Den mänskliga potentialen i extrema situationer
Finns det något mer rörande än att se den mänskliga potentialen förverkligas i extrema situationer? Möjligtvis, men det är något som berör oss särskilt djupt när människor handlar osjälviskt under extrema förhållanden. Vid händelser som genomsyras av fruktan, fara och ovisshet.
Karl Jaspers (1883-1969), som var en tysk psykiater och filosof, ägnade noggrann uppmärksamhet åt extrema situationer (Grenzsituationen). Han definierade dem som situationer då egendomliga paradoxer inträffar. De ser ut som labyrinter utan utgångar men samtidigt – och till sin natur – är det möjligt att bemästra dem.
De är motsägelsefulla situationer som livet överraskar oss med. Avgörande stunder då vi kan se meningen med våra liv tydligare, trots ovisshetens fasa. De ger mening åt vår existens.
Den mänskliga potentialen kommer fram i extrema situationer
Det är i extrema situationer som människor avslöjar vem de är utan masker. Här det fråga om överlevnad – att hitta en utgång till labyrinten man befinner sig i. I dessa situationer har människor förmågan att uppbåda det bästa av vad de har. Vi lyckas samverka och samarbeta med andra, med människor i samma sits. Många gånger är detta tillfällen då den mänskliga potentialen verkligen träder fram.
Människor som riskerar sina liv för att rädda andra. Människor som går samman när en naturkatastrof inträffar för att skydda sig själva och andra. Personer som beger sig till områden drabbade av konflikter och krig för att hjälpa i den mån de kan. Individer som utan dolda motiv mobiliserar stöd till de mest försvarslösa.
Vi finner mening i livet när vi ger vårt bästa jag
Det finns många exempel som visar att det är möjligt att ge det bästa vi har att erbjuda i extrema situationer. De bevisar att det går att bygga något positivt ur mörker och spillror. Vi vill vara andra människor till nytta.
Viktor Frankl vittnade om att det går att finna mening i livet under svåra förhållanden. Även Carl Rogers talade om den mänskliga potentialen. Båda hade fullt förtroende för våra resurser som människor. De beskrev vår kapacitet att göra våra liv mer innehållsrika, autentiska och engagerande.
Efter omskakning och ovisshet följer mänsklig blomstring
Det är häpnadsväckande och uppmuntrande att se hur människor kan frodas under extrema förhållanden, även om de har lidit skada. Hur de kan lära sig vad de vill ha i sina liv och vad de vill göra sig av med. Och slutligen, hur de upptäcker sina styrkor och sitt sanna jag.
Det är som om de fann en ren, unik potential inom sig som framträder först då en utmaning i livet sätter dem på prov. När de funnit denna potential väljer de att leva sina liv i syfte att uppfylla den. De låter världen se och ta del av sina genuina och vackra väsen.
Känner du någon som genomgått en sådan pånyttfödelse? Någon som rest sig efter att ha genomlevt vad vi beskriver här? Dessa människor uppnår en form av obeskrivlig sinnesro. Det är en sinnesro som livnär dem i deras nya liv och gör detta meningsfullt. Det positiva är att dessa personer är – eller kommer att vara – sådana som vi själva.
