Tystnaden är förövarens största medbrottsling

Tystnaden kommer alltid att vara en förövares största medbrottsling. Det är där han finner sin bästa tillflykt. Där alla hans förnedrande aggressioner och hans slag skyddas. Dessa kamoufleras senare som “Jag lovar att detta är den sista gången som det händer”.

Detta är dock löften som snabbt kan brytas när offret inte håller med eller om det föreligger ett behov av att validera makt. Förövaren lider helt enkelt av kronisk osäkerhet.

Denna förövare kommer alltid att vilja ha din förlåtelse, men personen kommer inte tveka med att fortsätta med samma övergrepp, med samma trakassering. Det enda sättet att komma ur denna maktcirkel är att ta bort hans bästa medbrottsling: tystnaden.

Virginia Woolf sade i sina journaler att det är få saker som kan vara lika farligt som ett hem. Från det tillfälle dörrarna, fönstren och gardinerna stängs kan ingen gissa vad som händer på insidan. Drama, aggression och smärta sätter sig fast i väggar och hjärtan; och detta sätter sig även fast i de kuddar som är dränkta med tårar från alla dessa sårade sinnen.

Tystnaden är och kommer alltid vara den bästa tillflykten för en förövare, för en person som begår övergrepp. Du måste bryta tystnaden och ge en röst åt varje offer.

En förövares allierade

Dolt våld är det vanligaste i vårt samhälle. Oavsett om det är ett offentligt övergrepp på en kvinna eller något som är dolt inom hemmet. Enligt en studie av Förenta Nationerna uppskattar man att 35% av alla kvinnor i världen har blivit utsatta för övergrepp. Nästan 70% av dem har blivit attackerade vid något tillfälle. Detta är fakta som vi bör tänka på.

Förövaren kan vara utbildad och ha ett bra jobb, eller så kan han vara arbetslös. Han kan vara ung eller gammal och han kan även vara en hon. Sociologiska mönster är inte alltid mycket till hjälp för att identifiera dem; speciellt om man tänker på följande: förövaren har oftast en hög social status. Faktum är att personen ofta ses som en bra person av många andra.

Problemet uppstår, precis som Virginia Woolf säger, när dörrarna till hemmet stängs och ingen eller nästan ingen vet vad som händer därinne. För den som använder detta våld uttrycker det endast mot dem som han har ett väldigt nära band med: sin partner, sina barn…

Därför är tystnaden förövarens främsta medbrottsling

Förövarna använder aggression som en form av makt. De kan inte uppfatta sin partner som en person med rättigheter eller behov. Som någon som förtjänar att bli respekterad. För de är “objekt de äger”, en del av dem själva. När offren då försöker uppnå oberoende så känner de sig attackerade. Deras maskulinitet känner sig sårbar, deras status av makt.

Deras partners väljer sedan att ge efter, att vara tysta och att falla in i den där underordnade relationen. Den där typen där psykologiska övergrepp och även fysiska övergrepp lämnar sår som inte kan ses med blotta ögat. Att ta steget att fördöma dem för att bryta tystnaden är inte lätt, för tro det eller ej så känner sig offren inte alltid förstådda.

I många fall måste de konfrontera sina egna cirklar med familjemedlemmar och vänner. De tror aldrig riktigt på de övergrepp eller aggressioner som, trots faktumet att de inte lämnar några märken, rånar dem på deras liv.

Socialtjänster å andra sidan vet att många är rädda för att klaga eftersom de fruktar repressalier från förövaren.

Vi måste stoppa förövarna

Detta är utan tvekan väldigt känsliga situationer där rädslan för att bryta tystnaden fortfarande är förövarnas bästa medbrottsling. Deras bästa tillflykt och deras sköld av makt. Det är därför allas ansvar att gå ut och ändra mentaliteter. Vi måste få offren ut ur de där privata sfärerna av tortyr och förnedring.

För inget offer bör någonsin känna sig ensamt. För alla har nämligen en plats i det pussel som är vårt samhälle. En plats där de kan ge en röst och upptäcka misstänkt beteende där en kvinna, man eller ett barn kan genomlida någon form av övergrepp.