Vi blir mer introverta med åldern enligt vetenskapen

Omtänksamma, reserverade, introspektiva och älskare av stunder av ensamhet. Det verkar som att omvärlden upphör att vara lika intressant när vi blir äldre. Händer det här dig? Vi förklarar varför det händer.

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 10 april, 2024

Stephen Hawking brukade säga att “tysta människor har de mest högljudda sinnena”. Det är sant att de mer introverta av oss tenderar att uppleva djupare tankar och kanske är mer fantasifulla. Men ingen av oss är fullständigt introvert eller extrovert.

Faktum är att även om vi alla har vår egen personlighet och vårt sätt att bete oss, visar vi ofta nyanser av båda ytterligheterna vid vissa tillfällen. I själva verket befinner vi oss på ett spektrum och visar drag av såväl introversion som extraversion beroende på omständigheterna. Detta är helt normalt.

Idag menar vetenskapen och experter inom detta område, som psykologen Susan Cain, att när vi mognar så finns faktorerna som är förknippade med introversion kvar hos oss. Cain kallar detta fenomen för inre mognad. Låt oss se vad det består av.

Varför blir vi mer introverta med åldern?

Vi kan säga att det är en nästan allmän uppfattning. I takt med att vi blir äldre förändras vissa aspekter av oss själva. Nyanserna blir mindre påtagliga, impulsiviteten minskar, vi blir mer reflekterande och vi slutar till och med att ständigt oroa oss över utseendet. Faktum är att det som händer på insidan och i våra mest intima sociala sfärer blir viktigare.

När allt kommer omkring handlar ungdomsåren, oavsett om vi är introverta eller inte, nästan alltid om att umgås, bygga relationer och samla erfarenheter. Men introverta är inte blyga eller asociala. De njuter också av stunder av överflöd och kontakt med andra.

Under våra första decennier tenderar vi att släppa in alla typer av människor i våra liv. Men när vi växer och mognar blir vi mer selektiva i vem vi väljer att släppa in. I själva verket återvänder vi till våra ensamma tillstånd och upptäcker att de verkligen är tillfredsställande utrymmen.

Emotionell stabilitet och inre mognad

Susan Cain är en välkänd författare och talare. Hon populariserade vad som kallas den tysta revolutionen. Hennes bok Tyst: de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns lyfter fram värdet av denna personlighet i ett samhälle som traditionellt alltid har värderat den extroverta karaktären mer.

För några år sedan publicerade hon en artikel som förklarade varför vi blir mer introverta med åldern. Hon sa att det att bli äldre som regel tillåter oss att uppnå känslomässig stabilitet. Vi behöver därmed inte längre höga doser av dopamin och adrenalin för att “känna oss levande”. Vi slutar nämligen att vara beroende av dessa emotionella höjdpunkter och börjar uppskatta lugn och ro mer.

Detta faktum framhölls också i en undersökning gjord av National Institute on Aging i Baltimore i USA. Den visade att medelåldern för oss närmare inre mognad. I själva verket ökar våra nivåer av vänlighet, medvetenhet, balans och introspektion. Faktum är att många av de mer impulsiva tendenserna minskar och ger plats åt måttfullhet.

Att vi blir mer introverta senare i livet är evolutionärt sett logiskt

Som människor är vi inte oföränderliga entiteter. Vetenskapen har visat att vi kan förändras och att vissa delar av våra personligheter kan ge vika för nya och därmed utvecklas. Med det sagt händer detta inte oss alla och alla når inte en inre mognad. Vissa förblir i den omogna och ofta dysfunktionella fasen.

Dr Susan Cain menar att det har en evolutionär betydelse att bli introvert med åldern. Det hjälper oss att uppnå mening i våra liv. Medan vi under den första halvan av våra liv är som upptäcktsresande på jakt efter upplevelser och lärande, uppmuntrar mognad oss att uppvisa andra beteenden.

Till exempel känner vi inte längre den nästan konstanta lusten att delta i sociala evenemang. Vi har ett mycket större behov av att vara hemma, med våra barn och vår partner (om vi har dem). Dessutom minskar vår impulsivitet och banar väg för introspektion med vilken vi finner djupare vitala betydelser. Detta gynnar mer tillfredsställande mognad och åldrande.

Personlighet kan förändras, men inte temperament

Det är sant att de flesta av oss blir mer introverta med åldern. Om vi redan var introverta, kristalliseras dessa nyanser och etablerar våra sätt att se världen och styra våra energier, och relatera till och anpassa oss till vår miljö. Om vi å andra sidan var extroverta så förändras vi inte i grunden, men vissa nyanser tillkommer som, liksom nya ingredienser, berikar våra liv.

Detta beror på att även om personligheter kan variera, gör inte temperament det. Temperament är en medfödd känslomässig predisposition som orkestrerar vårt humör och våra känslor av motivation. Därför kommer den extroverta profilen att fortsätta att vara riktigt sällskaplig och extremt skicklig i sin interaktion med omgivningen.

När du blir äldre kommer du därför gradvis att märka att du inte längre har ett lika stort intresse av att träffa nya människor. Du kommer alltså njuta av dina stunder av ensamhet och kommer inte längre att vara så fokuserad på omvärlden utan på de mest intima utrymmena inom dig själv och de människor som är en del av ditt liv. Det är en extremt intressant process, och inte utan vissa fördelar för din mentala hälsa.