Rörelsestörningen dyskinesi: varför uppstår det?

Dyskinesi är en hyperkinetisk störning som ofta är relaterad till biverkningar hos vissa läkemedel. Åkomman manifesterar sig vanligen genom ansiktsryckningar och ofrivilliga rörelser i armar eller ben.

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Rörelsestörningen dyskinesi är en störning som får den drabbade att uppleva onormala, okontrollerbara och ofrivilliga rörelser. Det börjar vanligtvis med små ”tics” i ansiktet, vid mun, tunga och kind, eller i händerna. Allteftersom kan dessa hyperkinetiska förändringar spridas till resten av kroppen. Det finns flera orsaker till detta tillstånd, men ofta uppstår det som en bieffekt av läkemedel.

Det är lätt att förväxla denna kliniska situation med akatisi. Det senare är emellertid mer relaterat till ångesttillstånd och en oförmåga att sitta stilla. Som ett resultat måste de som lider av akatisi ofta gå ut på promenader för att röra på benen. Dyskinesi är mer problematiskt eftersom människor inte kan kontrollera eller göra någonting åt det. Åkomman kommer ofta tillsammans med psykiatriska störningar eller neurologiska sjukdomar.

Mellan en och fem procent av fallen är dessutom åldersrelaterade och vissa äldre människor drabbas av denna typ av hyperkinetisk störning utan tidigare erfarenhet av det.

Definition och symtom på rörelsestörningen dyskinesi

Åkomman består av en rörelsestörning liknande den som uppstår vid ataxi (förlust av muskelkoordination) och dystoni (ofrivilliga muskelsammandragningar som vanligtvis är mycket smärtsamma). I normalfallet uppvisar patienter med dyskinesi icke-frivilliga rörelser som liknar tics. Dessutom rör det sig ganska ofta om relativt påfallande manifestationer.

Som vi nämnde ovan börjar dessa ofrivilliga rörelser vanligtvis i ansiktet. Senare manifesterar de sig i händer och fötter och försvårar successivt normala kroppsrörelser. Den mest komplexa delen av denna situation är att den kontinuerligt förvärras när den väl har dykt upp. Det är viktigt att veta vad som orsakar den och söka den lämpligaste behandlingen utifrån den kunskapen.

Fortsätt läsa för att ta reda på vilka de vanligaste typerna av dyskinesi är.

Läkemedelsinducerad dyskinesi under Parkinsons sjukdom

Rörelsestörningen dyskinesi utvecklas ofta hos patienter med Parkinsons sjukdom. Det är dock inte den neurodegenerativa sjukdomen i sig själv som orsakar tics och rörelsestörningar. Dessa är i realiteten orsakade av de läkemedel som man använder under behandlingen.

Parkinsons utvecklas från en förändring i de nervceller som normalt producerar dopamin; dessa dör därefter långsamt. Cellerna som styr våra rörelser kan inte skicka meddelanden till musklerna utan denna signalsubstans. De drabbade tar vanligtvis Levodopa under sjukdomsförloppet och detta ökar produktionen av dopamin.

Studier som bland annat en som utförts vid University of San Francisco tyder på att dopaminersättningsterapi med Levodopa lindrar Parkinsons motoriska symtom. Men det gör det till priset av biverkningar som drabbar nästan hälften av patienterna. Detta beror på att det främjar utvecklingen av ofrivilliga rörelser och definierar ett tillstånd som kallas Levodopa-inducerad dyskinesi.

Symtomen är:

• tics
• svajande
• sträckningar
• ofrivilliga arm- och fotrörelser
• rastlöshet i extremiteterna.

Effekten av neuroleptikum

En annan orsak till dyskinesi beror också på användningen av andra läkemedel, så som neuroleptikum. Dessa läkemedel agerar som antipsykotiska och kraftigt lugnande medel. Tardiv dyskinesi kan ibland uppstå då en patient har följt dessa behandlingar under en längre tid.

Några av de läkemedel från vilka denna rörelsestörning kan uppkomma är

• första generationens antipsykotika, så som haloperidol, zuclopenthixol, perfenazin mm.
• andra generationens antipsykotika, så som risperidon, paliperidon, quetiapin, aripiprazol mm.
• antidepressiva läkemedel, så som amitriptylin, fluoxetin, fenelzin mm.
• antikonvulsiva läkemedel, så som fenytoin och fenobarbital.

Neurologiska och autoimmuna tillstånd

Vissa personer med autismspektrumstörning kan uppvisa dyskinetiska rörelser, såsom svajande av överkroppen. Detta är dock inte det enda neurologiska tillståndet som skapar denna manifestation:

• Det påverkar också cerebellära degenerationsförhållanden.
• Det kan uppkomma vid neurovaskulära sjukdomar och hos patienter som blir drabbade av stroke.
• Wilsons sjukdom är en sällsynt ärftlig sjukdom där kroppen inte kan bli av med ett överskott av koppar. I det fallet kan man också uppleva det som ett symtom på dyskinesi.
• Slutligen, vad gäller autoimmuna sjukdomar, är det vanligt att personer med multipel skleros utvecklar dyskinesi.

Myoklonisk dyskinesi

Detta är en variation inom denna typ av störning som manifesterar sig med ofrivilliga och korta rörelser som härrör från en plötslig muskelsammandragning. Dessa rörelser är ibland smärtsamma.

Orsakerna till detta fenomen är:

• progressiv myoklonisk encefalopati.
• encefalopati orsakad av syrebrist i hjärnan.
• myokloniska epilepsier drabbar kvinnor i större utsträckning än män och är begränsade till olika ansiktsryckningar och tics.

Stereotypi och tics

Det finns en typ av dyskinesi där den drabbade kan uppnå en viss nivå kontroll över dessa symtom om de lär sig strategier för att minska dem. Detta fenomen uppträder ofta hos personer med en autismspektrumstörning.

Beroende på åkommans allvaresgrad uppstår antingen mer eller mindre arbetsoförmåga vid dyskinetiska tics. Bland dem som kan uppstå finns:

• Enkla tics.
• Vanliga motoriska stereotyper, som repetitiva och ritualiserade rörelser.
• Flera och komplexa tics som liknar svåra spasmer där personen kan uppleva behovet av att uttrycka olämpliga ord och även förolämpningar. Tourettes syndrom, till exempel.

Behandlingar mot Rörelsestörningen dyskinesi

Hur behandling sker beror på vad som utlöser problemet. Det är inte detsamma för Parkinsons som för någon med en externt orsakad hjärnskada. Det viktiga vid samtliga fall är att ställa en diagnos och förstå svårighetsgraden av symtomen.

Generellt följer patienter några av dessa riktlinjer:

• Avbryt användningen av läkemedel som orsakar dyskinesi och prova alternativ medicinering. Detta verkar i princip enkelt, men det är faktiskt mycket problematiskt. Detta beror på att det hindrar dig från att effektivt behandla den primära sjukdomen.
• Injektioner med botulinumtoxin fungerar ofta i de situationer där dyskinesi påverkar ansiktet.
• Hjärnvågsstimulering är en annan behandling med en relativt bra framgångsgrad under dessa förhållanden.

Slutligen så är behandlingen av dessa tillstånd alltid komplex och beroende av tvärvetenskapliga metoder för att kunna leda till att patienten gör några framsteg. Men det är trots allt möjligt att i många fall minska effekterna av dyskinesi och skapa en bättre livskvalitet för den drabbade personen.