Salkovskis teori om tvångstankar
Salkovskis teori om tvångstankar hjälper oss att förstå varför besattheter uppkommer och vad vi kan göra för att förebygga dem.
Besattheter, eller tvångstankar, är tankar, föreställningar eller impulser som maler i huvudet och man inte kan släppa. Alla människor upplever tvångstankar i viss mån.
Även om det är sant att somliga människor är mer benägna att lida av dessa kognitiva intrång, är det ändå en helt normal företeelse för den utvecklade hjärnan.
Följaktligen vore det ett misstag att beteckna tvångstankar som patologiska.
Det faktum att du har en eller annan tvångstanke definierar inte dig som person. Besattheter är helt enkelt något som bara dyker upp. De påminner om vad som händer när du drömmer.
Det är normalt att drömma om saker som inte har något att göra med dina värderingar eller ditt sätt att tänka. När du vaknar är det lätt att inte fästa så stor vikt vid innehållet i drömmen och att slå bort den.
Dock är det för en del personer inte lika enkelt att vifta bort sina tankar, utan istället lägger de alltför mycket betydelse i dem.
Personer med tvångssyndrom (OCD) tror ofta att blotta tanken på att tillfoga en annan person skada gör att denna person verkligen skadas. Eller så tror de att de är dåliga människor för att de har negativa tankar.
Det var med detta i åtanke som Salkovskis lade fram den första kognitiva förklaringen till ångest och tvångssyndrom.
Du har tusentals tankar varje dag, från det att du vaknar tills du somnar. En del av dessa tankar har ett samband med din personlighet (är egosyntont). Andra förefaller osmakliga och det är därför som du inte vill kännas vid dem.
Salkovskis teori: skillnaden mellan tankar och besattheter
Salkovskis avsikt var att studera de processer vi talat om. Det var 1985 som han presenterade sin kognitiva teori. Salkovskis teori gör skillnad på automatiska negativa tankar och tvångstankar.
Automatiska negativa tankar är subjektiva reaktioner som vi uppvisar under vissa omständigheter.
Ett viktigt inslag i automatiska negativa tankar är att vi inte bearbetar tankarna på ett djupare plan, därav namnet “automatiska” (Rachman 1981).
Enligt Salkovski går det att slå fast viktiga skillnader mellan automatiska negativa tankar och besattheter.
Dessa skillnader är baserade på till vilken grad personen uppfattar inkräktande tankar, till vilken grad hon har tillgång till sitt medvetande och till vilken grad tankarna överensstämmer med hennes trossystem.
Den sistnämnda av dessa skillnader är den mest avgörande. En tvångstanke är störande och ger upphov till ångest, för den hänför sig på något sätt till något som personen ifråga ger mycket högt värde.
Salkovskis teori hävdar att tvångstankar fungerar som stimuli, vilka kan leda till en viss typ av automatisk tanke.
De tillgängliga bevisen pekar på det faktum att den icke-kliniska befolkningen erfar dessa inkräktande tankar relativt ofta utan att uppleva en särskilt hög ångestnivå.
Dessa tankar utgör bara ett problem då de leder till en rad automatiska negativa tankar genom samspelet med ovannämnda inkräktande tankar som är oacceptabla för individen. Alltså betyder ångest olika saker för olika patienter.
Att ta på sig för stort ansvar
Patienter med tvångssyndrom tenderar att överskatta gränserna för deras ansvar. Minsta risk, verklig eller inbillad, att någon skulle skadas är outhärdlig för dem.
De gör allt de kan för att motväga denna risk. Denna tendens kan bero på att de har behövt ta på sig ett stort ansvar i ung ålder.
Denna brådmogna ansvarskänsla, vid en ålder då man inte vet hur man hanterar den här sortens påtryckningar, kan resultera i en del problematiska tankegångar, som exempelvis:
- Att det att tänka på en handling är detsamma som att utföra denna handling.
- Att inte kunna förhindra en skada är samma sak som att vålla skada.
- Låg sannolikhet att något kommer att ske frigör dig inte från ditt ansvar.
- Att inte företa en neutraliseringsritual när du får en tvångstanke betyder att du vill tillfoga skada.
- En person kan och bör alltid styra sina tankar.
Att ta på sig skulden när saker går snett
Automatiska tankar och föreställningar som väcks av besattheter kretsar kring denna ansvarskänsla. Sådana tankar som “Om något går snett så är det mitt fel” är mycket vanliga.
Ännu värre är det att dessa skuldkänslor inte bara dyker upp som svar på verkliga händelser utan även till följd av inbillade scenarier. Patienten upplever att han är en dålig person bara för att han har en viss tanke.
Det är som om man kunde anklagas för en synd bara för att man tänker på något som betecknas som en sådan. Därför upplever patienten ett behov av att förebygga skada och lindra den skuldkänsla han bär på.
Han använder sig av neutraliserande ritualer för att “lösa” problemet. Neutraliseringar är, enligt Solvenskis teori, försök att förhindra eller minska risken att bli ansvarig för en eventuell skada.
Kruxet är att “lösningen” blir det grundläggande problemet. Individen blir fast mellan sina tvångstankar och sina tvångshandlingar, vilket i stor utsträckning begränsar hans eller hennes sätt att leva.
Denna teori inbjuder patienten att se på dessa kognitiva intrång som “oljud”. Med andra ord att ta makten ifrån dem. Att göra skillnad mellan tankar och verklighet och vem man egentligen är.
För att göra detta är kognitiv terapi viktig. Det hjälper patienten att lära sig hur han upphör att utföra sina ritualer och blir fri från sin idéer om skada och personligt ansvar.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Belloch, A., Sandín, B. y Ramos, F (2008). Manual de psicopatología. Volúmenes I y II. McGraw-Hill.Madrid
