Jean Piaget och hans teori om inlärning

Granskad och godkänd av psykologen Sergio De Dios González.

Skriven av Fátima Servián Franco

Senaste uppdateringen: 18 mars, 2023

Jean Piaget är ett av de namn som alltid står skrivna med guldskrift inom psykologin. Hans teori om barndomens kognitiva inlärning har fått oss att se honom som den moderna pedagogikens fader. Han upptäckte att logikens principer börjar ta form inom oss innan vi börjar använda själva språket.

Det kommer från en sensorisk såväl som motorisk aktivitet och samspelet med omgivningen. Speciellt med den sociala kulturella omgivningen. Låt oss ta en närmare titt på länken mellan Piagets arbete och inlärning.

Psykisk utveckling börjar vid födseln och avslutas när vi når vuxen ålder. Det kan jämföras med den organiska tillväxten. Det är en ständig utveckling mot ett tillstånd av balans. Våra kroppar utvecklas till ett relativt stabilt läge som karaktäriseras av att vi slutar växa och att organen har mognat. Samtidigt kan den mentala utvecklingen ses som en utvecklande process tills den når ett slutskede av balans. Även denna når vi i vuxen ålder.

Jean Piaget och inlärning

Piagets teorier om psykologi och inlärning baseras på mental utveckling, språk, lek och förståelse. Detta är varför lärarens främsta uppgift är att generera intresse. Detta intresse är ett instrument med vilket han eller hon kan förstå och samspela med eleven. Forskningen på detta område utfördes under nästan fyrtio år. Teorin har inte bara som mål att lära känna barnet bättre eller att förbättra de pedagogiska metoderna och inlärning; den fungerar även som utvärdering av barnen som människor.

Piagets huvudsakliga idé är att det är essentiellt att förstå hur barnets mentala mekanism formas för att förvärva sin natur och sin funktion som vuxen. Hans pedagogiska teorier baserades på psykologi, logik och biologi. Detta reflekterades i hur han definierar tänkande och hur det bestäms av genetiken och sedan byggs upp genom social kulturell stimuli.

En person mottar information på ett aktivt sätt, oavsett hur omedveten eller passiv processen kanske verkar.

Att lära sig att anpassa sig

Enligt Piagets teori är inlärningen en process som bara är logisk under förändringar. Därför är inlärning delvis ett sätt att veta hur man anpassar sig till förändringar. Den här teorin förklarar dynamiken bakom förändring genom processen av assimilering och anpassning.

Assimilering hänvisar till sättet på vilket vi mottar en stimulans från omgivningen på en social nivå. Anpassning å andra sidan innebär en förändring av det nuvarande samhället som svar på omgivningens krav. Genom assimilering och anpassning omstrukturerar vi vår inlärning genom utveckling. Termen som man använder för detta är kognitiv omstrukturering.

Anpassning och assimilering

Den här anpassningen, eller justeringen, är processen när subjektet ändrar sina planer och kognitiva strukturer för att kunna föra in nya objekt i strukturen. Detta kan man uppnå genom att skapa en ny plan eller genom att förändra en redan existerande, så att ny stimulans och relaterat beteende kan integreras.

Assimilering och anpassning är två parallella och konstanta processer i kognitiv utveckling. För Jean Piaget interagerar assimilering och anpassning med varandra i en balanserad process. Detta kan anses som en högre regleringsprocess som styr förhållandet mellan assimilering och anpassning.

John Lennon sade att livet är vad som händer med oss medan vi smider andra planer, och ofta kan det verka så. Mänskliga varelser behöver en särskild säkerhet för att leva fridfullt, och detta är så vi ofta skapar vår illusion om varaktighet. Vi föreställer oss att allt är statiskt och att inget förändras.

Detta är naturligtvis inte sant. Allting förändras konstant, inklusive oss själva. Vi är oftast inte medvetna om det förrän förändringen är så uppenbar att vi inte har något annat val än att möta den.

Vi socialiserar genom språket

Under tidig barndom bevittnar vi en förändring av vår intelligens. Från att vara sensoriskt, motoriskt och praktiskt baserad, förändras den till riktiga tankar under det dubbla inflytandet av språk och socialisering.

Språket influerar den genom att tillåta subjektet att förklara sina handlingar. Det underlättar en konstruktion av dåtiden och hjälper till att återkalla ögonblick och situationer som vägledde våra föregående handlingar.

Det tillåter oss även att förutsäga framtida handlingar som ännu inte har inträffat. Vi kan sätta ord på dem och de behöver inte ens utföras. Detta är startpunkten för våra tankar som en kognitiv process, och det är även Piagets startpunkt (Piaget 1991).

Språket självt, som en effekt, kombinerar koncept och uppfattningar som hör till alla och förstärker individuellt tänkande genom ett brett system av kollektivt tänkande. Ett barn har nått det här senare steget av utveckling när det slutligen kan uttrycka sig självt på det här sättet. Samtidigt, på ett generellt plan, inträffar samma sak med tankar såväl som med beteende.

