3 saker jag lärde mig från att leva med depression
Det var som att depressionen sjönk in i mig så mycket att jag till slut fann mig själv i ett kallt och mörkt skal. Därifrån lyssnade jag på världens mummel från djupet av min ensamhet. Jag hörde även viskningarna från dem som dömde mig för min “svaghet”, som sade till mig att rycka upp mig och inte leva med depression eftersom livet går snabbt förbi.
Min depression varade dock fem år, tillräckligt med tid för att lära allt jag kunde från den. Detta är följaktligen mitt personliga vittnesmål rörande vad man bör göra och inte göra för att behandla depression.
De som övervinner psykiska eller andra allvarliga sjukdomar kallas ofta för hjältar och folk applåderar åt dem för deras mod och för att ha överkommit en sådan svår tid där de fick leva med depression. De som har gått igenom dem vet dock att det finns gånger när man inte har något annat val, det finns helt enkelt ingen annan väg än att vara stark och göra allt man kan för att inte bli offer för allas värsta fiende: att ge upp.
“Smärtan är inte där för att du ska lida. Den är där för att göra dig mer medveten. Och när du når medvetenheten så försvinner din misär.”
-Osho-
Rapporter från WHO varnar oss ofta att antalet depressiva åkommor ökar för varje år. Dessa rapporter berättar inte alltid för oss hur många personer som lyckas komma ur depressionen.
Detta beror främst på något som fördes fram vid en WHO-kongress nyligen. 7 av 10 personer får inte den behandling som de verkligen behöver. Det är därför som depressionens skugga kommer och går, och när den visar sig tenderar folk att vända sig till den enklaste behandlingen: medicin. Det hade varit bättre att ha ett mer holistiskt tillvägagångssätt, vilket tog i beaktande en rad faktorer.
Men på grund av faktumet att depression inte ofta behandlas på ett lämpligt sätt så blir det en ovälkommen gäst som kväver våra liv och rör upp våra sinnen. Den stänger fönstren och drar ner gardinerna för vårt hopp, för att kunna uppnå det som den så gärna vill: att göra oss till fångar i våra egna hem. Det är inte enkelt att skapa ordning i ett sådant kaos. Det är inte heller lätt att få den att lämna eller reducera dess kraft eller dess gift.
Men även om det kan vara svårt att leva med depression så kan också den svåraste depressionen överkommas med rätt behandling. Och när vi kommer över den så ger detta oss oftast en lärdom för livet.
Att ta bort stigmat med att leva med depression
Depression är fortfarande ett stigma. Det spelar alltså ingen roll att vi lever i teknologins ålder, att vi har tillgång till så mycket information. Inget av det där spelar någon roll eftersom depression är något som människor för det mesta inte pratar om. Det är nämligen inget enkelt samtalsämne och ibland kan det verkligen vara något som är tabu. Ett sådant tabu uppstår när en mor lider av depression efter förlossningen och har det svårt och inte känner att hon kan ta hand om det nyfödda barnet.
Hur kan personer runt henne förstå detta lidande? När det mest “naturliga” är att man borde känna sig lyckligare än någonsin? Om vi även utförde en studie för att ta reda på vad människor i allmänhet tycker om depression, så hade de säkert sagt något i stil med att det handlar om svaghet och att ge upp.
Dessa fördomar och orättvisa åsikter leder ofta till att människor blir fångade inom sin egen tystnad. De är nämligen rädda för vad andra ska säga och att de inte ska förstå. Det är så isoleringen föds, på grund av att människor som har depression känner sig missförstådda utanför den bubbla de har skapat för att skydda sig själva.
Vi måste förstå att depression inte gör skillnad på människor. Det kan påverka oss alla och skiljer inte på kön, social position eller livsstil. Och en sak som vi bör inse är att det är de starkaste som tenderar att falla in i denna avgrund.
Depressionen kommer aldrig ensam
Depressionen för ofta med sig vissa ovälkomna vänner: ångest, panik eller stress. Många personer beskriver det nästan som att vara inuti ett plan som håller på att krascha.
Hjärtat accelererar, den konstanta rädslan omvandlar dem till någon som inte kan bibehålla kontrollen över sitt eget liv, till en person som inte sover eller som sover mycket, någon som knappt äter eller som aldrig slutar vara hungrig.
Varje person kommer uppleva specifika symptom som lite i taget kommer skapa ett bittert lidande. Och sedan nästa dag börjar personen ta antidepressiva medel för att behandla ångesten. Betablockerare för att sakta ner hjärtat. Läkemedel för att reducera illamående. Sömntabletter på kvällen.
Att behandla depression
Depression kan inte botas på en månad eller två. Ibland tar det år. Var och en genomlever nämligen sin återhämtning på sitt eget sätt. Var och en kommer ut från ensamheten och sitt skal i sin egen takt. Det är som att hitta vägen tillbaka efter att ha gått vilse i öknen. Efter att ha vandrat runt, utan karta, utan kompass, utan styrka… Utan hopp om att någonsin kunna fly från den.
- Vi lär oss genom att leva med depression, men vi måste också kunna glömma. Ibland måste vi lämna många saker bakom oss, förändra vanor, omvärdera vissa livsmål och framför allt glömma bort den gamla idén att “Jag kan göra allt”.
- Att överkomma denna sjukdom hjälper oss att utveckla en mycket mer omtänksam inre röst. Den rösten har nu sagt till oss “stopp, ta tid till dig själv”, “sluta tänka de där tankarna”, “du behöver inte vara så krävande mot dig själv”…
“Jag vill inte vara fri från faran, jag vill bara ha modet att bemöta den.”
Denna omtanke får oss även att ha bättre kontakt med det som kommer inifrån oss själva. Detta för att kunna förstå våra behov och våra begränsningar samt ha de nödvändiga redskapen för att hålla depressionen borta.
Var och en kommer härda ut på det sätt som fungerar bäst för personen då denne tvingas leva med depression: genom att skriva, sporta, gå på promenad, läsa och prata med vänner. Med andra ord strategier som man kan kultivera dagligen; emotionellt positiva och läkande vanor som håller oss flytande. Som räddar oss och för oss närmare den typ av person som vi verkligen vill vara: den person som kan le igen.
