Hur vi kan finna styrka i hårda tider

· 1 februari, 2016

Vi har alla upplevt perioder när det känts som om hela världen tyngde ner våra axlar och att det var fruktansvärt tungt.

Vi har säkerligen observerat samma fenomen hos andra. Vi har sett det i deras ansikten, i deras kroppsspråk, i deras händer, i deras stolthet och i en gloria av lidande som strålar ut från deras själar.

Vi har även sett personer som fallit, men inte tillät sig bli besegrade, såväl som de som i kontrast kommit med ursäkter när de ställts inför svårigheter.

”De vackraste människorna jag har mött är de som blivit besegrade, känt lidande, upplevt kamp, drabbats av förlust och funnit sin väg upp ur djupet. Dessa personer har en förmåga att uppskatta saker, en känslighet och en förståelse för livet som fyller dem med medmänsklighet, ödmjukhet och en djupt älskande omtanke. Vackra personer kommer inte från ingenstans.”

Elisabeth Kübler-Ross

Det finns människor som har förmågan att finna styrka inom sig och som triumferande bjuder på det upplysta leendet hos en expertspelare; en spelare som vet att han ska spara det bästa kortet till sist, vilket gör att han får oddsen på sin sida. Även om det bara några minuter tidigare verkade som om han skulle förlora klarar han sig.

Tung börda

Det är inte det att dessa personer är särskilt starka, och ej heller att de vaktar sina känslor eller gömmer sin smärta. Dessa personer har helt enkelt en uppriktig dedikation till att finna styrka och det bästa i livet.

I svåra stunder känner dessa personer, precis som du och jag, att det enklaste bara är att sluta ögonen och låta sig falla. De vill ge upp med hoppet om att det i slutet av tunneln finns en vattensäng där de kan vila tills deras styrka återvänder. Men det gör de inte.

Att hitta denna stödjepunkt är för många en svår uppgift. Tänk dig en ensamstående mor med två barn som precis blivit arbetslös och inte kan hitta ett nytt arbete.

Ensam

Visst kommer hon inledningsvis leta efter arbete med en illusion som ännu inte trasats sönder av tidens tand. Om hon dock inte finner något kommer denna illusion ta slut och hon kommer undra: Varför fortsätter jag kämpa varje dag om jag går till sängs med samma resultat som när jag vaknade?

Vid detta ögonblick kommer förmodligen en bild av hennes barn dyka upp. Den kärlek som överskrider de mentala gränserna hos de som annars hade gett upp. Hon kommer känna att det inte finns något annat sätt, ingen annan väg och att hon aldrig kommer ge upp när de värdefullaste personerna hon har i världen förlitar sig på henne.

Sorg

Det intressanta i dessa situationer är att ett märkligt tankesätt vid namn ”spelarens vanföreställning” dyker upp. Vad innebär denna falska tro?

En person som agerar under inflytande av detta resonemang tänker, precis som en kortspelare, att det faktum att han eller hon redan upplevt många situationer av kontinuerlig otur gör det mer troligt att turen kommer inom kort. Det är just uppskattningar av sannolikhet som bibehåller hopp och håller kampen igång.

Andra gånger kan vi finna styrka i uppoffringar vi gjort. Detta händer under stunder när vi tror att allt vi investerat för att komma till denna punkt och allt vi byggt blir till just den anledning som inte tillåter oss att ge upp. I sådana fall antar vi att vi för länge sedan beslutade oss för att inte ge oss själva något annat alternativ, oavsett hur tufft det blir eller hur farlig vägen är.

Man kan säga att vi utvärderade vägens risker redan när vi beslutade oss för att ge oss ut på den, och att vi då accepterade den som våra principers öde, oavsett om det var vår största seger eller det mest katastrofala av nederlag.

Hur det än ligger till är dessa osynliga, hjärtkrossande och uppriktiga stöden det som skyddar våra hjärtan när de attackeras av kölden, även när den verkar ta sig ända in till benen.