Tre typer av känslomässig invalidering som aldrig bör tolereras

Det mest negativa med känslomässig invalidering är att det leder till att vi kopplar bort oss själva, baserat på andras övertygelser eller åsikter. Dessutom utövas det ofta på subtila sätt. Vi undersöker tre typer.

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Skriven av Edith Sánchez

Senaste uppdateringen: 09 juni, 2023

Känslomässig invalidering inträffar när en individs känslor avvisas, avfärdas eller ignoreras. Med andra ord när en person får höra att dennes känslor är olämpliga, värdelösa eller malplacerade. Det är en form av psykologiskt våld som ofta går obemärkt förbi.

Faktum är att det är vanligt att människor utövar känslomässig invalidering “med goda avsikter”. Till exempel när en person säger att denne känner sig ledsen och motparten säger att denne inte har någon anledning att vara det eller att personen är barnslig. Eller att han eller hon helt enkelt att inte ska tänka på det och släppa det.

I många fall säger vi dessa ord med avsikten att få individen att må bättre. Men i praktiken har de motsatt effekt. Förminskning av andras känslor är faktiskt bara till nytta för dem som inte är villiga att lyssna eller inte vill bry sig om andras problem. Vi kommer att gå igenom tre typer av känslomässig invalidering som du aldrig bör tolerera.

1. Att neka den andre rätten att känna är en form av känslomässig invalidering

Förnekandet av rätten att känna är en av de vanligaste formerna av känslomässig invalidering. Det motsvarar de exempel vi pratade om ovan. Situationer där fraser som “Det är inte ens värt att tänka på”, “Det är verkligen inte så illa” eller “Jag har varit med om mycket värre” är vanliga.

Även om den här typen av budskap uppenbarligen manar till lugn, är sanningen att de uppmanar personen att inte känna som denne gör. Det är som om personens subjektiva upplevelse inte är giltig. Faktum är att det finns ett tyst förakt för personens känslor. Dessa typer av uttalanden görs ofta av personer med en överlägsen attityd.

Ingen har rätt att säga till andra hur viktigt eller oviktigt något som de känner är. De ska inte heller jämföra deras erfarenheter med sina egna. Alla har rätt att uppleva alla typer av känslor. Faktum är att de är ett uttryck för hur unika vi alla är.

2. Att döma den andre efter hur denne känner

Alla former av känslomässig invalidering är likartade. Med det sagt finns det vissa nyanser mellan dem. Att döma en person för hur denne känner är att dra en godtycklig slutsats om denne, baserat på dennes humör och känslor.

Ett exempel är när en person uttrycker att denne känner sig blyg och en annan svarar “Var inte dum”. Eller i de fall en person mår dåligt över vad någon annan har sagt eller gjort och får kommentarer som “Du är alldeles för känslig”. Eller när någon verkligen är orolig och får höra “Du tar allt så personligt”.

Ingen har rätt att döma det någon annan känner. Andra människor har inte levt personens liv, och de vet inte heller hur de ska reagera i en specifik situation. Vi bör komma ihåg det gamla talesättet “Döm mig inte om du inte har gått i mina skor”.

3. Att avvisa personens affektiva tillstånd

Förkastandet av någons affektiva tillstånd är också en form av oacceptabel känslomässig invalidering. Det händer när någon uttrycker en negativ åsikt eller stigmatiserar en annan person på grund av vad denne känner. Det är en form av direkt psykologiskt våld. I själva verket innebär det att man försöker påtvinga någon annan sin egen syn på världen.

Ett exempel kan vara när någon säger: “Bara idioter blir kära.” Eller så använder de uttryck som: “Pojkar gråter inte.” I dessa fall, och många andra, är vissa känslor eller uttryck förknippade med en negativ diskvalificerande generalisering.

Förkastandet av ett affektivt tillstånd grundar sig vanligtvis i fördomar. Problemet ligger inte hos dem som upplever dessa tillstånd, utan hos dem som dömer dem negativt, baserat på förutfattade meningar eller ogrundade övertygelser.

Dessa är bara tre former av känslomässig invalidering som vi aldrig bör tolerera. Men de är inte de enda. Med det sagt är ingen form av känslomässig invalidering någonsin acceptabel. Varje människa har rätt att uppleva vilken känsla som helst utan att bli förlöjligad för det. Denna premiss är inte förhandlingsbar.