Varför man använder elektrokonvulsiv behandling
Elektrokonvulsiv behandling, ECT (på engelska: electroconvulsive therapy), i allmän mun kallad “elchocker” är en metod som bär på ett stigma eftersom många anser den vara kontroversiell. Filmer och tv ger ofta en negativ bild av metoden. Ändå finns det de som fortsatt arbeta med ECT som behandlingsmetod och försökt att förbättra tillvägagångssätten. Olika specialister inom området har skapat nya riktlinjer och rekommendationer för hur implementeringen av denna metod enligt dem bör gå till. I Sverige är detta en relativt ny behandling.
Specialisternas arbete för utveckling har lett till att tekniken fortfarande används idag, och har visat sig att i vissa fall fungera på vissa patienter. Detta har i sin tur lett till att man dragit slutsatsen att behandlingen kan leda till förbättringar och även tillbakagång av vissa sjukdomssymptom, förbättringar som man annars inte lyckats uppnå med hjälp av andra metoder såsom läkemedel. Det finns dock inga garantier för att dessa förbättringar kommer utan biverkningar .
Vad är elektrokonvulsiv behandling?
Elektrokonvulsiv behandling innebär att man skickar elektrisk ström genom hjärnan. Målet är att trigga igång ett kort epileptiskt anfall med syfte att åstadkomma en förändring i hjärnan där vissa problematiska symptom kan förbättras.
Behandlingen utförs medan patienten är nedsövd. Elektroder placeras på patientens huvudet och genom dessa skickas elektrisk ström.
Ett antal korta strömpulser skickas genom hjärnan för att skapa ett kort krampanfall. Dessa pågår mellan femton sekunder och upp till en minut. Efter behandlingen, när patienten vaknar upp från narkosmedlet, har denna inget minne av behandlingen.
För att behandlingen ska anses vara effektiv upprepas den två till tre gånger i veckan. Patienter får vanligtvis mellan 5 till 12 behandlingar. Rapporterade biverkningar är bland annat minnesstörningar av både kort- och långtidsminnet, och dessa är i vissa fall reversibla och i vissa fall kvarstående.
När man använder elektrokonvulsiv behandling
Depression
Elektrokonvulsiv terapi används i Sverige bland annat vid behandling av depression, mani vid bipolär sjukdom och vid vissa typer av psykoser. Enligt den svenska Vårdguiden är det inte helt klart varför elbehandling fungerar, och man jobbar i enlighet med ett nationellt kvalitetsregister för att kunna förbättra behandlingen; detta är ett frivilligt register där patienten kan välja att delta eller inte.
Experter i Sverige, som exempelvis Svenska Psykiatriska Föreningen, rekommenderar denna behandling vid bland annat svår depression med melankoliska drag. Det rekommenderas även vid svårbehandlad och livshotande mani i de fall där läkemedelsbehandling inte gett tillräcklig effekt. Allmänt anses denna behandling vara effektiv när det föreligger en risk för att en patient ska begå självmord och där det krävs en snabb eller omedelbar förbättring av patientens tillstånd.
I Sverige finns generellt ingen åldersgräns för ECT-behandling. Enligt Svenska Psykiatriska Föreningens kliniska riktlinjerna har ECT visats effektivare jämfört med farmakologisk behandling av äldre patienter med svår affektiv sjukdom.
Bipolär sjukdom
Det har också visats att ECT som behandling av bipolär sjukdom har liknande effekter som litium, vilken är ett av världens mest använda läkemedel vid behandlingen av denna sjukdom. ECT har dock visats kunna ge snabbare resultat. Patienter som har visats ha mest nytta av denna behandling är de med psykomotorisk agitation.
Katatoni
Katatoni är ett kliniskt tillstånd som kan uppstå beroende på olika sjukdomar. Detta tillstånd innebär att patienten är orörlig och stel och inte svarar på externa stimuli. Många patienter med katatoni anses förbättras med ECT-behandling.
Psykotiska störningar
I andra länder rekommenderas ECT också som behandlingsmetod vid schizofreni och en del andra psykotiska störningar i en kombination med antipsykotiska läkemedel. När båda behandlingsmetoderna utförs tillsammans anses detta ge snabbare resultat.
Även om detta också förekommer i Sverige, är det mindre vanligt att man använder denna behandlingsmetod för patienter med schizofreni.
Behandlingen anses ge bättre resultat ju mer kritiskt sjukdomstillståndet är samt ju kortare det varar. Patienter med signifikanta motoriska och beteendeförsämringar anses också gynnas av denna behandling.
De negativa effekterna med elektrokonvulsiv behandling
- Patienter upplever vanligtvis desorientering och förvirring efter behandlingen.
- Svårigheter att lära sig och komma ihåg ny information kan också vara en effekt som kommer efter en ECT-behandling. Denna effekt är ofta, men inte alltid, tillfällig. Många patienter återhämtar sig från denna effekt efter två veckor, för andra patienter är effekten emellertid kvarstående.
- Patienten kan uppleva en minnesförlust angående tidigare händelser, detta gäller ofta saker som hänt nyligen, men det kan även gälla även minnen från längre tid tillbaka. Denna effekt kvarstår ofta upp till sex månader efter att behandlingen avslutats, dock kan minnesluckor kvarstå även efter denna period.
- I vissa fall kan även komplikationer med hjärtat och andningen uppstå.
Rapporteringen av biverkningar har i Sverige kritiserats för att vara bristfällig, både den som sker till Socialstyrelsen och den som ges allmänheten. En interpellation till Riksdagen om detta gjordes 2017.
Råd
ECT anses allmänt vara en behandlingsmetod som man tar till som en sista utväg. Behandlingen reserveras främst för de fall där en patient inte reagerar på läkemedel, eller dessa inte ger en tillfredsställande effekt. En läkare kan också besluta sig för att använda metoden vid fall som behöver en omedelbar förbättring. Utöver dessa fall kan en läkare också välja att använda metoden om en patient av någon anledning inte kan ta det rekommenderade läkemedlet för sitt tillstånd.
Det finns dock forskare som anser att elektrokonvulsiv behandling inte bara ska användas som en sista utväg. Dessa anser den vara en effektiv metod och ett alternativ som kan visa snabba resultat. Metoden är dock omdiskuterad och anses av andra forskare som kontroversiell på grund av bieffekterna.
Enligt EU:s rekommendation om psykiatri och mänskliga rättigheter bör elektrokonvulsiv behandling endast genomföras om patienten eller dennas ställföreträdare ger ett skriftligt samtycke samt att en särskild kommitté har bekräftat beslutet. Detta för att mentalt sjuka patienter ska kunna garanteras ett visst lagligt skydd.
Av de som använder sig av denna behandlingsmetod anses den säker. Dock bör vi alltid räkna med att alla behandlingar medför ett visst mått av risk. I de fall denna metod fungerar, kan den användas för att ge bättring till patienter med allvarliga psykiska sjukdomar. Dessa bör dock vara medvetna om den medföljande risken, och vara beredda på de biverkningar som ofta medföljer med elektrokonvulsiv behandling.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Ríos, B., & Vicente, N. (2001). Mecanismo de acción de la terapia electroconvulsiva en la depresión. Actas Españolas de Psiquiatría, 29(3), 199-207.
Bernardo, M., & Urretavizcaya, M. (2015). Dignificando una terapia electroconvulsiva basada en la evidencia. Rev Psiquiatr Salud Ment, 8(2), 51-54.
