Jag är mitt eget hem: jag lyssnar på och förnyar mig själv
Jag är mitt eget hem. Det är därför jag öppnar fönstren för att släppa in luft, för att släppa ut den giftiga vinden och låta en bris komma in med hopp och drömmar.
Jag är mitt eget hem, min tillflykt. Det är därför som jag ibland inte är tillgänglig för andra, eftersom jag söker inom mig själv. Jag måste lyssna till mig själv, se efter mig själv och läka mig själv…
Om vår inre värld verkligen var ett hem så skulle många av våra hem vara stökiga. Vissa hade haft en vacker fasad, stora skorstenar, fina grindar och stora fönster med eleganta gardiner.
“Hus är byggda för att bo i, inte för att titta på.”
-Francis Bacon-
Men om vi däremot hade gått in i dessa stora hus så hade vi hittat förfallna väggar, svaga pelare och ensamma korridorer. Tomma rum som luktar ensamhet och mörka hörn där solljuset aldrig har nått. Om var och en av oss verkligen var ett hus så hade vi fått ta hand om det. Vi hade velat ha ett bekvämt hem, fullt av ljus och utan instängda rum.
Vi är vårt eget hem, låt oss erkänna detta. Med andra ord är vi vår egen tillflykt, vackra och evigt växande. Så låt oss lära oss att ta hand om denna magiska plats som vi aldrig bör hyra ut, utan istället bör skydda.
Jag är mitt eget hem, för min tillflykt finns inombords
George Bernard Shaw sade att livet inte handlar om att hitta oss själva, utan om att veta hur vi skapar oss själva. Det är därför som de som ger sig iväg på en resa för att hitta sitt syfte, testa sina gränser och se vilka de verkligen är har fel.
För det som de vill veta finns inte på utsidan, utan insidan. Det är därför som jag är mitt eget hem. För där finns det något vi redan kände till, speciellt under tonåren. Med andra ord det där stadiet där vi lever och fokuserar oss på utsidan och väntar på att se vad livet för med sig. För att se vad som händer i den yttre världen med alla dess smaker, ljud och dofter.
Genom att koppla bort oss från våra hjärtan, värderingar och vår identitet känns det som att något saknas. Så utan att inse det låter vi den första personen som visar sig komma in i vår essens, vårt inre hem. Vi ger personen nycklarna, vi erbjuder denne den bästa soffan och denne får även tillgång till våra byrålådor och vår vind.
Vi gör detta i vår naivitet, och inser inte att det finns tjuvar och vandaler som kommer förstöra allt de hittar: vår självkänsla, styrkor, dygder, drömmar och hopp…
Det är inte själviskt att ta hand om dig själv, lyssna på dig själv och arbeta med dig själv
Att ha ett hem fyllt av stora rum, fyllda med böcker med oändlig visdom är inte själviskt. Att ha ett hem utan låsta dörrar och utan mörka hörn är inte att vara fåfäng.
Eller att ha en trädgård fylld med fantastiska blommor och vackra träd med starka rötter är inte ytligt. För dessa saker tar tid, viljestyrka och självvård.
“Ljuset är för smärtsamt för dem som lever i mörkret.”
-Eckhart Tolle-
Vi lever i ett samhälle som får oss till att tro att det är en självisk handling att tro på oss själva. Men samtidigt läser vi böcker om självhjälp där vi får reda på att denna premiss inte är sann. Vi läser att det inte är narcissistiskt att stänga dörren för vad vi inte vill ha eller inte gillar.
Det är istället mod, självkärlek och ärlighet. Det är självvård och innebär att vi prioriterar oss själva i en värld där folk inte gör detta.
Som Albert Ellis sade under sin tid så lär samhället oss ofta att såra oss själva. Så vi måste glömma allt det där så att vi kan lära oss att tänka och känna annorlunda. För att komma ihåg att det finns en känslig varelse som behöver vår uppmärksamhet, omvårdnad och vårt erkännande: oss själva.
Så låt oss ta den där resan tillbaka till vårt eget hem. Låt oss därmed sopa ut våra begränsande uppfattningar och öppna upp hoppens rum. Dra tillbaka de inre konflikternas gardiner och rensa de emotionella sårens rör.
Men det stannar inte där. Låt oss även så våra trädgårdar med hoppets frön och förvara nycklarna till vårt hem säkert i vår ficka, för detta är de nycklar som i slutändan kommer öppna dörrarna till lyckan…
