Bortom tystnaden

Är du normalt sett en tyst och reserverad person? Kanske visar du dig öppen för andra, men det är bara för syns skull. När du ställs inför något viktigt sätter du upp en mur. Det finns många personer som föredrar att lyssna snarare än att tala. De verkar blyga, men så är inte fallet. De är väldigt vänliga personer som attraherar dig genom den självsäkerhet de ger dig, men de gömmer något djupt inom sig. Något som gör ont, något de bara lider av i tystnaden.

Kanske har du mött någon som stämmer överens med dessa karaktärsdrag, eller kanske är du själv en av dem. Det är svårt att inse eller vara medveten om dem eftersom de går helt obemärkt förbi.

Att lida i tystnaden

Om du är en av dessa människor som har något dolt bakom tystnaden så kanske du märkt hur lätt det är att gå obemärkt förbi. Folk är fixerade på personer som drar uppmärksamhet till sig; personer som visar sin starka personlighet och står ut från mängden. Du är dock en person som vet att du kan låtsas väldigt bra, för ingen kommer märka. Ingen ger dig uppmärksamhet.

Det betyder inte att du inte är viktig för någon. Du vet mycket väl att så inte är fallet. Men andra är inte tillräckligt känsliga för att öppna sina ögon och se bortom den enkla fasad du visar upp.

Ett leende kan få alla att tro att du är glad och att allt går bra. Men tro mig, ingen kommer för en minut tro på ditt leende, som skär sig med dina ögon.

Kanske har du träffat någon som har kommit fram till dig med misstankar om att något är fel. Det kan röra sig om en nära släkting, en vän eller någon med hög känslighet (lärare, granne).

Om du inte anförtror dig tillräckligt till dessa personer eller inte gör dem oroliga så kommer de acceptera ditt “jag mår bra”, “inget är fel”, “det är stress”, och gå. Detta givetvis med vetskapen att detta inte alls är sant.

Ta ut alla sopor du har inombords

Vissa personer är som tvångsmässiga samlare i sina känslomässiga liv. De samlar på sig känslomässiga sopor och negativa saker tills de till slut exploderar. Vi är alla annorlunda. Vi må försöka att inte undertrycka känslor, men det kommer ske om det är vår natur. Självklart kan vi sträva efter att göra motsatsen, men endast genom att göra en verklig ansträngning, trots att det är svårt.

Vi bör göra samma sak med tystnaden många personer lider av. Hur snälla de än må vara och hur mycket tillit de än må ha så är det svårt för dem att släppa allt de har inombords. Varför är det så svårt att säga vad som sker med dem? Varför, om du är en av dessa personer, är det “jag vill, men kan inte”?

Det är inte så att det de har att säga är allvarligt, utan att de ibland inte vet hur de ska uttrycka sig. De är väldigt känslomässiga personer som känner mycket, och det är nästan omöjligt för dem att uttrycka allt.

Det är inte samma sak att uppleva eller genomleva en situation som det är att berätta om den. Det är inte det att detta är något de inte kan säga eller något som kommer framställa dem i dålig dager; det handlar bara om att inte veta hur man börjar, och kanske är historien väldigt, väldigt lång att berätta.

Låt oss komma ihåg att personer som är på det viset håller saker från länge sedan för sig själva. Detta antyder att de varit med om mycket, utan att vara medvetna om det.

De är rädda för att vara sårbara

Att vara sårbar är något dessa personer är rädda för eftersom de tidigare har anförtrott sig till någon och inte känt sig förstådda, och många personer trodde till och med att de hade något fel i huvudet.

Allt detta går genom sinnena hos personer som lider i tystnaden. De är sårbara och bär bördor tyngre än någon av oss skulle kunna axla.

Om du är en av dessa människor är det viktigt att du lär dig att ta ut allt du har på ett eller annat sätt; antingen gradvis, om det krävs, eller abrupt om du behöver göra det på det sättet. Men ta ut det. Som en vän till mig en gång sade: “om du inte tar ut det så kommer det till slut börja ruttna”.