Dysmorfofobi – upplevd fulhet: varför uppstår det?

Det främsta skälet till att människor kan uppleva dysmorfofobi (även kallad upplevd fulhet, eller BDD från engelskans body dysmorphic disorder) och inte är nöjda med sina kroppar är relaterat till socialt tryck. Många tror att de måste uppfylla skönhetsnormerna som har fastställts av massmedia. Dessa medier lär dig att undervärdera och hata dig själv för att du inte passar in i ett visst ramverk, och allt är skapat för att de ska kunna sälja dig saker du inte behöver.

En av effekterna av ouppnåeliga skönhetsideal är att människor känner sig missnöjda med sig själva. Det kan gå så långt att vissa utvecklar dysmorfofobi. Detta är ett tillstånd när en person inte accepterar sin kropp. Detta beror huvudsakligen på att de flesta köper den farliga idén att de måste vara fysiskt perfekta för att känna sig värdefulla och självsäkra. Tyvärr är resultatet av en sådan upplevd fulhet ett av livets mest onödiga typ av lidande.

Det är en sanning att många av oss människor idag värderar varandra utefter kroppsbyggnad. Och det är också sant att en person som ser bra ut får långt fler förmåner i livet; allt från fler chanser till förhållanden, till bättre jobberbjudanden. Det kan inte vara annorlunda i en värld som betraktas endast på ytan.

Vi måste var och en av oss fatta ett beslut, och välja mellan två alternativ: antingen går vi passivt med på denna logik, eller så sätter vi gränser. Alla har vi någon fysisk brist. Problemen kommer när vi börjar värdesätta dessa brister ur ett marknadsföringsperspektiv. Som regel är detta då vi börjar känna oss missnöjda med våra kroppar.

Behovet av att vara perfekt

Egentligen borde du inte fundera över huvud taget på hur du ska gå till väga för att bli perfekt. Istället borde du fråga dig själv varför det skulle vara så att din skönhet måste stämma överens med ett skönhetsideal som marknadsföringsvärlden har ålagt dig. Naturligtvis finns det många fördelar med att följa sådana standarder. Men att försöka uppnå dem kan göra dig mycket skada.

Det är ganska vanligt att många inte accepterar sina kroppar, just precis för att de utvärderar denna kropp utifrån den påbjudna modellen för perfektion. Vi människor är mycket visuella varelser och är ständigt exponerade för bilder av människor som representerar idealet för skönhet. Därför är det inte ovanligt att vi någon gång nu och då tittar oss i spegeln och känner oss besvikna.

Det fysiska idealet har kontinuerligt hamrats in i våra hjärnor sedan vi föddes. Det är därför det är så svårt att ignorera. Många människor tror att fysisk perfektion är det normala tillståndet, och att den som inte uppnår detta är ett missfoster. Men verkligheten är tvärtom. De flesta människor ser inte ut som modellerna i magasinen.

Personer som känner upplevd fulhet

När du inte accepterar din kropp skapar du en vana att kritisera dig själv, särskilt när du du står framför en spegel. Du blir van vid att alltid leta efter dina brister, och kritiserar dem för hårt. Du kanske kan tycka att du har ett för runt ansikte, för stora öron som sticker ut, alltför magra ben eller en gigantisk bakdel. Eller kanske problemet är näsan. Denna övning i självgisslande gör dig bara frustrerad eftersom du på grund av upplevd fulhet känner att du aldrig är fin nog.

Ett annat alternativ är att vi väljer att acceptera våra brister, men bara så länge vi kan dölja dem. Till exempel går många kvinnor i höga klackar för att se längre ut. Vissa bär korsett så att andra inte ska märka effekterna av alla efterrätter de ätit. Och när vi tittar oss i spegeln, kan vi ignorera dessa “småproblem” som vi aldrig riktigt kan dölja för oss själva.

Många gånger har vi svårt att acceptera våra kroppar just för att vi inte kan se djupare in i bilden som spegeln reflekterar tillbaka. Men tänk på att ju mer du försöker ignorera eller dölja en fysisk defekt, desto större vikt ger du den. Åtminstone under ytan. Kom också ihåg att det acceptera sig själv bara handlar om att acceptera alla de vackra, och också de mindre vackra, egenskaper du har. Så enkelt är det.

Varför har folk svårt att acceptera sig själva och andra som de är?

Det finns inget enkelt, generellt svar på denna fråga. Men man kan att säga orsaken till att en människa inte accepterar sin kropp, är på grund av en upplevd fulhet. Det har gjort att hon har byggt upp en skadlig självbild. Istället för att se sig själv genom sina egna ögon, ser hon på sig som om hon var domare i en skönhetstävling.

Skönhetsindustrin säljer en standard som de tjänar miljoner och åter miljoner på, tack vare din och andras kamp mot spegeln. Du kan också tacka alla som granskar dig likt tävlingsdomare och gör bedömningen att diskvalificera det de ser. Tänk dock på att de som bedömer dig också har konfliktfyllda möten med spegeln. Således vänder de sig mot dig för att befria sig själva från sin egen självkritik.

Det värsta av allt är att du till och med kan vara oförskämd mot dig själv och säga saker som: ”Jag ser ut som en ko” eller som ”ett monster”. Detta är hur människor med dysmorfofobi behandlar sig själva.

Så tänk på hur viktigt det är att du accepterar dina ”ack så mänskliga” brister, och respektera dem i stället för vad de är. Det spelar ingen roll om du inte är “vacker nog” i andra människors ögon.