lösning. Hans handling var även en etisk sådan eftersom han aldrig försökte dölja sitt beteende – han ville bara hävda sin rätt att få samma chans som alla andra.

Pojken bestraffades för vad han gjorde. Han “slösade bort” sina klasskamraters tid och motsatte sig lärarens kommandon. Allt hon brydde sig om var att barnen kunde kopiera texten på en viss tid.

Varje elev lär sig i sin egen takt och i sin egen kontext

Lärare, och utbildningssystemet rent generellt, hävdar att inlärning är en omfattande process. Den involverar kognitiva, känslomässiga, relationsmässiga och symboliska processer, bland annat. Det är åtminstone vad de säger. Men hur många lärare överväger faktiskt sina elevers situation hemma i koppling till undervisningen? Visst finns de, men de är alltför få.

I Bogotá i Colombia startade en skola ett pilotprogram där man använde de pedagogiska metoderna från Jean Piaget. Enligt honom var inlärning inte lika viktigt som de mentala processer som var involverade. I denna skola tog man bort prov, kurser och ämnen. Istället fick barnen anmäla sig till de lektioner de ville, och deras prestationer utvärderades aldrig numeriskt.

Resultaten var överraskande. Eleverna kunde gå till samma lektion flera gånger om de ville, och de motiverades att göra det. Prestationerna ökade avsevärt och inlärningen blev mycket mer effektiv.

Eftersom de inte blev godkända eller underkända, var de mer öppna med vad de inte förstod. Eleverna kände att skolan var deras favoritplats. Något liknande skedde vid den så kallade “Mirakelskolan” i Barcelona i Spanien.

Så innan vi stigmatiserar barn genom att säga att de är långsamma, att de har uppmärksamhetsproblem eller att de är intellektuellt sena i utvecklingen, bör vi istället diagnostisera utbildningssystemet i vilket de blir dömda och stämplade.

Det är även viktigt att analysera varje elevs situation. Pågår något i hemmet eller i elevernas personliga liv som gör dem ängsliga eller deprimerade? Främjar hemmiljön inlärning? Bortom neurologiska frågor har vi fortfarande mycket att tala om inom detta ämne.