Lake Wobegoneffekten: tron att man är bättre än snittet
Skribenten Garrison Keillor skapade en fiktiv stad vid namn “Lake Wobegon”. Det är en plats där alla kvinnor är starka, alla män ser bra ut och alla barn är över genomsnittet. Det är en bild av en kognitiv vinkel som kallas Lake Wobegoneffekten: att överskatta våra förmågor och bortse från våra negativa egenskaper.
Fenomenet har också kallats illusorisk överlägsenhet, och är väldigt vanligt. Till exempel anser sig 95% av förare vara bättre än resten; detsamma gäller de flesta studenter. Att tro att vi är bättre än genomsnittet är väldigt vanligt. Faktum är att vi har en tendens att döma världen enligt våra meriter, stereotyper och omedvetna attityder.
Om vi ombes utvärdera vår intelligensnivå i jämförelse med andra människor, säger de flesta av oss att vi är över genomsnittet. För vissa kanske det är sant, men väldigt få skulle erkänna sig under genomsnittet.
Lake Wobegoneffekten är att tro att vi är överlägsna andra och vara omedvetna om våra svagheter och brister. Vi har en falsk känsla av överlägsenhet, vare sig det gäller intelligens, skönhet eller beteende.
“En hel del av oss går genom livet med tron att vi i grunden har rätt, i princip hela tiden, om i princip allting: om våra politiska och intellektuella övertygelser, vår religion och våra trosuppfattningar, vår bedömning av andra människor, våra minnen och vårt grepp om fakta. Lika absurt som det låter när vi slutar tänka på det är att vårt normaltillstånd verkar anta omedvetet att vi är väldigt nära allvetande.”
-Kathryn Schulz-
Illusorisk överlägsenhet av att anse sig vara bättre än genomsnittet
Som Charles Darwin sade, “Okunskap avlar oftare självförtroende än kunskap”. Därför har illusorisk överlägsenhet en tendens att inträffa oftare hos inkompetenta människor som överskattar sina förmågor. Dessa är människor som är kortsynta när det gäller att erkänna andra människors förmågor och färdigheter.
Detta självbedrägeri och brist på kognitiv medvetenhet kan normalt sett relateras till fåfänga. Förutom att anse sig överlägsna är de oförmögna att erkänna att de kan ha fel. Det är omöjligt för dem att acceptera att de inte vet något eller inte besitter särskilda färdigheter.
Det mest intressanta om den här kognitiva vinkeln är att ju mer inkompetent du är, desto mindre medveten är du om det. De tenderar att vara människor som skryter om sin hjärna, kultur eller sin intelligens. Men de har faktiskt inte så mycket att skryta om. Värst av allt är att de inte är medvetna om det. Det kommer från osäkerhet, vare sig de vet det eller inte.
Att ha en favoriserande syn på våra förmågor eller färdigheter är å andra sidan inte dåligt eller själviskt, och det betyder ej heller att vi är okunniga. Tvärtom hjälper det oss. Problemet är när det går överstyr. När vi tror att vi är bäst på allt och glömmer bort att vi även misslyckas och att det finns många andra människor med bra, kanske till och med bättre kvaliteter.
“Problemet i världen är att de dumma är bergsäkra och de intelligenta är fulla av tvivel”.
-Bertrand Russel-
Konsekvenserna av Lake Wobegoneffekten
Psykologerna Justin Kruger och David Dunning på Cornells universitet fann att, i allmänhet, trodde folk som var klart över genomsnittet i termer av intelligenskapacitet och kunskap att de är smartast. Nietzsche kallade den här gruppen människor för bildningsfilister eller kulturella filister, okunniga människor som skryter om sina betyg och år av erfarenhet.
Faktum är att de viktigaste studierna angående Lake Wobegoneffekten överensstämde med detta. Folk som har något lägre förmågor anser sig ofta har överdrivet goda förmågor och de har även svårt att erkänna sin egen okunnighet.
Tvärtom har personer med en något högre prestationsförmåga en tendens att ha överdrivet låg uppfattning av sig själva än deras egentliga förmåga. Det innebär att de underskattar sina färdigheter. Genom att tvivla på sig själva har de en tendens att vara osäkra och tveksamma, och inger därför mindre förtroende.
Lärdomar
Så det finns en överskattning av prestationer som är lägre än genomsnittet och en underskattning av prestationer som är högre än genomsnittet. Vad resulterar detta i? De förstnämnda syns mer på grund av sitt självförtroende och sin säkerhet. Självklart innebär detta inte nödvändigtvis att de har rätt. Det innebär bara att det första intrycket har en stor påverkan på oss.
Dessutom har personer under Lake Wobegoneffekten problem med två saker: att ta bra beslut och att vara självkritiska. Som en konsekvens av detta växer de inte som personer.
Låt oss därmed reflektera över: hur ser vi oss själva? Och hur värderar vi andra? Ser vi folks egentliga förmågor och kvaliteter? Eller litar vi helt enkelt på deras självsäkerhet utan att kontrollera det närmare?
“Endast två saker är eviga, universum och mänsklig dumhet, och jag är inte säker på den förra.”