Känslomässigt ansvar: Jag kan eller vill inte?

2 maj, 2016 i Känslor 0 Delat
Månen

”Under dessa förhållanden är det helt omöjligt för mig att ta ett beslut. Jag kan inte.” Det är möjligt att någon närstående sagt dessa ord till dig vid ett eller flera tillfällen. Eller så kanske det är så att du själv uttryckt känslan av denna bekanta mur inom oss, som hindrar oss från att besluta och gå framåt. Gör förändringen.

”Jag vet inte om jag bör avsluta mitt förhållande”, ”Kanske bör jag ändra några saker i mitt liv, men just nu kan jag inte”, ”Jag vet att jag bör tala med denna person och säga allt jag känner, men jag kan inte. Jag vågar inte”. Vad ligger bakom dessa typiska stunder av obeslutsamhet? I våra dagliga liv förflyttar sig en ändlös ström av osäkerheter som i större eller mindre kvantiteter gör våra liv knepiga.

Idag vill vi tala med dig om denna aspekt av livet: om personligt och känslomässigt ansvar, vilket vi alla bör utveckla till en bättre nivå. Ibland är det inte enkelt, men med lite ansträngning och mod kan vi nå det och därigenom bli mer konsekventa med våra egna beslut.

Innebörden av att säga ”jag kan inte”

Säkerligen känner du mer än en person som nästan dagligen säger ”Jag kan inte”. När personen bjuds med att gå ut, när du bara talar med denne eller till och med när du antyder att detta kan vara ögonblicket som kommer förändra hans eller hennes liv, dyker ”jag kan inte” upp om och om igen.

Vad betyder det egentligen att säga ”jag kan inte”? Om vi säger dessa tre ord undviker vi allt ansvar. Detta är bara ett sätt att begränsa oss själva. Med våra egna röster bygger vi enorma murar på slagfältet som är livet. Och vi ger upp.

Om vi inte kontrollerar situationen slutar vi vara ansvariga för allt omkring oss. Att säga ”jag kan inte” är att sluta styra omständigheternas och problemens skepp, och lämna rodret bortom kontroll. Idén bakom detta är verkligen fasansfull. Låt oss ta ett enkelt exempel som du säkerligen känner igen: ”Jag kan inte avsluta mitt förhållande, jag vet att jag inte är förälskad längre, men vi har spenderat för många år tillsammans och jag kan bara inte göra det mot henne/honom.”

Var är vår självkänsla, vår logik och vår integritet? Om vi inte är konsekventa med våra känslor kommer vi förlora en stor del av det vi är. Med tiden kommer det bli en frustration så stor att den gör ont och gör att vi känner oss tomma. I sin tur kan den även såra andra också.

Känslomässigt ansvar

Låt oss prova på något annorlunda. Vad skulle hända om du istället för att säga ”jag kan inte” istället skulle byta till ”jag tänker inte”, vilket betyder ”jag vill inte”? I detta fall är närvaron av val tydlig. Det finns en tro och en beslutsamhet. Det finns mod och viljestyrka. Detta är vad som kallas ”känslomässigt ansvar”. I denna hälsosamma övning är en person konsekvent med vad denne känner och gör. Det är så vi tar ansvar för våra känslor och agerar med logik utan att åsamka någon smärta; inte ens oss själva.

Känslomässigt ansvar är en vital pelare för vår självkänsla och vår lycka. Vi bör inte undvika våra känslor, utan snarare acceptera dem och utmana oss själva att ta beslut som stödjer dem. Detta är hur vi agerar på ett modigare och ärligare sätt.

Det är inte alltid enkelt att agera samstämmigt med våra känslor. Livet är en komplex labyrint där vi måste hantera och kämpa med olika personer och situationer. Men det är värt att ha detta i åtanke och alltid utveckla idén att vi kan demonstrera autentiskt och uppriktigt personligt ansvar.

För att uppnå detta ska vi visa dig en liten strategi. Den är väldigt enkel. Den går ut på att helt enkelt förklara problemen du har nu med några rader och placera dem på sidan ”Jag kan inte” eller ”Jag vill inte”. När du gjort detta ska du fråga dig själv hur dessa ord får dig att må och om de definierar sanningen hos det du känner. Här är ett exempel:

”Jag älskar inte min pojkvän/flickvän längre, men jag kan inte lämna honom/henne. Jag vågar inte.” – – ”Jag vill inte lämna min pojkvän/flickvän.” (Är detta sant?)

Jag kan inte resa i ett flygplan, det skrämmer mig.” – – – ”Jag vill inte resa i ett flygplan.” (Är detta sant?)

Min medarbetare stör mig. Men jag kan inte säga det till honom.” – – – ”Jag vill inte säga det till honom.” (Är detta sant?)

Jag kan inte konfrontera mina känslor.” – – – ”Jag vill inte konfrontera mina känslor.” (Är detta sant?)

Är det inte fantastiskt hur ett byte av ett litet ord helt kan ändra ditt perspektiv?

MER FÖR DIG