Vikten av socialisering för hjärnutveckling

4 minuter

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Människor är sociala varelser som behöver kontakt med andra för att överleva. Därför kan människor inte utvecklas om de är isolerade. Man kan faktiskt säga att socialisering är nödvändigt för hjärnutveckling.

Det är väldigt viktigt att etablera vänskaper eftersom det både är positivt för vår mentala hälsa samt håller hjärnan aktiv. Därför kan vi säga att sociala människor främjar sin hjärnhälsa. Genom att socialisera skyddar de hjärnan från kognitiv försämring och demens.

Nyligen utförda biologiska antropologistudier visar vikten av socialisering för evolutionär hjärnutveckling. Utan sociala relationer skulle vi aldrig ha blivit vad vi är idag.

Dessvärre har många fall visat vad som sker när någon spenderar sina första år i livet isolerade, såsom fallen med de så kallade “vilda barnen”.

I denna artikel ska vi diskutera vikten av socialisering för hjärnutveckling och de negativa effekterna av brist på det.

Socialisering och människans ursprung

Människor har väldigt komplexa hjärnor. Våra hjärnor låter oss utveckla ett kommunikationssystem genom språket. Vidare möjliggör våra hjärnor att vi kan ta komplexa beslut, skapa föremål med våra händer och till och med dominera andra arter och omgivningen.

Enligt Daniel White – specialist på hjärnans evolution – är socialisering vad som möjliggjort denna stora utveckling. Han hävdar att livet i samhället uppmuntrar hjärnans evolution.

De olika miljöerna och sociala villkoren var den stimuli som hjälpte hjärnan att utveckla högre processer. Detta resulterade i en hjärna med högre förmåga att memorera saker, och lät även människor använda språk.

Vi kan uppskatta hur viktigt socialisering varit för vår hjärnutveckling om vi jämför den mänskliga hjärnan med andra primaters. Hjärnan hos en schimpans växer under dräktigheten och är nästan helt utvecklad när den föds. Två år efter födseln når en schimpans hjärna sin fulla storlek.

Hos människor utvecklas hjärnan under graviditeten och bortom de två första åren i livet. Därför når vår hjärna sin fulla storlek vid sju års ålder. Vid det laget är vi redo för våra första sociala interaktioner. Men även om den inte fortsätter växa, omformas den mänskliga hjärnan fram tills att vi är 25. Socialisering spelar en viktig roll för hjärnutveckling under denna period.

Effekterna av brist på socialisering under barndomen

Brist på socialisering påverkar hjärnutvecklingen på olika sätt. Det är så skadligt att det påverkar och försenar hjärnutvecklingen rent generellt, speciellt under de första levnadsåren. Så frånvaron av sociala relationer som utsätter människor för högkvalitativa interaktioner påverkar inte bara humör och beteende, utan även kognitiv hälsa och motoriska färdigheter.

Brist på socialisering har ännu större negativa effekter under barndomen. Under de första tio levnadsåren tillgodogör och fulländar människor många högre psykologiska processer, såsom språk. För att bättre förstå dessa effekter ska vi tala om två specifika fall.

Genie var ett barn som fängslades av sina föräldrar fram tills att hon var 13 år gammal. Hon fick ingen typ av emotionell stimulans eller socialisering. Detta hindrade henne från att få språkkunskaper, så hon gjorde bara vissa ljud som svar på extern stimuli. Trots det faktum att hon var 13 år, lyckades hon aldrig lära sig att tala något komplext språk flytande efter att specialister börjat studera och behandla henne.

Ett annat liknande fall är det med det vilda barnet L’Aveyron på 1800-talet. Han var ett 12-årigt barn som hittades i området Aveyron i Frankrike, där han klättrade i träd och sprang runt naken. Precis som Genie talade han inte och gick till och med som en schimpans. Hans föräldrar hade övergivit honom (eller dött när han var liten), så han socialiserade aldrig med någon.

Dessa två specifika exempel är vad som kan hända med en människa som inte socialiserar.

Socialisering för hjärnutveckling

Socialisering utmanar hjärnan och håller den aktiv. Det är vitalt, speciellt i de senare skedena av livet, och kan förebygga mental försämring som orsakas av låg hjärnaktivitet. För att få dessa fördelar måste vi försöka vara så sociala som möjligt. Vi bör interagera med andra genom konversationer, även om skrift också är ett alternativ.

De som tenderar att hålla sig för sig själva kan prova följande saker för att socialisera mer:

Planera fler sammankomster med vänner och familj: även långa och periodiska telefonsamtal kan ha samma effekt.
Gå med i en förening eller organisation för att ägna dig åt aktiviteter du gillar och skaffa nya vänner: du kommer hålla kroppen och händerna sysselsatta, och hjärnan kommer förbli aktiv tack vare socialisering.
Undvik social isolering: gå ut, prata och utbyt idéer med människor.
Skaffa vänner som är äldre och yngre än du själv: äldre personer kan gagnas av den mentala och fysiska smidigheten hos yngre personer. De kan i sin tur lära sig av äldre personer.
Att vara i ett kärleksförhållande stimulerar också hjärnan på många sätt, så länge relationen inte är giftig.
Sök professionell hjälp om du börjar isolera dig själv: det finns telefonlinjer och sociala center som är redo att hjälpa. Att tala med en psykolog kan också vara ett bra alternativ.