Istället för att till fullo anpassa sig till de nya verkligheter som barnet upptäcker och gradvis bygger upp, måste han eller hon gå långsammare fram. Barnet måste integrera den här informationen med sin karaktär och sin handling. Denna egocentriska assimilation karaktäriserar både barnets inledande tankeprocess och dess integration i samhället.

Jean Piaget och evolutionens motor

1976 publicerade Piaget en liten bok med titeln Behavior, The Engine of Evolution. I den här boken presenterar han sitt perspektiv på hur vårt beteende fungerar som en bestämmande faktor på evolutionär förändring. Han argumenterar att beteendet inte endast är en produkt av det, vilket hade varit fallet om om det rörde sig om mekanismer självständiga från dessa organismers handlingar.

Piaget argumenterar huvudsakligen med neo-darwinistiska utlägg. Han tror att biologisk evolution inte enbart inträffar genom naturligt urval. Ett naturligt urval som uteslutande är en produkt av slumpmässiga genetiska variabler och med olika grader av överlevnad och reproduktion som funktion av fördelar av anpassning.

Ur det här perspektivet skulle det kunna vara en självständig process från organismens beteende. Detta skulle kunna vara förklaringen till konsekvenserna, fördelaktiga eller ofördelaktiga, av de fenotypiska förändringar orsakade av totalt slumpmässiga mutationer och överförda genom generationer.

Beteende består enligt Piaget av manifestationen av den globala dynamiken av organismen som ett öppet system i konstant interaktion med omgivningen. Det kan även vara en faktor i evolutionär förändring.

För att förstå förklara de mekanismer, genom vilka beteende skulle fullfölja den här funktionen, tar han till konceptet epigenetik och sin egen förklarande modell genom assimilering och anpassning. Epigenetik är den ömsesidiga interaktionen mellan en genotyp och omgivningen för att bygga en fenotyp baserad på erfarenhet.

Piaget menar att allt beteende innebär ett essentiellt ingripande av interna faktorer. Han pekar också ut att allt djuriskt och mänskligt beteende är att anpassa sig till omgivningens villkor. Detta utöver dess kognitiva assimilering, som vi ser som en integration av föregående beteendemässiga strukturer.

Piagets bidrag till nutida undervisning

Vi anser Piagets bidrag till undervisning vara extremt viktig för formuleringen av undervisningsteori. Piaget är grundaren till den genetiska psykologin. Detta har på ett betydande sätt influerat teorin och utövandet av undervisning som skapats runt den. Detta är distinkt gentemot de naturliga förändringar som lett till olika formuleringar genom tiderna.

Piagets bidrag har lett till utveckling av många viktiga delarbeten. Hans arbete centreras runt hans upptäckter om mänskligt tänkande ur ett biologiskt, psykologiskt och logiskt perspektiv. Vi borde klargöra att termen “genetisk psykologi” inte är menad ur en biologisk eller fysiologisk kontext, eftersom den inte refererar till mänskliga gener. Den refereras till som genetisk eftersom han utvecklade sitt arbete med hänvisning till uppkomsten eller ursprunget för den mänskliga tanken.

Ett av de största bidragen från Piaget till dagens undervisning var att lämna en god grund för målinriktad inlärning. Målet är att barnet under de första åren av sin undervisning bör uppnå god kognitiv utveckling. Detta ska vara det första målet för ett barns inlärning. Det är absolut grundläggande och ett komplement till det familjen har lärt barnet i hemmet. Dessa regler och riktlinjer tillåter barnet att anpassa sig väl till skolmiljön.

Undervisningens andra mål enligt Jean Piaget

Det finns ytterligare ett bidrag av Piaget som vi kan se i vissa skolor idag. Han upprätthåller uppfattningen om att den teoretiska inlärningen som ett barn mottar i klassrummet inte är nog i sig för att barnet ska lära sig allt om ämnet. Inlärning involverar andra pedagogiska metoder, såsom applicering av kunskaperna, experimentering och demonstration.

Undervisningens huvudsakliga mål är att skapa människor som är kapabla att göra förändringar, inte bara upprepa vad tidigare generationer redan gjort. Undervisningen bör producera skapare, uppfinnare och upptäckare. Det andra målet för undervisningen är att uppmuntra kritiskt tänkande och att se till att eleverna inte accepterar allt som de blir erbjudna (Piaget 1985).

Att gå igenom Piagets teorier skulle få vilken lärare som helst att se hur dennes elevers sinnen utvecklas. Den centrala idén i Piagets teori är nämligen att kunskap inte är en kopia av verkligheten, utan en produkt av en persons samspel med sin omgivning. Denna kunskap är därmed alltid individuell och olik alla andra former av existerande kunskap.