Oavsett våra möjligheter kan vi förändra vår attityd
Det sägs att vissa möjligheter erbjuds en gång i livet, men hur vet vi vilka som är värda att ta? Vi kan inte ta varenda möjlighet som visar sig. Vi bör förändra vår attityd. Många personer arbetar för stabilitet. De letar efter ett stabilt jobb och en pålitlig bil. Men de fokuserar fortfarande på vad de saknar. De är missnöjda, som om de skulle kunna ha haft mer.
De möter det eviga dilemmat mellan att välja att kämpa för det liv de vill ha eller stanna kvar vid det som är säkert och stabilt. Det är den konstanta tanken att “detta är inte vad jag drömde om“. De kanske börjar dagen glada men frustrationen tar över i slutet av dagen.
Filosofen Jose Ortega y Gasset varnade oss i sin bok The Rebellion of the Masses om farorna med specialisering. Kvinnor och män är väldigt kvalificerade inom ett visst område, men de kan inte se den stora bilden eller hur det passar in i deras värld.
Det händer alla. Hur många gånger har vi inte känt oss paralyserade av för många möjligheter? Paralyserade av rädslan att ge upp det bekväma för något som bara kanske är bättre.
Ibland måste vi bara ta tag i den enda möjlighet som vi har framför oss och ignorera våra rädslor. Och ibland då möjligheterna tar slut så visar sig det bästa alternativet: att leva livet som det kommer.
Skillnaden mellan acceptans och resignation
Om vi vill förändra vår attityd måste vi först ställa oss själva en viktig fråga: vad är skillnaden mellan acceptans och resignation? De kan verka likartade till en början, men de är lika olika som olja och vatten.
Acceptans är det första steget till förändring. Det har att göra med att se var vi är på kartan, oavsett om vi tycker om det eller inte.
Acceptans är även det första steget mot anpassning då du inte har något annat sätt att förändra din situation. Det har därmed att göra med att acceptera sitt förflutna.
Exempelvis, för någon som har förlorat ett ben i en olycka är acceptans ett stort steg mot återanpassning och mot de förändringar som personen kommer behöva göra i sitt liv. Det representerar även ett stort steg när det kommer till att acceptera att ditt förflutna är en del av dig.
Resignation, å andra sidan, involverar frustration och hopplöshet. Denna frustration skapar ofta en oförmåga att gå framåt. Vi känner att det inte finns någon möjlig väg att förändra våra liv på, så vi måste leva med det – även om vi hatar det.
Vidare kan vi hitta tusentals möjligheter att komma ur en dålig situation, men ingen av dem verkar perfekt. Vi blir resignerade i förhållande till vårt öde. Det är nästan som att vi vill lida, bara för att vi ska kunna lida.
Kanske kommer vi nå en gräns i vårt lidande där vi kommer acceptera ett av de möjliga alternativen även om det inte är en idealisk situation. För den person som har förlorat sitt ben hade hans idealiska alternativ varit att få det tillbaka. Tyvärr är detta inte ett alternativ.
När vi har slut på idealiska möjligheter visar sig den bästa lösningen: en förändring av attityd. Vi måste omvärdera våra alternativ, även om vi vet att inget av dem är perfekt. Om ett alternativ tar bort vår smärta så är det ett alternativ som vi bör överväga, även om det inte verkar perfekt.
Om vi är utmattade och inte har någon motivation kommer vi inte se någon möjlig väg för oss att följa. Förändring kräver ansträngning och vi behöver daglig motivation som gör den där ansträngningen möjlig.
Vår ansträngning har oftast en belöning, men när vi hanterar det okända kanske det inte är tillräckligt för att motivera oss.
Vi kanske måste sänka våra förväntningar något. Skapa en enkel, ärlig plan som kommer göra vägen enklare för oss. Verkligheten kanske inte möter de förväntningar som vi har, men det innebär inte att den inte kommer att bli bra.
Vi behöver förändra vår attityd och inte fokusera på det som inte existerar
Jag känner till många personer som har gått en oväntad väg och som är lyckliga. De är nöjda med sin situation, de accepterar tillfälliga förändringar och de ignorerar de negativa saker som folk säger. Och dessa kommentarer kommer ofta från personer som bara tycker om att döma andra.
Dessa modiga personer har gjort citronjuice av de citroner som livet har gett dem. De tar hand om sig själva. De njuter av det som livet erbjuder dem. Vi behöver förändra vår attityd och göra likadant.
Det finns en väldigt tunn linje mellan att sträva efter ett bättre liv och att för evigt kritisera det liv som du faktiskt har. Även om den är tunn, så är den dock viktig.
Det finns inga jobb, hem eller relationer som är ovärdiga i sig själva. Det är våra attityder och handlingar som gör dem till detta. När vi söker perfektionen ser vi allt som mindervärdigt. Vi blir bittra.
Vissa av oss har dock lärt oss vikten av att ta en stund till att göra en kopp kaffe på morgonen. Att leva i nuet medan vi bygger en framtid.
De hittade inte några perfekta möjligheter så de gjorde det bästa av de möjligheter de hade och anammade en mer positiv attityd. Vi måste förändra vår attityd och fokusera på att leva – inte bara överleva.
