Rolighetsteorin: belöningar istället för straff
Tack vare teorier som rolighetsteorin så står det klar att det finns bättre metoder än tidigare trott, som exempelvis att använda belöningar istället för straff.
Fram tills ganska så nyligen så levde vi i en värld där folk trodde att straff var en del av allas uppfostran. Skolan innebar att man begränsade eleverna tills att de hade lärt sig att begränsa sig själva. Men vi har för det mesta gått ifrån den idén.
Vi förnekar inte att människor kommer in i den här världen med själviska beteendemönster.
Om man ska lära sig att leva i ett samhälle så måste man gradvis stöta bort tanken att man själv är universums mittpunkt och att alla våra önskningar måste gå i uppfyllelse.
Rolighetsteorin säger i grund och botten att folk är mer benägna att göra saker som de anser vara “irriterande” då det finns en rolig aspekt hos dessa saker.
Med andra ord kan positiva stimulin vara ett stort incitament för att folk ska följa vissa regler eller göra vissa saker som generellt är bra för samhället.
Ursprunget till rolighetsteorin och belöningar istället för straff
Rolighetsteorin uppstod 2001. Det började dock inte precis i ett akademiskt sammanhang. Företaget Volkswagen sponsrade ett experiment.
Denna biljätte ville visa att både sociala och individuella förändringar är möjliga så länge som det finns incitament.
Volkswagen började därför med sin “rolighetsteori” för att inspirera folk till att leva mer fulländade liv. Kampanjen involverade att man utförde sociala experiment för att se hur folk skulle reagera.
Varje experiment gav folk ett dilemma. De hade två alternativ: ett som involverade bekvämlighet och rutin och ett annat som krävde ansträngning men som också involverade en rolig upplevelse.
Det första experimentet
Det första experimentet som de utförde var väldigt enkelt, men gav dem också väldigt mycket information. Det utfördes på en väldigt upptagen plats: en tunnelbanestation Sverige.
Vid den ena sidan så fanns det en rulltrappa och på den andra en vanlig trappa. Den fråga som de tog upp var hur de kunde få folk att använda den vanliga trappan för att motionera.
De kom fram till ett roligt svar på denna fråga. De uppfann det som de kallade för “pianotrappor”.
För att göra detta så målade de trapporna så att de såg ut som ett piano, och varje steg gjorde också ett ljud ifrån sig då man trampade på det. Det var som att man spelade på ett musikinstrument.
Resultaten var ganska så intressanta. Ca 95% av personerna använde rulltrappan för att komma upp till gatan. Men då pianotrappan var klar så valde 66% att använda den vanliga trappan. De verkade också tycka det var roligt!
Andra experiment
Det andra experimentet de använde för att se om rolighetsteorin fungerade var även mer framgångsrik än det första.
Många personer kastar skräp på marken utan att tänka på vad de gör. Därför använde man sig av ännu ett experiment, vilket utfördes i Stockholm.
Man installerade soptunnor med speciella sensorer. Varje gång någon kastade ner något i soptunnan så spelade den upp ett ljud som lät som då någon faller nerför en klippa i tecknade filmer.
Folk tyckte att detta var roligt och vissa tog till och med upp skräp som redan låg på marken för att kasta i soptunnan!
Efter bara en dag så hade volymen av insamlat skräp fördubblats. Detta var än en gång bevis på att rolighetsteorin kan fungera i vissa fall.
Den stora frågan är huruvida detta hade fungerat i andra fall. Som nämnt ovan så är vi inte säkra på huruvida denna teori kan leda till långvariga beteendeförändringar.
Det finns inte tillräckligt med insamlade data för att verkligen säga något.
Det står dock klart att det är ett roligt sätt för folk att göra saker.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Cervelló Gimeno, E., Escartí, A., & Balagué Gea, G. (1999). Relaciones entre la orientación de meta disposicional y la satisfacción con los resultados deportivos, las creencias sobre las causas de éxito en deporte y la diversión con la práctica. Revista de Psicología del deporte, 8(1), 0007-19.
