Trots mitt brustna hjärta ska jag försöka lära mig av detta
Trots mitt brustna hjärta ska jag försöka lära mig av denna upplevelse och finna mening i den. Jag ska fortsätta gå framåt. Jag tänker ha ont när jag behöver det. Gråta när min kropp behöver gråta. Dela min tid med alla som kan förstå hur jag mår, men inte med någon som inte vill höra det.
Jag kommer respektera mig själv tillräckligt för att dela min smärta med människor som värderar mig och gör mig gott. Jag kommer vara tillräckligt stark för att göra denna utsållning. För det som jag genomgår är mitt, och så personligt att jag inte vill göra det mer smärtsamt. Men jag vill försöka lära mig av det.
Kanske känner du ingen dig i dessa ord. Det är möjligt att du också har ett brustet hjärta som liknar mitt. Kanske för första gången, eller kanske bara ytterligare en gång i raden. Eller kanske bryts ditt hjärta endast av personer som varit väldigt viktiga för dig. Oavsett var du är.
Jag ska försöka lära mig orsaken till mitt brustna hjärta för att förstå det bättre
Människor reagerar på kärlekens besvikelser på olika sätt. De gör detta baserat på upplevelserna de haft i förhållandet, värdet de tilldelat personen, bilden de fått av denne och djupet hos själva förhållandet. Det finns miljontals nyanser som har ett finger med i spelet för vår pulserande smärta.
När vi ser mekanismerna i våra relationer blir vår syn klarare. Mindre suddig. Kanske är du till exempel en person som omedelbart idealiserar personer du lär känna. Du “fyller ut” dem, pryder dem med rekvisita som egentligen inte har något att göra med dem.
Ofta ser vi andra människor så som vi vill se dem. Och om vi inte ser det första gången, kommer vi söka efter bekräftande tecken på att de är fantastiska och speciella. Vi blir väldigt bra på att “sminka upp”. Vi lägger till och tar bort bitar som om de vore leksaker.
Självbedrägeri gör det mer troligt att du kommer upprepa samma sak
Även om vi kan se att verkligheten är annorlunda, kommer vårt beroende av personen ta över förhållandet. Det leder oss på avvägar. “Jag bryr mig inte om huruvida du inte är personen jag föreställt mig. Jag kan inte leva utan dig.” Och det är då vår rädsla har ensamrätt på tyglarna. Tills vi är villiga och förmögna att öppna ögonen och lämna labyrinten.
För att göra det måste vi se sanningen, inte självbedrägeriet som har fått oss att stanna med personer som inte förtjänar oss. Det var självbedrägeri som fick oss att falla för fel person om och om igen. När vi förstår hur vi agerade i ett förhållande kan vi finna mening i denna smärtsamma upplevelse. Vi kan förstå hur den där första sprickan i vårt brustna hjärta uppstod.
Att identifiera de krafter som först krossade mitt brustna hjärta, oavsett hur smärtsamt det är, kommer ge mig chansen att bekämpa dem så att de inte förstör mina framtida förhållanden också.
Perioden som börjar när ett förhållande (eller en flyktig, obesvarad kärlek) avslutas är väldigt bördig mark. Den är full av möjligheter för oss att lära oss, utan skygglappar och illusioner. Endast då kan vi ta ansvar för våra misstag och dra lärdom av dem. Endast då kan vi förstå vad som ledde till dessa katastrofala konsekvenser. Vi kan inte spendera hela livet med att beskylla den andra personen: det är lätt att göra, men inte produktivt.
Var ärlig och utforska ditt ansvar
Alla har vi ansvar för våra förhållanden. Det viktiga är att ta det och veta hur vi tar oss ur dem när vi måste. Om vi trampar ned vår självkänsla i marken för att få den andra personen att passa i våra liv, kommer vi inte få ett hälsosamt förhållande. När den främsta prioriteringen i livet blir att hindra personen från att lämna oss, har vi verkligen en röd flagga. Vi måste göra något.
Så var ärlig mot dig själv och försök alltid att finna mening i dina smärtsamma upplevelser. Det finns en mening med brustna hjärtan. Se hur du kan förstå dig själv bättre och inte upprepa dina misstag. När lärdomen sjunkit in kommer du vara lite visare och lite starkare.
