Kan skolan en dag väcka samma passion som fotboll?

Jag hoppas att skolan en dag väcker samma passion som fotboll. Jag hoppas att det blir så relevant och speciellt att våra barn får njuta av detta. En skola där upptäckter görs och med detta väcker samma känsla som ett mål i sista sekunden.

Jag önskar att vi kunde hjälpa lärarna, och att deras yrke var mer uppskattat och bättre betalt. Jag önskar att vi kunde se våra barns verkliga potential. Och jag önskar att regeringar kunde ge våra lärare de bästa resurserna. På detta sätt skulle de kunna lära ut på ett mer individualiserat sätt, där styrkan hos varje barn beaktas.

Jag önskar att tonåringar som ställer frågor och visar en passion för böcker hade väckt samma hopp hos deras föräldrar och i samhället som stjärnatleter. Jag önskar att nyhetsartiklarna kunde ta upp nya vetenskapliga upptäckter lika mycket som “den stora matchen”.

Medan vi läser och tänker på dessa önskningar finns det tusentals barn som inte har något att äta. Som letar efter en ren plats på marken att sitta och läsa sin lånade eller ärvda bok på. Som tittar i sitt anteckningsblock och inte vet vad som har hänt. Tusentals barn som blir frustrerade av matte, tusentals analyser som de inte förstår, krig som de inte känner till. Krig, fördomar och uppfattningar som de ignorerar tack vare sin instinkt att gå framåt och överleva.

Ett stort antal utbildningssystem i världen är inte tillräckliga. De begränsar studietiden till skoltimmarna och baserar inte sina strategier på barnens kunskap för att främja den. Även om det finns skillnader så förekommer det bristfälliga utbildningssystem i både fattiga länder och mer utvecklade sådana.

“Fotbollsläkareffekten”

Detta är ett gammalt koncept inom hälsovetenskapen. Varje akutrum är tommare under de dagar det är match. Det är ett väldigt intressant fenomen som skapar viss reflektion över våra passioner.

I Spanien har man gjort flera studier rörande detta och slutsatsen är att det finns minst 35% färre patienter i akutrummet. Siffran är ännu högre om vi tar med de personer som kommer in för mindre problem. Skillnaden är stor och detta får oss att fundera över våra vanor.

Dessa vanor reflekteras i följande fråga: Vad frågar vi våra barn när de lär sig säga sina första ord? Vilket lag håller du på? Vi tänker inte ens på att fråga om de ens är intresserade av fotboll. Vi “tvingar” dem till att ha ett svar, att sätta upp ett mål för sig själva.

Detta innebär inte att de inte kan vara intresserade av sport. Det hade varit envist av oss att inte förstå detta eftersom sport är en lekfull komponent med bra värderingar. Ett bra lag hade nämligen inte varit bra om dess medlemmar inte förstod vikten av samarbete.

Skolan är samhällets grund

Hemligheten till framgången bakom Finlands utbildningssystem är uppskattningen som lärarna får. De har blivit särskilt utvalda och erhåller resurser så att de kan bli fantastiska instruktörer.

Skolan bör ha som ambition att lära varje barn baserat på dess individuella potential, och se till att varje person kan utveckla sig själv. Man bör inte skapa ämnen som man inte kan anpassa. Ämnen som bara skapar frustration och dåliga betyg och förluster för samhället.

Det bästa utbildningssystemet är det som gör att studenter kan gå vidare och få bättre resultat, och där man kan individualisera utbildningen. Med andra ord anpassar man den efter kapacitet och potential.

Det är ett mirakel att utbildningen överlevde vårt utbildningssystem

Utbildningen i världen är bristfällig. Einstein ansåg att det är ett mirakel att den mänskliga nyfikenheten har överlevt den formella utbildningen.

Vi håller med om att något saknas, och detta är inte ett nytt problem. Varför frågar annars en 4-åring över 100 frågor per dag men en 10-åring bryr sig bara om svaren på ett prov? Det är en enkel fråga att svara på. Som samhälle klipper vi nämligen barnens vingar. Och detta händer inte bara inom skolorna.

Barn bör få lära sig längs en stig som dikteras och formas av individens egna förmågor. Till syvende och sist handlar det om att notera att vår sanna rätt inte är att vara lika, utan att bli behandlade lika, vilket börjar i skolan.