Easterlin-paradoxen: lycka finns inte i pengar

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Skriven av Edith Sánchez

Senaste uppdateringen: 30 april, 2023

Easterlin-paradoxen är både ett psykologiskt och ekonomiskt koncept. Underligt nog har dessa två vetenskaper mycket gemensamt nuförtiden. En av sakerna de har gemensamt är idén som kopplar tillgång till pengar och kapacitet för konsumtion med lycka.

Ingen kan förneka betydelsen av pengar. Vi hör dock konstant att pengar och lycka inte går hand i hand. Samtidigt känner vi oss frustrerade om vi inte har tillräckligt med pengar för att köpa något vi vill ha. Det kan vara allt från en resa eller kläder till bättre sjukvård eller en ny bil.

Easterlin-paradoxen förstärker idén om att tillgång till pengar och lycka inte är relaterade. Låt oss dyka ned djupare i den här intressanta idén.

Easterlin-paradoxen

Richard Easterlins första reaktion var global. Den talade om en verklighet många av oss känner till. Länder vars invånare har en högre inkomst är inte de lyckligaste. Länder med lägre inkomstnivåer är inte de olyckligaste heller.

Den här enda teorin, uppbackad av bevis, motsade den utbredda idén om att ju större inkomst desto större lycka. Den första frågan som kom upp var ifall folk begränsar sin förmåga att vara lycklig när de väl nått en särskild inkomstnivå.

En annan aspekt av Easterlin-paradoxen är faktumet att, om vi jämför skillnader inom samma land så förändras resultaten. Inom samma land är människor med mindre inkomst mindre lyckliga och vice versa. Hur förklarar vi detta?

Inkomstrelativism

För att förklara alla dessa observationer använde Easterlin en metafor av Karl Marx. Marx sa en gång att om en person har ett hus som möter dennes deras så kan individen känna sig tillfredsställd. Om grannen däremot är en miljonär med en herrgård, ja då kommer personen att känna som om dennes hus inte är mer än en simpel hydda.

Easterlin drar två slutsatser baserat på detta. Den första är att folk med högre inkomster inte har en tendens att vara lyckligare. Den andra är att folk upplever sin inkomst som “hög” beroende på inkomsterna omkring dem. Detta skulle förklara skillnaden av förhållandet mellan lycka och inkomst.

Därför konstaterar Easterlin-paradoxen att jämförelserna vi gör med dem omkring oss influerar vår uppfattning av välstånd. Med andra ord är vår miljö grundläggande för om vår inkomst leder till lycka eller ledsamhet.

Inkomst eller jämlikhet

Richard Easterlin sa aldrig direkt att högre eller lägre inkomst var orsaken till lycka eller olycka. Easterlin-paradoxen slår fast att en högre inkomstnivå inte nödvändigtvis genererar ett tillstånd av lycka. Lycka beror på inställningen. Detta får oss att ställa följande fråga. Är det sant att vad som faktiskt genererar lycka eller olycka är jämlikhet och inte inkomst?

Med andra ord är det möjligt att tro, baserat på Easterlin-paradoxen att de största skillnaderna i inkomst i ett samhälle är grunden till missnöje? Där det finns stora skillnader får det oss att känna oss väldigt nöjda. Det vill säga om vi  befinner oss över andra. Upplever vi det dock som om vi befinner oss längre ned än andra så kan vi känna oss frustrerade och ledsna.

Detta har att göra med att tillfredsställa våra behov. I grund och botten får min inkomst mig att leva väl. Om jag däremot upptäcker att andra har det mycket bättre än jag. Då känns det inte längre som om det jag tjänar är tillräckligt.

Detta är ett förmodligen det som händer i rikare länder. Majoriteten av befolkningen har redan tillfredsställt sina behov. Det verkar då som om den rika elitens välstånd kastar en skugga över dem som inte har lika mycket. I fattigare länder kanske de känner sig gladare. Detta eftersom de inte har lika mycket att jämföra med.