Visa mig hur vackert livet egentligen är
Visa mig hur vackert livet är. Visa mig vad du gömmer bakom det där leendet och vad som får dig att vakna med kraften av en orkan.
Berätta för mig vad du tänker på när du stirrar ut i intet med ett glatt uttryck. Berätta för mig hur du älskar regnets doft… Även om du blir dyngblöt. Hur det våta gräset fyller dig med lycka.
Berätta för mig om du är den som ritar regnbågen i skyn, eller är det en tillfällighet? Ja, den regnbåge som du skapar då min himmel blir grå och regndropparna bara rinner nerför min kropp. När du påminner mig om att vattnet ger oss liv i färger.
Men visa mig framförallt hur vackert livet är.
Påminn mig om hur vackert allting är när du täcker över det där ögat som bara ser det negativa. Berätta för mig igen att vi alla går igenom stormar, men att de kommer och går.
Låt mig inte drunkna i mina sorger och ge upp när ledsamheten försöker övertyga mig om att mitt enda val är att klaga.
Njut av varje kram, varje blick, varje kyss. Lyckan finns i varenda hörn av livet och visar sig i varje kärlekshandling.
Berätta för mig hur vackert det är att se livet i färger
Berätta för mig hur du ignorerar mörkret i världen och ser allt i färger. Visa mig hur jag kan se saker annorlunda och lätta på min last. Hjälp mig att sluta tänka på det som gör ont och det som tär på mig, och det som verkar gå fel. Det där som får mig att tänka att livet är ett absolut fiasko. Ett fiasko som tynger mig och fyller mig med tvivel.
När detta händer dig, hur förhindrar du att detta förstör allt? Hur förvandlar du ett svart hål till en stjärna?
Påminn mig om hur vackra molnen är, även när de täcker solen. Berätta det för mig när jag glömmer och inte längre ser de vackra saker som finns runt omkring mig.
Övertyga mig om att det i livet finns absoluta sanningar långt bortom det vi kan tänka, föreställa oss eller hoppas på.
Skrik på mig om det behövs. Säg det om och om igen, att allt kan visa livets skönhet, för det ligger alltid i vår makt att välja vad som händer. Alla faller vi, alla reser vi oss, men det är få av oss som vet hur man tar med sig något positivt från det som har slagit ner oss.
Titta runt omkring, du är den som skapar vägen, du är skaparen av ditt eget öde.
Lär mig att inte ge upp, lär mig att lita på mitt eget värde
Lär mig att inte ge upp, lär mig att lita på mitt eget värde. Sanningen är den att jag känner mig alltför liten för att bemöta denna värld, med dess oändliga hinder och vägar i så många riktningar, med så många avfarter och inte en enda skylt.
Jag är rädd för att falla över ett hinder som är större än mig. Men lär mig främst av allt att inte behöva lära mig själv, att inte vara beroende av någon. För ingen är värd mer än jag.
Påminn mig om att vi går igenom livet ensamma, även när det finns personer som du som ger oss en hand. Detta är så viktigt, för att lära mig är inte att binda mig. Att lära mig är inte att göra mig beroende.
Att lära mig är istället att visa mig vägen till att vara fri och även att kunna bemöta saker som inte passar in i min bild av världen.
Ibland när du går så ler du bara och kommer ihåg de fina stunder som vi spenderat tillsammans. Det som du lärde dig när vi gick hand i hand. Men du fortsätter gå, för att vara ensam innebär inte att du inte lärde dig från dem som du gick med längs vägen.
Berätta för mig hur vackert livet är
Livets skönhet, varje hjärtslag, ligger i att lära dig av det goda hos dem runt omkring dig. Att acceptera de dåliga saker som kommer, antingen för att förändra dem eller för att integrera dem i din historia på ett sätt som inte skadar dig.
Att le närhelst du kan, var du än är, på vilket sätt som helst. Och att leva – leva utan rädsla tills dina andetag tar slut. Lär mig hur vackert livet är och att detta verkligen är livets skönhet.
Påminn mig till slut om att jag måste våga släppa taget om din hand och uppskatta allt du har gjort för mig.
Undertecknat: en elev, din elev, den som ser på dig med hopp.
