Hur påverkar hemmiljön ett barns uppväxt?
Att uppfostra barn är ingen enkel uppgift. De små är människor i utveckling som lär sig allteftersom med hjälp av sina föräldrar. De lär sig att reglera sina känslor och kontrollera sitt beteende. Föräldrar kan möta denna process utan att veta hur de ska klara av det, trötta eller stressade av andra faktorer. Och så kan de tappa tålamodet när deras barn får ett raseriutbrott eller uppför sig fel. I detta avseende påverkar hemmiljön i stor omfattning barnets uppfostran.
Allt detta påverkar hemmiljön, något som är grundläggande för barnets uppväxt. Trots att vi känner till hur viktig hemmiljön är tenderar många av oss att ägna mer uppmärksamhet åt andra faktorer. Några av dessa andra faktorer är hur vi som föräldrar måste sätta gränser eller få våra barn att uppfylla vissa sociala normer. I den här artikeln ska vi diskutera ett ämne som inte har studerats i tillräckligt stor utsträckning: hemmiljön och dess inflytande på barnuppfostran,
”När du själv får barn börjar du förstå vad du är skyldig dina föräldrar.”
-Japanskt ordspråk-
Hur påverkar hemmiljön barnen och deras uppväxt?
För att få en bättre förståelse för hur hemmiljön påverkar uppfostran måste vi först identifiera vad vi menar med ”hemmiljö”. Konceptet består av välbefinnandet eller oron som är resultatet av samspelet mellan de olika familjemedlemmarna.
Dessa interaktioner varierar. De sträcker sig från straff, anklagelser och begränsningar till hjälp, fördömanden och stöd. Det innefattar även socialt beteende. Som man kan föreställa sig kan dessa beteenden få en betydande effekt på andra familjemedlemmar.
Barn har inflytande på föräldrarna liksom föräldrar påverkar sina barn. När det gäller uppfostran kan hemmiljön påverka deras självförtroende, deras åtaganden, deras motivation, deras prestationer i skolan samt deras vanor och rutiner.
Hur känner jag igen en negativt laddad hemmiljö?
Med det sagt kan påverkan vara positiv eller negativ. En negativ hemmiljö uppstår när dessa interaktioner gynnar egocentriska, våldsamma, störande eller intoleranta beteenden. Detta stör deras välbefinnande.
Faktum är att när detta händer finner vi låg sammanhållning mellan familjemedlemmarna och många konflikter. Som förväntat blir det då en källa till stress som har en känslomässig betydelse för både barn och föräldrar. Inte bara det, utan det skapar också beteendeproblem hos barnet och blir en riskfaktor för allas välbefinnande.
Vad leder till denna typ av hemmiljö? Föräldrar kan uppvisa specifika vanor som gynnar detta. Det har visats att ett alltför auktoritärt förhållningssätt samt upprepad bestraffning, exklusivt och oproportionerligt, leda till att skapa en negativ hemmiljö. En annan orsak kan vara bristen på tydliga regler i familjen.
”Jag vet varför familjer skapas med alla sina brister. De humaniserar dig. De är gjorda för att få dig att glömma dig själv ibland så att den vackra balansen i livet inte förstörs.”
-Anais Nin-
Hur känner jag igen en positiv hemmiljö?
Föräldrar kan skapa en positiv miljö genom att fastställa tydliga regler och använda timeouter samt andra korrigeringar hellre än straff. Dessutom bör de försöka resonera med barnen, lyssna på dem, berömma dem och stödja de positiva beteenden som de vill att deras barn ska anta som vanor.
På detta sätt uppstår sociala beteenden tillsammans med intresse, respekt, hjälp, deltagande och förtroende. Barnen uppnår mer självständighet, självkänsla och självförtroende och de växer på ett mer stabilt och kompetent sätt: socialt, fysiskt, beteendemässigt och kärleksfullt.
I slutändan är hemmiljön en av de variabler som kan påverka uppväxten väsentligt, både positivt och negativt. Att ha fungerande relationer och familjeband är viktigt. På detta sätt kan de skapa interaktionsmönster som gynnar deras sociala relationer och deras självförtroende.
Bild av Kevin Delvecchio, John Mark Kuzniet och Sebastian León Prado.
