Prosocialt beteende: Hjälper du andra utifrån empati eller oro?
Prosocialt beteende (som att hjälpa någon i familjen, en vän eller en främling på gatan) kan göra att du känner dig altruistisk och vänlig. Att ge en hjälpande hand till en person i nöd kan göra att du känner dig som en god person med goda värderingar och höga standarder. Liknande så kan du känna dig självisk när du väljer att inte hjälpa till. Men har du egentligen stannat upp och funderat över huruvida detta beteende att hjälpa till i själva verket är en osjälvisk handling?
Har du tänkt efter någon gång över vilka dolda motiv som skulle kunna ligga bakom din vilja att hjälpa till och vara generös mot andra? Är du säker på att det alltid handlar om förståelse och empati? Tänk om önskan att bidra till någon annans välmående egentligen inte är orsaken till din solidaritet? Vissa undersökningar som analyserat dessa förhållanden har kommit fram till några intressanta slutsatser.
Hjälper du andra utifrån empati eller oro?
Forskare har studerat prosocialt beteende sedan många årtionden tillbaka. Vad är det som gör att människor hjälper andra? Är detta en medfödd egenskap som alla föds med eller är det kulturellt förvärvat? Många författare har debatterat dessa och andra liknande frågor.
Låt oss titta på det genom ett exempel. Det har bevisats att på hjärnnivå, när vi ser en annan människa lida, aktiverar vår hjärna samma neurala nätverk som är involverat i den lidande personens känsloprocess. Med andra ord så är det ett faktum att de flesta människor har förmågan att uppleva andra människors smärta som om den vore deras egen. Kanske du är en av dessa.
Men vad är det som du exakt känner i dessa situationer? Hypotesen som verkar ha mest empiriskt stöd är att vi människor kan reagera på två olika sätt när vi ser någon i nöd:
- Å ena sidan kan vi reagera med ångest, äckel, oro eller skräck
- Å andra sidan kan vi uppleva medlidande och förståelse. Vi kan känna oss genuint berörda.
Beroende på olika faktorer är en av dessa reaktioner starkare än den andra. Det beror å ena sidan på omständigheterna runt den observerade personens lidande. Å andra sidan beror det på den observatörens personliga disposition. När olika personer ställs inför samma situation, kan de alltså ha olika reaktioner. Av samma anledning så kan samma invid ha olika reaktioner vid två olika tillfällen.
Vilken är din motivation?
Oavsett om situationen orsakar ångest eller medlidande hos dig, är det mer än troligt att du kommer att hjälpa någon som du ser är i nöd. Men din motivation till ditt agerande kan vara olika i varje enskilt fall.
I grund och botten tenderar människor att ha själviska mönster gällande deras agerande när de upplever fara, äckel eller oro. Med andra ord så kan de hjälpa andra för att minska det obehag de upplever när de ser dem i nöd. Om de å andra sida känner sig berörda, är deras handlingar genuint altruistiskt motiverade – och de fokuserar på den drabbade personens lidande och inte sitt eget.
Det var en grupp universitetsstudenter som under utförandet av några studier som upptäckte detta. De såg att typen av mönster för handlande berodde på de upplevda känslorna. Det grundläggande var att de som upplevde ångest agerade med motivationen att minska sin ångest. Och de som kände medlidande agerade med målet att minska behovet hos den lidande.
Det går inte bara att välja vilken reaktion som ska aktiveras i dig. Därför går det inte att påstå att en grupp är mer stödjande än en annan på en moralisk nivå. Därtill kommer ett annat faktum som en av dessa studier kom fram till: när den hjälpande handlingen kom till ett högt pris, visade de personer som tenderade att känna genuin empati ett själviskt mönster för handlande. Det verkade som att när personlig uppoffring var involverad, jämkade detta bort den första altruistiska impulsen.
Är prosocialt beteende något som alla utövar?
Dessa fynd ökar den ständigt existerande tvetydigheten angående till vilket mått som en människa är genuint omtänksam, altruistisk och generös. Du känner säkert till att hjälpande handlingar många gånger ger givaren en känsla av tacksamhet. Men nu vet du också att det är något som hjälper dig att minska ditt eget obehag.
Som du kan se, är det hjälparens känslor som bestämmer dennes agerande. Men frågan är om detta innebär att vi kan påstå att en omsorg över en annan person verkligen är vad som gör att de agerar? Hur som helst, och vilken den underliggande motivationen än är, så är prosociala beteenden gynnande beteenden. Att hjälpa dem omkring dig skapar garanterat välbefinnande. Det är också viktigt att vi håller fast vid dessa beteenden för att skapa en mer tillfredsställande social samvaro med varandra.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Batson, C. D., O’Quin, K., Fultz, J., Vanderplas, M., & Isen, A. M. (1983). Influence of self-reported distress and empathy on egoistic versus altruistic motivation to help. Journal of personality and social psychology, 45(3), 706.
- Batson, C. D., Fultz, J., & Schoenrade, P. A. (1987). Distress and empathy: Two qualitatively distinct vicarious emotions with different motivational consequences. Journal of personality, 55(1), 19-39.
