Blind lydnad: resultaten av Milgrams experiment
Varför lyder en person? Till vilken grad kan en person följa en order som går emot personens moral? Resultaten av Milgrams experiment kan ha svaret på dessa frågor.
Detta är ett av de mest berömda experimenten inom psykologins historia. Det revolutionerar också de idéer vi har om människor. Vidare ger det oss en gedigen förklaring varför goda personer ibland kan vara grymma. Är du redo att lära dig om resultaten av Milgrams experiment?
Resultaten av Milgrams experiment rörande blind lydnad
Innan vi börjar med att analysera lydnad så kommer vi först att prata om hur han utförde experimentet. Han satte först in en annons i tidningen där han letade efter personer som ville få betalt för att delta i en psykologisk studie. När försökspersonerna anlände till Yales forskningslaboratorium sade en forskare till dem att de skulle delta i en studie rörande inlärning.
Deras roll i studien förklarades också för dem på följande sätt: de skulle be en annan person på listan om ord för att utvärdera minne. Men…
Denna förklaring var en lögn som dolde det riktiga experimentet. Försökspersonen trodde att han ställde frågor till en annan försöksperson, men den andra personen var egentligen en assistent till forskaren. Försökspersonens uppgift var att be assistenten om en lista med ord som han tidigare hade memorerat. Om assistenten svarade rätt så skulle de gå vidare till nästa ord. Om han svarade fel så skulle försökspersonen ge assistenten en elektrisk chock (det gavs egentligen inte någon chock, men försökspersonen kunde inte se detta).
Försöken
Försökspersonen fick veta att den maskin som chockade assistenten hade 30 olika intensitetsgrader. För varje misstag som assistenten gjorde så var försökspersonen tvungen att öka kraften på elchocken. Innan experimentet började så gavs assistenten flera små “chocker” och uttryckte för försökspersonen hur smärtsamt det var.
I början av experimentet svarade assistenten på försökspersonen utan några problem. Men då experimentet fortsatte så började assistenten att svara fel och försökspersonen var tvungen att ge assistenten chockerna. Försökspersonen kunde inte se assistenten, men han kunde höra personen. Assistenten gjorde följande: när han nådde nivå 10 började han klaga över experimentet. När han nådde nivå 15 började han att vägra svara på frågor och ville verkligen avbryta experimentet. När han nådde nivå 20 “svimmade” han av och kunde därför inte svara på fler frågor.
Forskarna fortsatte hela tiden att uppmana försökspersonen att fortsätta med testet, även då assistenten låtsades svimma. Forskarna sade att man genom att vägra ge ett svar också gav fel svar. För att försökspersonen inte skulle vilja avbryta experimentet så brukade forskaren påminna honom om att han var tvungen att slutföra processen och att det är forskaren som är ansvarig för det som händer.
Hur många personer tror du fortsatte hela vägen fram tills den sista nivån (den nivå som det sades kunde döda personen)? Hur många tror du nådde nivån som fick personen att “svimma av”? Låt oss titta på resultaten av Milgrams experiment.
Resultaten av Milgrams experiment
Innan han utförde experimentet så bad Milgram några kolleger att förutspå hur resultatet skulle gå. De flesta trodde att försökspersonerna skulle avbryta experimentet efter att assistenten började klaga. De trodde att runt 4% skulle nå den nivå som fick assistenten att låtsas svimma av. De trodde också att endast en på tusen skulle nå den slutliga nivån och att detta skulle vara ett tecken på en patologisk åkomma (Milgram, 1974).
De hade helt fel. Av de 40 försökspersonerna i den första ronden så nådde 25 ända fram till slutet. Å andra sidan nådde 90% av deltagarna den nivå där assistenten “svimmade” (Milgram, 1974). Försökspersonerna lydde forskaren inom allt, även om vissa av dem uppvisade höga stressnivåer då de trodde att de skadade den andra personen.
Denna studie har gjorts om med olika försökspersoner och upplägg som vi kan se i Milgrams bok (2016). De hade allihopa liknande resultat. En forskare i München fann att 85% av hans försökspersoner nådde den maximala chocknivån (Milgram, 2005).
Shanab (1978) och Smith (1998) visar oss i sina studier att resultaten kan generaliseras till vilket annat land i Västvärlden som helst. Vi måste dock vara försiktiga då vi tror att vi har hittat ett universellt socialt beteende: forskning inom andra kulturer visar inte liknande resultat.
Slutsatser från Milgrams experiment
Den första frågan som vi bör ställa oss själva efter att ha sett resultaten av Milgrams experiment är varför folk åtlydde instruktionerna upp till dessa nivåer. I Milgram (2016) inkluderas konversationerna mellan försökspersonen och forskaren. Vi kan se att de flesta av personerna mådde dåligt över sitt beteende. De var därmed inte motiverade av grymhet. Svaret kan ligga i forskarens “auktoritet” och att försökspersonen “överför” ansvaret till denna person.
