Kärlek behöver en spegel, inte ett förstoringsglas
När vissa personer är förälskade agerar de nästan som prickskyttar. De håller upp ett förstoringsglas för att finna sina partners brister, fel och antagna svagheter. De underminerar och förgör till slut förhållandet. Det är ynkryggens paradigm. En person som inte förstår att kärlek behöver en spegel, inte ett förstoringsglas.
När det kommer till relationer så vet ingen allt. De flesta av oss har störtat utför fler än en klippa och lämnat vrak av drömmar och hopp bakom oss. Vi har blivit skeppsbrutna på havet av omöjlig kärlek och feg passion, oavsett om vi var rädda eller bara obeslutsamma.
“Beteende är en spegel vari alla visar sin egen bild.”
-Goethe-
Det finns en typ av relation som vanligtvis orsakar mer kaos än andra. Det är den där en eller båda medlemmarna agerar som “identitetsförgörare”. De fokuserar följaktligen sin uppmärksamhet på allt de inte gillar, alla saker som stör dem hos sina partners. Varför? För att håna och kontrollera.
De gör det för att det är så de tar tyglarna och kompenserar för sin sårade självkänsla.
Nästan utan att inse det blir vi fångade i ett hamsterhjul, där vår egen tröghet fångar oss i en farlig dynamik av olycka.
En dynamik där personer håller upp förstoringsglas men inte kan se sina egna hål och sin egen omognad i spegeln. De inser inte att kärlek behöver en spegel för att kunna växa.
Kärlekens komplexitet: att skuldbelägga den andra personen
Howard Markman är psykologiprofessor vid University of Denver och en av de mest välkända relationsforskarna. Hans vitt publicerade verk illustrerar med precision och originalitet de många problem som sker inom ramverket för det ordinära och vardagliga.
En av Dr Markmans mest intressanta idéer är att de flesta personer som går i parterapi är övertygade om att problemen och olyckan är orsakade av den andra personen.
De bär på det omöjliga hoppet att terapeuten kommer tillhandahålla “läkning” eller “bota” det felaktiga beteendet hos partnern. Om det vore upp till denne – och detta är vad de ofta väntar sig av experten – skulle deras partners bli tagna i örat och bli bestraffade för sitt dåliga beteende.
Bakom de flesta parproblem finns det dock vanligtvis inga mentala hälsoproblem, utan snarare ett problem med relationsmässig dynamik. En dynamik som de två byggt upp och som definierar hur de relaterar till varandra.
Enligt Dr Markman är problemen som kommer upp vid dessa möten ofta kopplade till vissa brister relaterade till emotionell utbildning och psykologiska färdigheter. Därför föreslår han att vi lär ut psykoedukation i skolorna från tidig ålder.
Målet med psykoedukation skulle vara att tillhandahålla oss med strategier, verktyg och färdigheter så att vi kan hjälpa oss själva. Det skulle lära oss att se oss själva i spegeln. Detta för att identifiera våra rädslor och osäkerheter, men framförallt för att göra oss av med samhällets stela roller och könsnormer.
När det kommer till kärlek sveps vissa personer nämligen iväg av dessa roller och normer. De kanske har ärvt dem från sina egna familjer. Kanske har de lärt sig att “det är bättre att vara tyst och härda ut” eller “om han inte gör detta så älskar han mig inte, så jag bör bli arg”.
I grund och botten är tanken att etablera en bas av självkännedom så att vi kan ta hand om oss själva och därmed visa upp den bästa versionen av oss själva i våra relationer.
Kärlek läker inte om du inte älskar dig själv – den behöver en spegel
I den färggranna, komplexa och ständigt växande väven i förhållanden finns det alltid rum för konflikt. Istället för att se det som negativt – som en sjukdom vi kan bli infekterade med – bör vi se det som en motor som pushar oss att bättra oss och stärka relationen.
“Kärlek pushar oss att ha tro på andra och visa dem samma respekt som vi har för oss själva.”
Konflikter rör upp det djupaste av vårt väsen. Vi skapar dock fortfarande onödiga konflikter genom att besatt ignorera det faktum att kärlek behöver en spegel och istället hålla upp förstoringsglaset mot de påstådda bristerna hos den andra personen.
Dessutom gör vi det samtidigt som vi är omedvetna om vårt egna emotionella ansvar. Vi inser inte att vi ibland går genom livet så nakna och kalla att allt vi vill är att någon ska vara vårt skydd. Vår varma plats.
Men lyssna: denna formel fungerar aldrig. Alla personer som tjänar som “skydd” och “läkare” känns bara användbara när de behövs. Dessvärre är detta ett beroende förhållande.
Förr eller senare kommer personen få slut på energi, livsglädje och värdighet. Detta eftersom personen lever under ett obevekligt förstoringsglas.
Låt oss inte tillåta att detta sker. Låt oss stå framför spegeln och återupptäcka oss själva såväl som vår självkänsla. Du ska aldrig låta dig dras in en relation där du måste offra din egen lycka för att bli älskad.
