Anpassningsstörning: blir du överväldigad av problem?

· 27 april, 2018

Anpassningsstörning kan uppstå efter en traumatisk eller stressande händelse. Efter att ha gått igenom ett problem (förlorat jobbet, en allvarlig sjukdom, skilsmässa, ekonomiska problem, etc.) kan du känna dig överväldigad. Detsamma gäller vid stora förändringar i livet (äktenskap, barnets födelse, flytt, etc.) Du kan känna dig nervös, irriterad, ledsen eller ängslig.

Om du känner på det här sättet efter att ha upplevt stressiga händelser som dessa, oroa dig inte. Det är helt normalt. Om dina symptom påtagligt påverkar ditt dagliga liv kan du dock ha drabbats av en anpassningsstörning. 

Anpassningsstörning finns listat i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5). Det faller inom kategorin för trauma och stressrelaterade störningar. Dessa är störningar där exponering för en traumatisk eller stressande händelse uttryckligen framträder som kriterier för diagnos.

orolig kvinna

Störningarna listade i denna kategori är:

  • Posttraumatiskt stressyndrom
  • Akut stressreaktion
  • Reaktiv kontaktstörning
  • DSED (Disinhibited Social Engagement Disorder)
  • Anpassningsstörning

Psykisk stress efter en traumatisk eller stressande händelse varierar från person till person. Inom vissa människor är symptomen baserade på rädsla och ångest.

Men många människor som gått igenom traumatiska eller stressande upplevelser har symptom som humörsvängningar, ilska, fientlighet eller dissociativa symptom.

På grund av mångfalden av symptom som följer en traumatisk eller stressande händelse så grupperar psykologerna ovanstående störningar i kategorin ”Trauma eller stressrelaterade störningar.” Vissa människor kommer över traumatiska erfarenheter tidigare än andra.

När det tar mer än tre månader att anpassa sig till förändringar som uppstått och det är svårt att återhämta sig så är det möjligt att du har en anpassningsstörning.

Vad är anpassningsstörning?

Den väsentliga egenskapen hos denna sjukdom är känslomässiga eller beteendemässiga symptom på grund av en identifierbar stressfaktor. Denna stressfaktor kan vara en enskild händelse, som ett uppbrott. Men flera stressfaktorer kan också påverka patienten, till exempel problem på jobbet och i äktenskapet.

Dessa stressfaktorer, eller problem, kan dyka upp flera gånger. Två exempel är tillfälliga kriser i arbetet eller otillfredsställande sex. De kan också dyka upp kontinuerligt, till exempel vid kronisk sjukdom eller att vara bosatt i ett farligt område.

Stressfaktorer kan påverka en individ, en hel familj eller en större grupp. Så är fallet vid naturkatastrofer. Vissa av dessa problem går hand i hand med livshändelser som att börja skolan, lämna ditt familjehem, gifta sig, bli förälder, etc.

Dessutom kan dessa stressfaktorer vara konsekvensen av en älskad persons död, men bara när intensiteten, kvaliteten eller varaktigheten av sorgen går utöver vad du normalt kan förvänta dig. Som ett resultat av detta är anpassningsstörningar relaterade till en ökad risk för självmord.

man med anpassningsstörning

Hur diagnostiserar en psykolog anpassningsstörning?

Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) måste psykologer ta hänsyn till följande diagnostiska kriterier:

A. Utveckling av känslomässiga eller beteendemässiga symptom som svar på identifierbar stressfaktor(er). Dessa uppträder under de tre månaderna efter stressfaktorns början.

B. Beteendet eller symptomen är kliniskt signifikanta. Detta manifesterar sig i en eller båda av följande egenskaper:

  • Intensiv störning oproportionerlig mot stressfaktorns allvar eller intensitet. Tänk på att yttre kontext och kulturella faktorer påverkar allvaret och presentationen av symptomen.
  • Betydande funktionell nedsättning på viktiga områden (arbete, socialt liv, etc.)

