Isabel Allende: en fantastisk författares liv
Isabel Allende är en chilensk författare vars verk har översatts till 35 språk. Med fler än 70 miljoner sålda böcker anses hon vara en av de mest utbrett lästa spanskspråkiga författarna. Hon är även dotter till diplomaten Tomás Allende Pesce – kusin till Chiles före detta president Salvador Allende, som avsattes i en militärkupp 11 september 1973.
Genom sitt skrivande avslöjar Isabel Allende den sublima skönheten inom allt feminint, och frammanar på magiskt manér dessa ofta undertryckta och latenta egenskaper hos sina läsare.
Under en tid av stort politiskt kaos valde hon litterär aktivism mot patriarkala ideologiska riktlinjer, och gav kvinnor ett stort manifest mot sitt egna personliga uppvaknande och självupptäckt.
Med utsökt känslighet har Isabel Allende kunnat förmedla en ovillkorlig kärlek för skönhet, för allt vackert i världen och hos människor. I all ärlighet kan ens själ få vingar av att läsa eller lyssna på hennes verk.
Allende fokuserar alltid på att göra världen till en bättre plats. Hon är mer än en författare – hon är en aktivist som använder kärlek och skönhet som sina vapen. I denna artikel ska vi tala om hennes resa och lite av hennes arbete. Vårt syfte är att hedra denna stora kvinna, som inspirerat så många.
Hennes tidigare år
Allende föddes i Lima, Peru, där hon levde medan hennes pappa arbetade som diplomat. Hennes föräldrar skildes senare, och som en konsekvens flyttade hon till Chile med sin mamma och sina syskon. Under en tid levde de i sin morfars hus. Denna man var en auktoritativ figur som influerade Isabel angående viktiga aspekter i hennes liv. Efter att ha avslutat sina studier gifte hon sig med sin första make, Miguel Frías, med vem hon fick två barn: Paula och Nicolás.
1967 blev Isabel redaktör för Paula – en tidskrift för kvinnor. Hennes artiklar fokuserade på rollen som kvinnor spelade i det chilenska samhället. De var skrattretande ironiska, och på grund av det väldigt kontroversiella. Vid den tiden skedde många förändringar i Chile. Det fanns en modern revolution och en rörelse angående kvinnors befrielse inom det katolska, konservativa och patriarkala samhället.
Hennes karriär och exil
Efter den berömda militärkuppen tvingades Isabel Allende i exil till Venezuela. Hon levde i det landet i 13 år, där hon arbetade på en tidning och vid en skola. Under sin vistelse i landet informerades hon om att morfadern hade dålig hälsa.
Oförmögen att återvända till Chile började Isabel att skriva ett brev som blev en överträffad litterär framgång för den latinamerikanska kvinnan: Andarnas hus. 1993 tolkade Bille August hennes verk på vita duken, och den blev en stor framgång.
Efter framgången med sin första roman skrev Isabel två till, som återigen blev stora framgångar: Kärlek och skugga samt Eva Luna. Kort efter att den tredje romanen släppts beslutade sig Isabel för att lämna sitt jobb vid skolan och helt ägna sig åt författeriet.
Efter att ha skilt sig från sin första make gifte hon sig med den amerikanska advokaten William Gordon och flyttade till USA. Hon lever där sedan 1988.
Dottern Paulas död och hennes uppvaknande
1992 dog dottern Paula tragiskt vid 28 års ålder på ett sjukhus i Madrid. Detta påverkade Isabel starkt, så pass att hon hamnade i ett tillstånd av djup sorg och vånda som hon inte tycktes kunna komma ur. Under denna långa och smärtsamma period skrev Isabel Paula – en hyllning till hennes älskade dotter. Den blev ytterligare en stor hit tack vare hur många kvinnor som identifierade sig med den.
Paula började precis som Andarnas hus som ett brev, en förklaring av kärlek och samtidigt ett sätt för henne att lära sig att acceptera sin dotters död. Hon började skriva medan hon tog hand om dottern på sjukhuset. Paula är inte bara ett brev till hennes dotter, utan ett självbiografiskt narrativ genom vilket Isabel Allende berättar sin familjs berättelse.
“Det finns ingen död, dotter. Folk dör endast när vi glömmer dem, förklarade min mor kort innan hon lämnade mig. Om du kan komma ihåg mig, kommer jag alltid vara med dig.”
-Isabel Allende, Paula-
Allende släppte ut allt i sin roman. Narrativet följer hennes situation i landet, hennes familjedraman, resor, etc. Vid många tillfällen har hon kommenterat den läkande kraften som författeri har, och att det har hjälpt henne att tackla sakerna hon upplevt.
Genom Paula uppfattar vi hur Allende själv accepterar omständigheterna och hennes dotters död. Man kan säga att Paula på sätt och vis var en terapeutisk handling och en återgång till verkligheten.
Men pengarna hon fick in från boken skapade hon Isabel Allendes Stiftelse som en hyllning till sin dotter. Fyra år senare skrev Isabel Afrodite medan hon höll på att övervinna sin depression. Denna bok handlar om att fira livet: att känna sig levande och njuta av sinnena. Många ser Afrodite som en “livets sång”, där de huvudsakliga noterna kretsar kring tacksamhet och sensualitet.
Den fantastiska reflektionen av femininitet
Alla Isabel Allendes verk påminner oss om Dantes älskade musa Beatrice (Bice). Hon var en lady som bara genom sin existens gjorde sin älskade bättre. Hon refererade till de kvinnor som tjänade som en reflektion av de som älskade dem; de så kallade “stora andra” genom vilka man sammankopplar med ens gudomliga natur.
Källan bakom spegeln där kreativitet, inspiration och de bästa aspekterna av en själv utstrålar, höjs upp och går bortom den mänskliga potentialen. Dante såg sin Beatrice som detta.
På både ett personliga och professionellt sätt har Isabel Allende lyckats förvandla denna traditionella arketyp från Dante. Med sitt litterära arbete skapade hon en ny spegel som reflekterar kvinnor som osjälviskt förälskar sig i sig själva.
Genom Isabels arbete finner vi en uppsjö av kvinnliga protagonister. I till exempel Odjurens stad är kvinnan inte huvudrollen, men spelar en fundamental roll. Till detta måste vi tillägga att kvinnan i Odjurens stad, men att inget stoppar henne trots det.
Ett annat avgörande inslag hos denna chilenska författare är hennes reflektion av Latinamerika. Deras seder, traditioner, existerande dualitet och inhemska stammar inspirerar henne alltid. Isabel Allende uppskattar världens skönhet och den charmerande aspekten hos varje samhälle.
“Skriv vad som inte bör glömmas.”
-Isabel Allende-