Variationer av Milgrams experiment har visat att det finns ett antal faktorer som påverkade lydnaden:
- Forskarens roll: om forskaren var klädd i en vit rock så blev han uppfattad som en auktoritetsfigur. Detta signalerade professionalism och försökspersonen var därmed mer benägen att lyda forskaren.
- Uppfattat ansvar: detta är det ansvar som försökspersonen tror att han har över sina handlingar. När forskaren säger till försökspersonen att det är forskaren som har ansvaret för experimentet så kommer försökspersonen inte känna sig lika pressad. Det är då enklare för honom att lyda.
- Uppfattningen av en hierarki: De försökspersoner som såg positivt på hierarkier kunde uppfatta att de hade en högre status än assistenten, men att de hade en lägre status än forskaren. De lade därför större vikt vid “chefens” order än assistentens välmående.
- En känsla av åtagande: Faktumet att deltagarna hade åtagit sig att utföra experimentet gjorde det svårare för dem att vägra slutföra det.
- Minskad empati: Då assistenten blev “avpersonaliserad” blev det enklare för försökspersonen att känna mindre empati med honom, och istället lyda forskaren.
Resultatet
Var och en av dessa faktorer kan inte få någon till blind lydnad, men summan av dem skapar en situation där en sådan lydnad uppstår oavsett konsekvenserna. Resultaten av Milgrams experiment visar oss ett exempel på situationens styrka, vilket är precis vad Zimbardo (2012) pratar om. Om vi inte är medvetna om sammanhangets styrka så kan detta få oss att göra något som våra principer annars inte hade tillåtit.
Människor lyder blint på grund av att pressen från de faktorer som vi har tagit upp ovan väger tyngre än pressen som uppstår på grund av det sociala samvetet. Detta hjälper oss att förklara många händelser, som exempelvis det stora stöd som fascistiska diktatorer har fått under det senaste århundradet. Det förklarar också mer konkreta händelser, som beteendet och förklaringen från den läkare som deltog i utrotningen av judar under andra världskriget.
En känsla av lydnad
När vi ser beteenden som inte går i linje med våra förväntningar så är det intressant att reda ut vad som orsakar dem. Psykologin ger oss en väldigt intressant förklaring på denna lydnad. En av de mest betydelsefulla slutsatserna är att ett beslut som tas av en kompetent auktoritet med intentionen att främja gruppen har större konsekvenser än om beslutet hade tagits efter en diskussion där alla medlemmarna i gruppen deltog.
Föreställ dig ett samhälle som styrs av en auktoritet som inte ifrågasätts ställt mot ett samhälle där auktoritetsfiguren ständigt testas. Om det inte finns några kontrollmekanismer så kommer det första samhället logiskt att bli mycket snabbare på att följa order än det andra. Detta är en väldigt viktig variabel som kan avgöra huruvida man klarar av en konfliktsituation. Detta är också relaterat till Tajfels sociala identitetsteori (1974).
Vad gör man?
Vad kan vi då göra när det kommer till denna blinda lydnad? Auktoritet och hierarki kan vara nödvändigt i vissa sammanhang, men det innebär inte att man blint bör lyda en omoralisk auktoritet. Här stöter vi på ett problem. Om vi uppnår ett samhälle där varje auktoritet ifrågasätts så kommer vi få ett rättvist samhälle. Men ett sådant samhälle kommer hamna efter andra samhällen under en konflikt eftersom det är ett samhälle där man inte tar beslut lika snabbt.
Om vi vill undvika att gå i fällan med blind lydnad så är det viktigt att vi är medvetna om att alla av oss kan bli offer för den press som uppstår under en sådan situation. Av denna anledning kommer vårt bästa försvar vara att vara medvetna om hur dessa faktorer påverkar oss. Vi kan då försöka återta kontrollen och inte delegera ett ansvar som vi egentligen har själva, oavsett hur stor frestelsen är.
Resultaten av Milgrams experiment hjälper oss att reflektera över mänskligheten. De får oss att se att dogmer som “bra och dåligt” är för “svartvitt” för att förklara vår verklighet. Denna typ av experiment är nödvändiga för att vi ska kunna belysa det mänskliga beteendets komplexitet och förstå anledningarna till det. Vi kommer då kunna förstå vår historia och vi kommer inte upprepa vissa situationer.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Milgram, S. (1963). Behavioral study of obedience. Journal of Abnormal and Social Psychology, 67, 371-378.
- Milgram, S. (1974). Obedience to authority: An experimental view. New York: Harper and Row
- Milgram, S. (2005). Los peligros de la obediciencia. POLIS, Revista Latinoamericana.
- Milgram, S., Goitia, J. de, & Bruner, J. (2016). Obediencia a la autoridad : el experimento Milgram. Capitan Swing.
- Shanab, M. E., & Yahya, K. A. (1978). A cross-cultural study of obedience. Bulletin of the Psychonomic Society.
- Smith, P. B., & Bond, M. H. (1998). Social psychology across cultures (2nd Edition). Prentice Hall.
- Tajfel, H. (1974). Social identity and intergroup behaviour. Social Science Information, 13, 65-93.
- Zimbardo, P. G. (2012). El efecto Lucifer: el porqué de la maldad.