C. Förändringarna relaterade till stressfaktorn uppfyller inte kriterierna för en annan psykisk störning. De är inte bara en förvärring av en redan existerande psykisk störning.

D. Symptomen är inte desamma som vid normal förlust. 

E. När stressfaktorn eller dess konsekvenser tar slut varar symptomen inte längre än ytterligare sex månader.

psykolog med patient

Olika typer av anpassningsstörning

Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5) delar upp anpassningsstörning på följande vis:

  • Depressivt humör: patienten känner sig låg, desperat och gråter ofta.
  • Ångest: patienten känner sig nervös, orolig, upprörd eller har separationsångest.
  • Blandad depression och ångest: en kombination av depression och ångest är de dominerande faktorerna.
  • Uppförandestörningar.
  • Blandad störning av beteende och känslor: patienten upplever känslomässiga symptom och beteendeförändringar.
  • Ospecificerade: störningsreaktioner som inte passar in i någon av de andra typerna av anpassningsstörning.

Slutligen delar DSM-5 även in dessa störningar i akut anpassningsstörning (om den varar mer eller mindre än sex månader).

Hur utvecklar man anpassningsstörning?

När du upplevt problem eller stressfaktorer i ditt liv börjar du känna symptomen inom tre månader efter händelsen. När problemet eliminerats så kvarstår symptomen, men inte längre än 6 månader.

Om problemet är en akut händelse (till exempel bli av med jobbet) så sätter symptomen vanligtvis igång omedelbart. Du kan uppleva dem inom några dagar och de håller inte i sig så länge (inte mer i några månader).

Med det sagt, om problemet eller effekterna varar längre så kan anpassningsstörningen fortgå och bli kronisk.

kvinna biter på naglarna

Är anpassningsstörning vanligt?

Anpassningsstörning är mycket vanligt. Med andra ord varierar prevalensen mycket beroende på vad forskare studerar och vilka utvärderingsmetoder de använder. Andelen personer i öppenvårdsbehandling för psykisk ohälsa med diagnosen anpassningsstörning varierar från 5 till 20%.

Anpassningsstörning förekommer däremot i högre grad vid slutenvården på sjukhusen. Faktum är att procenten kan vara så hög som 50.

Vilka är riskfaktorerna för anpassningsstörning?

Människor som går igenom svåra händelser hanterar ofta många stressfaktorer. Dessa människor har en högre risk för att utveckla denna sjukdom.

Samtidigt måste läkaren ta hänsyn till patientens kulturella sammanhang när de gör en diagnos. De måste undersöka om svaret på stressfaktorerna är överdrivet eller inte.

Dessutom bör de överväga om den psykiska störningen i samband med stressfaktorn är större än vad man kan förvänta sig.

kvinna och solnedgång

Vad kan jag göra om jag misstänker att jag har en anpassningsstörning?

Först och främst rekommenderar vi att du träffar en psykolog eller psykiater. Om du känner dig överväldig av ett (eller flera) problem, följ dessa rekommendationer:

  • Tänk på om du varit i en liknande situation tidigare och hur du löste det.
  • Berätta hur du känner för familj och vänner.
  • Organisera dina idéer. Du är orolig över allt på en och samma gång, så tänk ett steg i taget. Skriv ner dina nuvarande problem på ett papper och organisera dem enligt hur orolig de gör dig. Du kommer att märka att vissa saker inte är nödvändiga att vara orolig över.
  • Välj bara ett problem. Börja med det problem som är enklast att lösa.
  • Tänk på hur du kan lösa ditt problem och ta tag i det. Gör en förändring.
  • Träna, ta ett avkopplande bad och ägna tid åt dig själv.

Slutligen, om dina problem inte försvinner eller om du inte kan kontrollera dina symptom – träffa någon professionell. Du kan gå till din vårdcentral eller direkt till en psykolog. Psykologerna finns trots allt där för att hjälpa dig, oavsett om du har anpassningsstörning eller inte.