Själviskhet inom kärlek: ge allt i utbyte mot inget

Är själviskhet bara dåligt? Vilka är konsekvenserna för vårt kärleksliv? Och vad har självkärlek med saken att göra? Läs vidare för att få reda på det.

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Många ger oss inte den kärlek som vi förtjänar. De är med oss för eget gagn, för att tillfredsställa sina egna önskningar och för att fylla tomrummet i sina liv. Själviskhet inom kärlek är ett gift.

Det skapar kaos och lämnar ärr efter sig. Att reagera i tid är det enda sättet att ta sig ut ur dessa förhållanden.

Själviskhet inom kärlek orsakar regelrätta personliga katastrofer. Det finns de som verkar vuxna till utseendet men som agerar som barn. Deras barnsliga egon ser känslomässiga relationer som ett sätt att tillfredsställa egna behov.

De är tagare snarare än givare såväl som omogna personer som inte förstår, eller inte vill förstå, ömsesidighetens språk.

Abraham Maslow sade att allt själviskt beteende inte nödvändigtvis är av ondo. Åtminstone inte fram tills att vi förstår vilka motivationer som vägleder och definierar det.

Som exempel är det positivt att känna behovet att prioritera och investera tid i oss själva då och då, för det låter oss stärka vår självkänsla.

Det finns dock en annan sida av myntet där vi finner en mörk, ohälsosam och skadlig själviskhet.

Erich Fromm var en av de första att tala om själviskhet inom kärlek. Enligt författaren av The Fear of Freedom och The Art of Loving finns det personer som ser på relationer som ett sätt att ta och få.

De är kvinnor och män som inte kan se bortom sin egen älskade bubbla.

Själviskhet inom kärlek – den femte ryttaren

När John Gottman – psykolog vid Washington University – förklarade sin teori om de “Fyra ryttare som ansvarar för att relationer tar slut” så missade han dimensionen själviskhet inom kärlek.

Med denna teori föreslår han att den största faran i en relation är likgiltighet, en defensiv attityd, kritik och förakt.

Man kan säga att själviskhet kan klassas som en lika förödande femte ryttare. Men i verkligheten inkluderade inte dr. Gottman detta element som en exklusiv förutsägare för slutet på relationer.

Detta kan bland annat förklaras av att själviskhet genomsyrar de andra fyra beteendena. Personen som kritiserar, gör övertramp, uttrycker avsky för andra och undviker ansvar uppvisar stor själviskhet.

Hur uppenbart det än kan verka så ser vi inte alltid detta. Ibland gör kärleken ont, och den gör ont eftersom vi i början av relationen ofta är blinda för det uppenbara.

De flesta av oss har någon gång riskerat mycket för en annan. Vi har kastat oss mot en person som verkade så perfekt och fascinerande, för att falla nedför en känslomässig klippa.

Dessa själviska personer kan nämligen vara sibylliska och bedrägliga i början, så det är lätt att falla i deras fälla.

Senare, när de har vad de vill ha, avslöjar de sitt sanna jag. De använder känslomässig utpressning och manipulation, och är som svarta hål som sväljer allt.

Och nej, de gengäldar inget av vad de får eller tar, för deras själviska personlighet har inget att erbjuda annat än brister och besvikelser.

Själviska personer älskar inte eftersom de inte vet hur de ska älska sig själva

Denna fras kan verka motsägande, men den är värd att reflektera över. Själviskhet inom kärlek uppstår som ett resultat av en oförmåga att älska sig själva.

Hur är det möjligt? Vi är så vana vid att ta för givet att själviskhet är när personer bara älskar sig själva, likt narcissism. Men det finns en dold verklighet som inte är lätt att hitta.

Som Erich Fromm påpekade i sin bok The Art of Loving  avskyr faktiskt den själviska personen sig själv. Han saknar självkärlek och är så frustrerad såväl som full av behov att han använder relationer för att uppfylla dem.

Den själviska partnern saknar självkärlek och tar från andra vad hon saknar

För några år sedan utförde psykologiavdelningen på State University of New York en avslöjande studie. De jämförde altruistiskt beteende med själviskhet.

Något som var uppenbart var att altruistiska personer känner sig mer uppfyllda personligt och känslomässigt. De ger utan att vänta sig något i gengäld.

De erbjuder sin tid och sina resurser till andra, för dessa handlingar genererar välmående.

I kontrast söker själviska personer vad de saknar hos andra. De kan inte erbjuda något till omgivningen eftersom de helt enkelt inte har något att erbjuda. De saknar självkänsla och självsäkerhet.

På grund av detta är själviskhet inom kärlek inte något annat än en rävsax där man försöker fånga någon som kan agera “donator” av kärlek.

Som vi kan se är detta beteende lika giftigt som det är smärtsamt i relationer. Allt detta påminner oss återigen om en viktig sanning i förhållanden: att älska sig själv är nyckeln till att älska andra.

Därför måste vi lära oss att utöva vår själviskhet på ett korrekt och hälsosamt sätt. Ohälsosam själviskhet är som ett skepp utan segel: det kommer aldrig hitta en säker hamn.