Robbers Cave-experimentet: grupprelatering
Robbers Cave-experimentet var ett av de mest klassiska inom socialpsykologin. Det utfördes 1942 av Muzafer Sherif och Carolyn Sherif – två lärare vid University of Oklahoma i USA. De ville identifiera element som bättre låter oss förstå sociala fördomar.
Robbers Cave-experimentet fokuserade på gruppkonceptet. De försökte visa hur människor upplever att de tillhör en viss grupp. Hur relationer uppstår inom den och hur gruppen relaterar till andra.
“Fördomar är föreställningar innan observation”.
-José Ingenieros-
De ville också identifiera hur konflikt mellan två grupper uppstår eller blir intensivare. När det finns två grupper i vilka deras medlemmar har utvecklat en stark känsla av samhörighet med sin grupp förstärks avvisningen av grupper de inte tillhör och deras karaktärsdrag. Men det kan också vara omvänt. Låt oss ta en titt på hur de genomförde studien.
Robbers Cave-experimentet
För att utföra studien valde forskarna 22 11-åriga pojkar. De var alla “normala” barn. Detta innebär att de inte hade någon bråkig historia. De var alla väluppfostrade, kom från stabila familjer och gjorde bra ifrån sig i skolan. De var alla från medelklassen och ingen av dem visste att de deltog i ett experiment.
Barnen delades slumpmässigt in i två grupper. Därefter deltog de i ett sommarläger i ett område av Oklahoma känt som Robbers Cave State Park. De två grupperna campade långt ifrån varandra. Ingen av barnen visste att den andra gruppen fanns.
Robbers Cave-experimentet hade tre faser: först stimulerade forskarna en känsla av att höra till gruppen. Den andra fasen var friktionsfasen där forskarna avsiktligt skapade situationer av konflikt med den andra gruppen. Den avslutande fasen var integrationsfasen. I denna verkade forskarna för att försöka lösa konflikterna och minska de upplevda skillnaderna mellan grupperna.
Samhörighet och konflikt
Under den första veckan utförde man aktiviteter som stärkte relationerna inom varje grupp. Pojkarna vandrade tillsammans, gick till poolen tillsammans och utförde andra fritidsaktiviteter. Varje grupp ombads vidare att välja ett namn och en flagga. En av grupperna valde att kalla sig “Örnarna” och den andra “Skallerormarna”.
I det första stadiet såg forskarna att gruppmedlemmar identifierade sig med sin grupp och utvecklade en stark känsla av samhörighet. Inom ett par dagar uppstod hierarkier och interna strukturer. Varje medlem knöt annorlunda band inom sin grupp.
Under den andra fasen upptäckte de att det fanns en annan grupp. Från början intog varje grupp en försvarsställning gentemot den andra gruppen. Det fanns uppenbara hinder. Barnen själva bad ledarna att skapa tävlingsinriktade aktiviteter mellan de två grupperna. De gjorde detta och utsåg till och med ett pris till vinnaren, som till slut blev “Skallerormarna”.
Från och med då blev grupperna fientliga mot varandra. Det fanns en påtaglig friktion och pojkarna vägrade att äta tillsammans på samma plats. De avvisade varandra så till den grad att forskarna beslutade att avsluta fas två tidigare än planerat. De var nämligen rädda att situationen skulle eskalera utom kontroll.
Forskarna i Robbers Cave-experimentet bevisade att en känsla av tillhörighet och fördomar går hand i hand. De insåg också hur lätt det var att öka känslan av samhörighet till en grupp och generera hat mot en annan.
Kraften av gemensamma mål
I den slutgiltiga fasen skapade forskarna aktiviteter som krävde båda gruppernas samarbete. Därför arrangerade de bland annat ett fiktivt problem. De sa att en vandal hade förstört deras vattenreservoar (skapandet av en gemensam fiende). Pojkarna var alltså tvungna att fixa vattentillgången. För att uppnå detta, arbetade de två grupperna tillsammans.
Senare sa forskarna att de skulle sätta på en film alla gillade men att de var tvungna att betala för den. Ingen grupp kunde betala summan som de begärde. Återigen var de tvungna att samarbeta för att nå det gemensamma målet.
Efter att ha löst flera problem tillsammans började det ömsesidiga hatet försvinna. Så till den grad att båda grupperna bad om att få åka med samma buss vid hemresan. När de stannade vid en rastplats använde “Skallerormarna” pengarna de vunnit i tävlingen för att köpa dricka åt alla.
Robbers Cave-experimentet slog fast att skapandet av gemensamma problem, och i sin tur gemensamma mål, är ett sätt att lösa konflikter mellan grupper. Forskarna kallade detta “realistisk konfliktteori”. De pekade på att lösning av gemensamma problem tillsammans får fördomar att lösas upp. Sakta men säkert försvinner de.
