Varför sjunker vi in i emotionellt beroende?
Varje person, oavsett om det rör sig om en man eller kvinna, ung eller gammal, har befunnit sig i en relation som varit baserad på emotionellt beroende. Ibland tror vi att vi inte kan sjunka in i emotionellt beroende. Men det är värt att komma ihåg att människor i dessa relationer inte heller trodde att de skulle drabbas av detta.
Här finns det många viktiga frågor vi bör ställa oss själva. Vad leder oss in i emotionellt beroende? Vad känner vi i en sådan typ av relation? Hur kan vi märka huruvida vår relation är baserad på beroende eller inte?
Om vi är medvetna om vad en dominant-beroende relation är, kan vi märka mycket enklare om vi befinner oss i en sådan. Om vi har blivit en del av ett dysfunktionellt band. Detta kan ge oss extra styrka för att förändra situationen. Vi kan även upptäcka när andra befinner sig i en sådan situation, för att vi ska kunna försöka varna dem.
Vad leder oss in i emotionellt beroende?
Vi har alla förväntningar rörande oss själva och den partner vi skulle vilja träffa. Dessa föreställningar påverkas av sociala och kulturella uppfattningar. I vårt fall så har vi blivit lärda att vi måste ha en kärlekspartner för att kunna vara lyckliga. Vi måste även prioritera denna partner över allt annat (Castelló, 2006).
Vidare söker vi konstant efter kärleksförhållanden för att bli kompletta, så att de kan fylla våra tomrum. Vi söker externt istället för att titta inom oss. Detta skapar en situation där vi inte är tillräckliga genom att bara vara oss själva. Vi när våra rädslor och letar efter andra för att täcka över dem.
“Om vi känner att vi inte är tillräckliga, skapar vi ett beroende av andra. Och om vi är beroende av andra så är vi inte fria själva.”
-Villegas-
Det sätt som vi knyter band på styrs å andra sidan av den upplevda tillgivenheten under barndomen (Guix, 2011). Om vi exempelvis blev överbeskyddade så känner vi oss osäkra och söker människor som kommer att skydda oss. Om vi å andra sidan utvecklade väldigt få affektiva band eller inga alls så kommer vi desperat att leta efter någon som kommer ge oss den omtanke som vi behöver.
Man tar efter det man ser…
Den typ av relation som vi ser hos våra föräldrar kommer också att påverka våra kärleksförhållanden. Om vi exempelvis under barndomen såg en relation som var baserad på dominans och beroende, där kärlek och övergrepp gick hand i hand, kan vi komma att etablera samma typ av relation som vuxna. Särskilt eftersom vi har förstahandskunskap gällande de mekanismer som upprätthåller en sådan situation.
Det bästa hade varit om vi inte sökte efter en andra halva för att känna oss fulländade, för en sådan existerar helt enkelt inte. Faktum är att var och en av oss är kompletta och fulländade. Vi är ansvariga för vår egen lycka. Dessutom bör vi även skapa vårt eget kriterium när det gäller att välja hur vi vill interagera med vår partner. Vi bör inte låta oss själva bli för influerade av andras mönster. Det är viktigt att vi är på det klara med vad vi vill ha och inte vill ha i ett förhållande.
Vad känner vi i denna typ av förhållande?
Vi kan inte vara oss själva i ett förhållande som är baserat på beroende. Vi känner oss begränsade och går alltid som på äggskal för att inte göra partnern upprörd. Ångest, misstro, skuldkänslor och rädsla är vanliga känslor.
Dessa är “symptom” som kan vara en produkt av en låg självkänsla. Individen kan känna sig värdelös inför sin partner. Personen är väldigt beroende av sin partner och känner sig rädd för att vara ensam och kan inte klara av detta.
“Om vi inte är oss själva, om vi bara kan vara inom den andra personen, om vi är en reflektion, kommer vår självkänsla bero på huruvida ljuset är av eller på. Precis som månen; när den inte lyses upp av ljuset från solen är det som om den inte existerade.”
-Villegas-
När vi befinner oss i ett giftigt förhållande tenderar vi även att stå ut med mer än vi borde. Vi står ut med oförskämda kommentarer, nedvärderande blickar och tystnadsbehandling, konstanta frågor som är menade att kontrollera, lögner… Vi står ut med verbala och ibland fysiska aggressioner.
Idealiseringen av partnern leder till att man ursäktar dennes beteende. Detta kan inkludera utmattning, nervositet, att personen gör så bra som denne kan etc. Vi tror ofta att personen kommer att ändra på sig. Andra gånger är det vad vi ser utanför allt detta som får oss att stanna och vi sjunker även då in i emotionellt beroende.
Hur vet vi huruvida vi har gått in i emotionellt beroende?
Det är inte enkelt att se att det förhållande du befinner dig i är baserat på emotionellt beroende. Men det finns alltid indikatorer och tecken som reflekterar denna dysfunktionella situation, som exempelvis våra känslor. Våra egna känslor kan visa oss att förhållandet inte fungerar bra. I ett hälsosamt förhållande bör vi inte vara rädda eller lida.
“Känslor visar problemen så att logiken kan lösa dem.”
-Greenberg-
När vi befinner oss i ett förhållande kan vi tappa vårt perspektiv och bara se saker som vi tycker om rörande vår partner. Faktum är att vi blir blinda för de saker som vi inte vill se. Vi vaknar ofta upp när vi har varit på fel väg under en lång tid (Grad, 2015). Det är därför viktigt att vi lyssnar – lyssnar på autentiska råd från personer som känner oss bra, för att inte sjunka in i emotionellt beroende.
Du bör dock inte blint följa deras förslag, utan tänk efter själv. Även om vi kanske ogillar att höra andra säga “Han/hon är inte bra för dig, du måste lämna honom/henne”. Även om vi kanske tror att de helt enkelt inte förstår… De kan ha rätt.
Kärlek är ändå ett fritt val…
Men varför stannar vi i ett förhållande som får oss att lida? Speciellt med tanke på att det är något som bör vara ett fritt val som vi har tagit, eftersom vi ansåg att vår partner var viktig och trovärdig, samt ett ovillkorligt stöd. Om detta inte är fallet kanske vi bör bryta denna dynamik eller omvärdera situationen.
Faktum är att vi kan ha ett hälsosamt förhållande utan beroende eller lidande, och som istället är baserat på förtroende och respekt. Det är därför viktigt att vi tänker på att en del av ansvaret är vårt eget. Vi är inte ansvariga för vad den andra personen gör, men vi är ansvariga för vad vi gör. Om vi förändras (agerar eller ber om hjälp) kommer situationen att förändras, och vi sjunker då inte in i emotionellt beroende.
