Att upptäcka våra skuggor och demoner

Vi använder många metaforer för att referera till vår mörka sida: att upptäcka våra demoner, själens mörka natt, vår kamp mot djävulen, vårt alter ego, våra skuggor etc., men jag föredrar att referera till den som den stora säck vi tvingas att släpa runt på.

En osynlig säck som följer oss genom livet och som vi börjar svänga runt med redan från ung ålder. Den inkluderar alla delar av vår personlighet, inklusive de som gör människor runt omkring oss missnöjda såväl som de som verkar göra oss värdiga deras kärlek.

Att fylla säcken

När vi går genom livet börjar vi dela ut värden till våra personlighetsdrag. Sympati eller gott uppförande är exempel på vad vi försöker identifiera oss med, medan vi å andra sidan bannlyser egenskaper som inte passar in i vår perfekta bild, såsom själviskhet och avund, frustration eller smärtsamma upplevelser. Vi trycker ner dessa drag djupt ner i säcken.

Varje kultur och varje familj har sina egna sätt att slå fast vad som hör hemma i säcken. Vissa tillåter uttryck av vrede, aggression, sexualitet eller intensiva känslor medan andra inte gör det.

På så sätt fortsätter vår säck att växa; precis som vår familj, vår kultur eller vårt samhälle. Speciellt under de första tjugo åren av våra liv, och resten av tiden försöker vi tömma den…

Och ju mer som packas in i säcken, ju mer saker vi trycker i, desto mindre energi har vi i våra dagliga liv.

Och sedan, när vi minst anar det, kommer allt vi packat ner i säcken ut som en stor skugga med massor av fientlighet. När vi vägrar att acceptera en del av vår personlighet blir den fientlig; som om någon organiserat ett uppror mot oss.

De försummade delarna av oss själva

Därför kan skuggor ses som de drag hos oss själva vi inte vill acceptera. De som inte syns när vi tittar i spegeln eftersom vi endast ser det vi vill se.

Och trots att känslor och karaktärsdrag som blir förpassade till skuggorna ger näring åt den mänskliga naturens mörka sida är samtliga inte negativa. Skuggorna är inte bara hem till emotionella engagemang, vår barnslighet eller våra neurotiska symtom, utan innehåller även egenskaper och potentiella förmågor som inte visat sig. Vi glömmer bort och förpassar dem till våra sinnens djup. Men de förblir inte begravda för alltid och visar sig i oväntade situationer.

Vi kan inte se skuggorna direkt eftersom de flyr från medvetandets ljus. Men nästa gång du kommer på dig själv med att reagera starkt på personligheten eller karaktärsdragen hos en annan person – negativt eller positivt – ska du överväga att du kanske projicerar. Alltså att du reagerar på drag hos andra som du undermedvetet identifierar som en del av din mörka sida.

För att upptäcka drag hos vår egen skugga måste vi därför undersöka vilka drag och/eller attribut som stör oss eller som vi gillar oproportionerligt mycket hos andra, och hur mycket de faktiskt påverkar oss. Vi måste ställa oss själva frågan: Vad hos oss själva projicerar vi på andra?

Att försonas med våra skuggor

Att återfå våra skuggor antyder därför att vi konfronterar dem och integrerar dem i en mer heltäckande och komplett bild av oss själva, och ignorerar vår stelhet och våra rädslor. Denna process inträffar vanligtvis när vi ser att vårt liv står stilla och att vi tappat intresset av det samt dess mening.

Att arbeta med vår skugga är den frivilliga och medvetna processen att belysa det som tidigare ignorerades och trycktes undan. Det tillåter oss att läka våra relationsproblem och kastar ljus över mörkret genom att vi penetrerar vårt inre jag och integrerar det.

När vi accepterar våra grymmaste aspekter fördjupar vi våra positiva styrkor. Försoning med våra demoner eller interna fiender förgör dem inte, utan ändrar förhållandet vi har med dem.

När våra styrkor upptäcker sina egna sårbarheter och vi inser att vi utöver ljus även har komplexa skuggor. När vi slutar att tro att allt ansvar för ondska är externt. Eller när vi blir medvetna om våra skuggor och navigerar säkert genom svårigheter och bakslag.

För när vi upprätthåller rätt förhållande med våra skuggor upphör det undermedvetna att vara farligt, och som Jung sade: “Skuggan är bara farlig när vi inte uppmärksammar den.”

Använda referenser:

Connie Zweig. (1991). Meeting the Shadow. The Hidden Power of the Dark Side of Human Nature. Barcelona: Editorial Kairos.