Vad ligger bakom emotionellt beroende?
Alla är vi beroende från ögonblicket vi föds. I vår mammas livmoder och första gången vi gråter. När vi ramlar för första gången och vid våra första möten med okända världar. Tidigt i livet är detta logiskt, men vad ligger bakom emotionellt beroende senare i livet?
Som barn är vi praktiskt och emotionellt beroende. Andra måste göra saker för oss eller åtminstone visa hur man gör dem. Alla behöver vi andra människor, för vi är sociala och emotionella varelser. Betyder det att vi nödvändigtvis är offer för emotionellt beroende?
Inget kan orsaka emotionell turbulens som en annan människa. Tänk på din första kyss, att se någon för första gången på åratal eller en lugnande kram. Du andas, jag andas, vi andas.
Som tonåringar kämpar vi med näbbar och klor för vår självständighet. Efteråt inser vi att sann självständighet inte är möjligt. Våra urtidsbehov svarar inte väl på självständighet. Tänk på kärlek och tillgivenhet, möten och meningsskiljaktigheter. Att skapa en utopi för självständighet skulle inte vara bra för oss.
Emotionellt beroende: ett livets faktum eller kedjor som fjättrar oss?
Så om emotionellt beroende är naturligt, varför behandlar psykologin det som ett problem som bör undvikas? En anledning är att psykologi inte är immun mot sociala trender. Dessa trender blir alltmer individualistiska.
En annan är att beroende kan bli negativt när det fixeras på en enda person. När det som ligger bakom emotionellt beroende är att vi ger någon annan ansvaret att hantera infallen och aptiten hos vårt inre barn och vi tror att den personen är oersättlig.
Låt oss ta ett enkelt exempel: Anna gör förändringar i sin heminredning och vill flytta en möbel. Den är dock för tung för henne och hon behöver hjälp. Hon skulle kunna hjälpa sig själv genom att studera fysik och mekanik för att bygga en domkraft på hjul som flyttar möbeln. Den lösningen är dock inte till hjälp nu.
Den mest uppenbara lösningen är att finna personer som är starkare än henne. Anna tänker på sina barn, men de är på semester. Istället ber hon sina systerdöttrar om hjälp, och de hjälper gärna till.
Så Anna är beroende, men hon är inte beroende av sina barn. Om de inte kan göra det så letar hon på annat håll. Samma sak gäller självständighet/beroende.
Det blir farligt när vi är beroende av en enda person. När vi förväntar oss att denne ska ta ansvar för vårt känslomässiga tillstånd. Det är farligt eftersom det försvagar oss. I det långa loppet kommer det förstöra relationen.
Det värsta sker dock innan relationen tar slut. Vi kommer förgöra oss själva med desperata metoder för att undvika att förlora personen som vår lycka är beroende av.
De fyra stegen bakom emotionellt beroende
Vägen mot emotionell förgörelse som orsakas av beroende tenderar att ha fyra distinkta steg. Vi börjar gå nedför dessa steg när vi börjar bli rädda för förlust. Denna typ av rädsla är vanligtvis ogrundad och gör vårt beroende ännu starkare.
“Om jag inte kunde känna mig älskad och behövd, om du nekade till att tycka synd om mig och ta hand om mig på grund av ömkan, om jag inte ens kunde få dig att hata mig, kommer du nu behöva lägga märke till mig vare sig du vill eller inte. Från och med nu kommer jag försöka få dig att frukta mig.”
Det första steget som ligger bakom emotionellt beroende är att personen försöker göra sig själv oersättlig för personen han är beroende av.
Han talar konstant om och betonar bidragen han gör till den andra personens liv. “Om det inte vore för mig…”, “vem kan annars göra detta för dig?”, “du kan försöka, men du kommer aldrig finna någon som mig.”
Den beroende personen kan även försöka bli en typ av garanti eller försäkring. “Om du stannar med mig kommer du aldrig sakna något”. Han försöker få den andra personen att stanna med honom, även om det bara är för någon typ av fördel.
Det andra steget som ligger bakom emotionellt beroende kommer när det första inte fungerar. Det andra kan även jobba med det första. I detta steg spelar den beroende personen offer för att få ömkan. Hans dagliga kamp blir sanna tragedier.
Om den andra personen försöker lämna i dessa stunder kommer hon se ut som ett monster. Detta är vanligtvis en strategi som en beroende person känner till väl och förmodligen har använt för att få uppmärksamhet tidigare.
De tredje och fjärde stegen bakom emotionellt beroende är paradigmatiska. Med dessa steg försöker han skydda sig själv mot vad han fruktar mest: likgiltighet.
Dessa två steg är utbytbara och kan även ske samtidigt; ordningen är inte viktig. Båda hänvisar till urtidskänslor: hat och rädsla. Med fruktan för likgiltighet försöker den beroende personen få den andra personen att hata honom.
Det är en form av självbedrägeri. Han vill vara närvarande i den andra personens liv. Han försöker skapa varaktiga känslor och band, även om känslan är hat.
Det fjärde steget är att göra hot. “Om du ens överväger att lämna mig vet jag inte vad jag gör”, “om du försvinner har jag ingen anledning att leva”, “om du beslutar dig för att gå så lovar jag att du aldrig ser mig igen”, “börja inte gråta när jag väl är borta”.
Den beroende personen försöker sprida sin rädsla för förlust. Denna rädsla är en bluff, men den tjänar som ett substitut för kärlek.
Den beroende personen lider och får andra att lida
På ett eller annat sätt torteras den beroende personen av sitt eget beroende. Om han är offer för något så är det att han överlämnar sitt öde och sina hopp till andra. Detta tvingar honom att offra sig själv så att personen ifråga inte ska lämna. Han känner verkligen att om personen lämnar, kommer han förlora sitt liv.
Mycket av vad han säger är manipulativt, men under det finns sant lidande. Det är dock svårt att erkänna emotionellt beroende. Du riskerar att stämplas som en ynkrygg, karaktärssvag eller till och med dum. Att identifiera vad som ligger bakom emotionellt beroende är dock det första steget till bättring.
Nyckeln är att förstå att även om våra behov är unika, finns det många personer som kan tillfredsställa dem och många olika metoder att göra det på.
