Självreglerad inlärning: varför är det viktigt?

Förändringar i lärarreglerad undervisning har ökat vikten av självreglerad inlärning hos studenter i alla åldrar. Läs mer om det här!

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Skriven av Eva Maria Rodríguez

Senaste uppdateringen: 18 december, 2022

Självreglerad inlärning är nära relaterat till sättet människor reglerar sina känslor, tankar, beteenden och miljömässiga aspekter under inlärningsprocessen. Dessutom vet vi att det är viktigt att vara kapabel att kontrollera ditt sinne när det gäller inlärningsprocessen. Ju förr du lär dig göra det, desto mer framgångsrik och tillfredsställande blir upplevelsen.

Det finns många självreglerande förmågor. Några av dem är god tidsplanering, förmågan att välja de bästa problemlösningsmetoderna och förmågan att aktivt kontrollera emotionella tillstånd såsom frustration.

Definition av självreglerad inlärning

Barry Zimmerman är en av de viktigaste forskarna på området om självreglerad inlärning. Han understryker att självreglering inte är en mental eller akademisk prestationsförmåga. Det är snarare en självförvaltande process genom vilken studenter kan förvandla sina mentala förmågor till akademiska sådana.

Enligt Zimmerman involverar självreglerad inlärning inte bara att uppnå detaljerad kunskap om en förmåga, utan också andra förmågor såsom självmedvetenhet, självmotivering och förmågan att bete sig på ett sätt som gör det möjligt att tillämpa det du har lärt dig på ett passande sätt.

Nybörjarstudenter uppskattar sig själva genom att jämföra sig med andra och motta feedback från dem. De skyller också ofta misslyckanden på brister de inte har någon kontroll över. Å andra sidan accepterar mer erfarna studenter som kan reglera sin egen inlärning faktumet att de har misslyckats när det inträffar. Istället för att skylla på sitt misstag fokuserar de på att fixa sina svaga punkter.

Om vi ser det ur en annan synvinkel är det inte så att självreglering är något som vissa studenter har och andra inte. Enligt Zimmerman består självreglering av att tillämpa specifika processer selektivt på varje inlärningsuppgift. Dessa måste väljas ut grundat på personliga karaktärsdrag. Det är därför som det är bäst att tala om självreglering inom kontexten av inlärning eller någon specifik typ av inlärning.

Självreglerad inlärning involverar etablerandet av mål och att sedan välja de rätta strategierna för att uppnå dessa. När de väl valts ut måste processen övervakas, och om målen inte nås måste teknikerna omstruktureras.

Du måste också använda din disponibla tid effektivt, utvärdera metoderna du har valt och anpassa dina metoder till framtida inlärning. Självklart bör du alltid tillämpa det nya du lärt dig på framtida strävanden.

Självreglerade inlärningsförmågor

Självreglerade inlärningsförmågor är grundläggande för inlärning. Trots detta är det ovanligt att utbildare lär ut dem specifikt. Det är därför många studenter i slutänden saknar självständighet, motivation, ihärdighet och en positiv känsla av välmående under sina studier.

För att utbildarna ska kunna överföra dessa förmågor på ett effektivt sätt till sina studenter är det viktigt för dem att de är intimt bekanta med de viktigaste mekanismerna inom självreglering.

Studenter går igenom tre huvudsakliga steg när de reglerar sin egen inlärning: planering, utförande och reflektion. Dessa stadier följer inte nödvändigtvis på varandra. Studenterna kan gå igenom flera olika cykler under loppet av en inlärningsuppgift.

• Under planeringsfasen etablerar studenterna sina mål och normer. De bör kunna möta dessa under loppet av en specifik uppgift, lektion eller kurs. Detta stadium involverar studentens uppfattning om inlärningsmiljön.
• Under utförandefasen visar studenterna deras åtagande till inlärningsupplevelsen. Vid den här tidpunkten övervakar de sin egen inlärning. De kan jämföra sina framsteg med normerna de etablerat i planeringsfasen.
• Under reflektionsstadiet tänker studenterna på och utvärderar sin inlärningsupplevelse. Detta inkluderar att reflektera över feedbacken och att mentalt samla idéer och koncept för framtida inlärning.

Utbildare och självreglerad inlärning

På grund av vikten av självreglerande inlärning är det grundläggande att lärare uttryckligen lär ut dessa förmågor. De måste även erbjuda strategier för att hjälpa studenterna att tillämpa dem under inlärningsprocessen. Denna inlärningsprocess inkluderar bland annat att:

• Förklara användbarheten och vikten av självreglerad inlärning.
• Uttryckligen lära ut självreglerade inlärningstekniker.
• Hjälpa studenterna att identifiera när och hur de kan använda dessa självreglerade inlärningsförmågor.

En studie gjord år 2012 av Dignath-van Ewijk och Van der Werf som fokuserade på lärares uppfattningar visade att de trodde på att lära ut dessa förmågor till sina studenter. Resultatet av studien belyste hur lärarutbildning skulle ge dem förmågan och kunskapen att främja självreglerad inlärning på ett effektivt sätt.

Vi bör utveckla strategier för utbildare att kunna lära ut självreglerade inlärningstekniker till studenter. Detta skulle inkludera verktyg, resurser och strategier som de kan använda i klassrummet.