Hur gör barn moraliska bedömningar?

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Eva Maria Rodríguez

Senaste uppdateringen: 21 oktober, 2024

En av de mest komplicerade sakerna för föräldrar är att lära barn skillnaden mellan gott och ont. Det grundar sig bland annat i att vuxna förebilder måste sätta konsekventa exempel för vad riktmärket är. Innan man lär barn vad som är rätt och fel är det viktigt att förstå hur de överhuvudtaget gör moraliska bedömningar.

Fram tills relativt nyligen trodde man att små barn inte var kapabla att göra riktiga moraliska bedömningar eftersom de inte tar vissa faktorer i beaktande, såsom intentioner. Men forskning har visat att barn är kapabla att utvärdera gott och ont mycket mer likt vuxna än vi tidigare trodde.

Under 1930-talet förklarade den schweiziske psykologen Jean Piaget, känd för sin teori om kognitiv utveckling, att barn går igenom tre stadier av moraliskt resonemang under sin mognadsprocess. Psykologer som följde honom har även studerat hur moralisk utveckling uppstår och hur barn tänker om rätt och fel.

För att studera moraliskt resonemang presenterade Piaget noveller för barnen. Efter att ha dokumenterat och sammanfört deras svar om flera scenarion som innehöll moral, slog Piaget fast att barn är oförmögna att ha andra människors intentioner i åtanke när de bedömer moralen i deras beslut. Istället fokuserar de på de faktiska händelserna, det som hänt.

Flera decennier senare kom Lawrence Kohlberg fram till en egen teori om moralisk utveckling. Han presenterade moraliska dilemman för barn för att se hur de tänker om gott och ont.

Enligt Kohlberg hänvisar barn mellan 2 och 10 år till de associerade bestraffningarna och belöningarna när de gör moraliska bedömningar. Om en handling är bestraffad är den dålig. Svaret på hur barn tänker om rätt och fel är dock inte så enkelt.

Betyder intentioner något för barn?

Överväger barn verkligen inte intentioner? Nyligen utförda studier visar att Piagets och Kohlbergs teorier om moralisk utveckling är missvisande. De visar att om forskarna understryker karaktärernas intentioner under historien genom att använda bilder och leksaker för att hjälpa barnen förstå, kan barnen införliva intentioner i sin bedömning.

En anledning till att intentioner måste få en uttrycklig betoning är för att det är svårt för barn att komma ihåg varje detalj. Om du inte ber dem att komma ihåg intentionerna bakom en individs handlingar, kommer de basera sina bedömningar på de senaste aspekterna av historien: slutet/resultatet.

Men till vilken grad är intentionerna och resultaten viktiga för barnen? Forskning på både barn och vuxna visar att ens bedömning av en intention kan ändras beroende på handlingens resultat.

Våra uppfattningar om andra människors intentioner beror på huruvida resultatet av handlingen var bra eller dåligt. Om en handling har negativa resultat är det mer troligt att både barn och vuxna tror att det var det som var meningen.

Rätt och fel enligt indirekta konsekvenser

Varför är barn och vuxna mer benägna att säga att handlingar med negativa sidoeffekter är avsiktliga? Ett möjligt svar har att göra med normöverträdelser. Filosofen Richard Holton säger att vår intuition om andra människors intentioner förklaras av huruvida handlingen kränker eller upprätthåller en norm.

Om den överträder en etablerad norm tror vi att handlingen är avsiktlig. Om den å andra sidan upprätthåller en norm ser vi den inte som avsiktlig. Vi tror att människor följer normerna utan stor ansträngning men att de gör en medveten sådan för att bryta mot dem.

Detta är känt som Knobe-effekten. Det är en märklig symmetri i tillskrivningen av avsiktlighet angående de förutsagda effekterna av människors handlingar. Allt annat lika, dåliga resultat tros vara avsiktligt utförda, men inte goda resultat. 

Hur barn gör moraliska bedömningar

Studier på senare tid visar att barns moraliska bedömningsförmåga är mer komplex än vi trott. De första få studierna som använde sig av moraliska dilemman var missvisande eftersom de var för komplexa. Dessutom förstod inte forskarna direkt barnens kognitiva förmågor.

De senare studierna visar att barn matchar den vuxna tendensen att balansera intentioner med resultat i sin moraliska bedömning. Detta när frågorna är tydliga och ställda på ett sätt som barnen kan förstå.