Vänligheten är en gåva som är värd att dela med sig av

Vänligheten är en gåva som många av oss fortfarande tror på. Det är respektens språk och omtankens språk. Det är den kudde som absorberar de slag vi får ta emot i livet och den gåva som vi blir erbjudna i form av blickar, ord och små dagliga handlingar. Vänligheten är en gåva som inte kostar något men som uppnår så mycket.

Lao Tse brukade säga i sina skrifter att vänliga ord skapar förtroende och att respektfulla handlingar skapar ett oförstörbart band. Men vi ser inte lika mycket av detta i vår miljö som vi skulle vilja.

Experter inom ledarskap och organisationspsykologi känner till att vänlighet och altruism inte är koncept som går väl ihop med de egenskaper som behövs för att garantera att ett företag blomstrar på marknaden. Konkurrenskraft, makt, influens och innovation är viktigast i detta fall, och att tänka på den andra personen är inte användbart eftersom detta bara kommer göra att man tappar status, tid och effektivitet.

Felix Losada, författaren av boken “Intelligent Protocol”, förklarar att den minskade vänligheten beror på ett konkret faktum. Sociala förhållningssätt förändras och i vårt fall så har det gjort detta på grund av stress och konsumentvanor, där en person är mer koncentrerad på sitt eget egoistiska universum och inte tittar på andra planeter i närheten.

Om vi än en gång vill flyga på vänlighetens flaggor bör vi börja genom att påbörja vissa förändringar inom oss själva.

Lever vi i en era av ovänlighet?

Det råder för tillfället inte någon brist på personer som tror att vänlighet är ett slöseri med tid och att man med den löper risk för att bli sedd som svag. Inom arbetsplatsen ses exempelvis den arbetare som alltid är snäll och uppmärksam inte med snälla ögon, för folk tror att det är en person som försöker nå en högre position inom företaget.

Vänlighet är inte en användbar egenskap på chefsnivå. De försöker sälja oss faktumet att dagens chefer har emotionell intelligens och finjusterad dynamik i gruppen, men de vill egentligen bara att deras anställda ska nå sina mål och att företaget ska vara konkurrenskraftigt på en marknad som ständigt förändras.

Vi lever i en kultur av “Jag gör tillräckligt för det jag får betalt för”. I denna värld av “Jag” och “Nu” har vi knappt tid till att titta någon i ögonen, att säga “God morgon, hur är det?” eller fråga “Behöver du något?”. Det är inte längre möjligt att sitta ansikte mot ansikte. Utöver scheman så finns det pressen att kultivera bättre relationer, och skapa ett bättre klimat av förståelse och en kollaboration där vi alla blir vinnare.

I denna era av antipati räknas vänlighet som ett slöseri med tid, 8% mindre produktivitet för ett företag eller att man löper risk att förlora något viktigt i ens sociala cirkel om man stänger av mobiltelefonen medan man är med en vän eller en partner.

Är det verkligen värt det?

Vänligheten är en gåva som ger hopp även i kristider

Vänligheten är en gåva som är värd att dela med sig av. Detta gäller även om den inte uppskattas och även om vi inte får någon tacksamhet i utbyte. Även om det verkar motsägelsefullt så investerar vi i oss själva. I att känna oss bättre och att utveckla empatisk närhet som främjar personlig och emotionell utveckling.

Även om många filosofer säger till oss att konceptet med social vänlighet håller på att gå ut så finns det fortfarande hopp. Vi är medvetna om att denna moderna värld uppmuntrar oss till att bli individualister och konkurrenskraftiga, och att stress och nervositet ibland kommer låta det värsta av oss komma ut. Är detta verkligen vad vi vill bli? Vill vi bli till personer som inte kan kämpa för en vänligare existens?

Det är dags för en förändring

Tänk på framtida generationer och det arv vi riskerar att lämna åt våra barn om vi inte börjar med att göra förändringar. Vi bör bli mer medvetna och bli aktivister för denna förändring av attityd och fokus. När ett barn kommer in i världen är han/hon helt programmerad för att knyta band med andra. Faktum är att ett barn fram tills 7 eller 8 års ålder är väldigt altruistiskt och kollaborativt. Efter detta stadium börjar barnet fokusera mer på sig självt och utveckla konkurrenskraftiga beteenden.

Om vi investerar tid i barnen och lär dem att vänligheten är en gåva sedan barndomen kommer vi plantera frön för en mer empatisk framtid. Börja med kroppsspråk och verbal artighet och rehabilitera även dig själv för att dagligen visa vänlighet.

Låt oss ta tillbaka artighetens nycklar, lyfta upp våra ansikten från våra telefoner så att vi kan titta på varandra. Det är där vi kommer hitta de sanna meddelandena som kommer från hjärtat och själen. Låt oss börja idag med att ta pauser och njuta av världen i små munsbitar samtidigt som vi ger leenden och spenderar mer tid med de personer vi älskar.

För det är gratis att vara vänlig. Det känns bra även om det finns vissa som inte tror det.