Carl Rogers humanistiska psykologi
Carl Rogers humanistiska psykologi var så välrespekterad att folk brukar kalla den för den tysta revolutionen. Han inkluderade sin fundamentala optimism i psykoterapin för att visa oss hur vi alla förtjänar att bli den person vi drömmer om att bli. Han pratade om autentiska relationer och vårt behov av att “blomma” för att uppnå vår fulla potential som människor.
Det finns många personlighetsteorier inom psykologin. Men det är värt att påpeka att de alla har samma grundläggande koncept och punkter, där deras idéer och fokus har en gemensam nämnare. Och om man gör en liten genomgång av de intressanta teorier som finns så kommer Carl Rogers att stå ut. Hans teori och hans positiva vision förde med sig en nödvändig förändring inom psykoterapin.
“Den intressanta paradoxen är att när jag accepterar mig själv som jag är så kan jag förändras.”
Passiv och deterministisk syn
Den passiva och deterministiska synen, som så ofta använts inom psykoanalysen och behaviorismen, fick ta ett steg tillbaka för att ge plats åt den humanistiska psykologin som grundades av den man som av många ses som den mest inflytelserika psykoterapeuten genom tiderna. Han betonade vår förmåga att utvecklas och bygga en bättre värld, och uppmuntrade oss att ta ansvar för oss själva och vara öppna för nya erfarenheter. Han ansåg att han kunde göra detta med oriktad terapi för att hjälpa oss att få större självkännedom.
Carl Rogers humanistiska psykologi hade faktiskt ett väldigt viktigt och konkret mål: att göra det enklare att hjälpa. Faktum är att han efter andra världskriget erbjöd psykologisk hjälp åt alla de soldater som kom tillbaka efter kriget och var lemlästade och traumatiserade. Den enda behandlingen som unga män fick vid denna tid var den de fick från läkare. Det var ingen som hade gått utanför de fysiska skadorna för att även analysera och behandla de emotionella.
Därefter bjöd Japan in honom så att han kunde lära ut sina tekniker till deras psykologer, hans sätt att hjälpa. Carl Rogers skapade en ny typ av psykoterapi som förbluffade världen, vilket han nästan inte insåg själv. Detta ledde även till att han blev nominerad till Nobels fredspris.
Carl Rogers humanistiska psykologi
Carl Rogers egna liv återspeglar en av de mest välkända delarna av hans teori. Denna princip handlade om självförbättring och att upptäcka mer och mer av det som karaktäriserar oss när vi försöker nå våra mål. Det kan låta underligt men han började inte sin karriär inom psykologin, utan inom lantbruksvetenskap.
Han blev senare intresserad av de östliga och västliga religionerna. Han tog därefter en examen in historia och teologi, men kände efter det att han ville gå vidare med psykopedagogiken. Och det var då han lärde sig teorierna från en av hans personliga hjältar – John Dewey. Från Dewey lärde han sig att utbildning inte bara sker på en intellektuell nivå. Man måste också vara öppen för att uppleva den.
Han influerades dessutom av existentialismen och började publicera böcker, studier och forskning tills han fick ett jobb som professor inom klinisk psykologi. Det tog honom inte heller lång tid att bli inflytelserik inom den humanistiska psykologin tack vare hans patientcentrerade terapi. Han gav inte patienten en passiv roll, utan han visade oss istället att man kunde bli expert inom sin egna personliga utveckling och väg i livet.
Ordet “klient” började användas inom den humanistiska psykologin eftersom ordet satte patienten på samma nivå som terapeuten (till skillnad från psykoanalysen). Han ville visa att vi kunde förändras till det bättre, bygga upp en psykologisk styrka, bryta ner försvarsmekanismer och forma en impuls som man kan använda för att förbättras och uppnå sina mål.
Huvudpunkter inom Carl Rogers humanistiska psykologi
Det finns en fråga som du antagligen har ställt dig själv någon gång. “Varför händer detta mig?” Det första som Carl Rogers humanistiska psykologi brukade göra var att ge klienten genuin empati. Den försökte knyta band med klienten och visa ett intresse för den situation som personen gick igenom. Det är en mötespunkt mellan två människor, med ett gemensamt mål. Tanken är att man ska utforska sitt riktiga “jag” så att man kan ta bättre beslut.
Vi kommer nu att titta på några av de viktigaste punkterna inom Carl Rogers humanistiska psykologi.
“I mina relationer med andra personer har jag märkt att det i det långa loppet inte hjälper att bete mig som något jag inte är.”
-Carl Rogers-
Behovet av att utveckla en funktionell personlighet
- Vi har alla våra mål inom räckhåll. Det ligger också inom vårt räckhåll att utveckla oss själva för att uppnå vår fulla potential. Men Rogers sade att de flesta av oss ser på detta som onåbara ideal eller en total fantasi. Välmående är dock mer än bara ett mål. Det är en konstant process där man måste anstränga sig här och nu.
- För att utveckla en fullt fungerande personlighet måste du vara öppen för själva upplevelsen. Du kan inte bara acceptera dina positiva känslor, utan du måste också bemöta dina negativa istället för att fly från dem.
- Du måste ge ditt liv mening. Vi har alla ett ansvar för oss själva. Det är därför viktigt att man har en aktiv, mottaglig och kreativ attityd så att man kan hitta en mening inom sin egen verklighet.
- Ett annat nyckelelement inom Carl Rogers humanistiska psykologi är självförtroende. Denna ovärderliga ägodel håller ofta på att utrotas inom oss. Så du måste lära dig hur du litar på din egen standard och är tillräckligt modig för att ta stora beslut och inte oroa dig så mycket för vad andra säger eller tycker.
- Det är under kristider som du kan leta efter en ny mening och ta steg mot en ny möjlighet. Detta är också viktigt för din personliga utveckling.
Hur man kan förstå Carl Rogers humanistiska psykologi lite bättre
Det finns en aspekt som man definitivt bör tänka på för att bättre kunna förstå Carl Rogers humanistiska psykologi. Det är vad som skiljer honom från andra terapeuter och även det som gjorde honom till en av de mest inflytelserika psykologerna: Han valde alltid att fokusera på personen och inte problemet.
Han försökte ha en autentisk diskussion med sina klienter. Han dömde dem aldrig, han tvingade aldrig på dem några strategier och han konfronterade dem aldrig. Målet med hans terapi var att lyssna, göra det enklare för dem att erkänna sina känslor och hjälpa dem att definiera sin egen personlighet… Och det är precis varför så många av hans strategier inte visar sig i instruktionsmanualer. Han hade inte en klar metodologi. Men hans psykologiska fokus är än idag en av våra bästa strategier för att hantera trauman och personliga beroenden.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Lamoutte, E. M. C. (1989). El proceso educativo según Carl R. Rogers: la igualdad y formación de la persona. Revista interuniversitaria de formación del profesorado, (6), 599-603.
- Rogers, C. (2011). El proceso de convertirse en persona. Madrid: Paidós Ibérica.
- Rogers, C. (1989). La persona como centro. Barcelona: Herder.
- Rogers, C. (1951). Client-centered therapy: Its current practice, implications and theory. London: Constable.
- Rogers, C. (1959). A theory of therapy, personality and interpersonal relationships as developed in the client-centered framework. In (ed.) S. Koch, Psychology: A study of a science. Vol. 3: Formulations of the person and the social context. New York: McGraw Hill.