Konsekvenser av att bli övergiven av en förälder
Barndomen är ett viktigt steg i vår psykologiska och emotionella utveckling. Hur ett barn interagerar med sina föräldrar påverkar dess perspektiv om sig själv samt om världen runt omkring. Många gånger är vi inte riktigt medvetna om de skador som orsakats oss under våra första år. Men vissa upplevelser, som att bli övergiven av en förälder, kan lämna djupa ärr.
Många människor som upplevt denna situation kan säga att den inverkan det hade på dem var mild eller till och med obefintlig. Det är dock mer än tillräckligt att observera deras attityder, tankar och beteenden för att se hur ett sådant övergivande fortsätter att hemsöka dem. För att bli medveten om vad som faktiskt händer ska idag vi gå in på om de viktigaste konsekvenserna av att bli övergiven av en förälder.
Vad menar vi med att bli övergiven av en förälder?
Innan vi listar konsekvenserna av att bli övergiven av en förälder måste vi förklara vad detta hänvisar till. I grund och botten är det frånvaron av en förälder som aldrig har funnits där. Det kategoriseras till exempel inte som ett övergivande av en förälder när det gäller kvinnor eller män som har blivit ensamstående förälder på eget bevåg. På samma sätt, i en familj som består av två fäder eller två mödrar, kan man inte säga att det finns något övergivande trots att det inte finns en föräldrafigur av motsatt kön.
Att bli övergiven av en förälder är alltså den situation då en förälder, man eller kvinna, som någon gång varit en del av barnets liv, lämnar. Men övergivandet kan gälla även i vissa fall då föräldern är fysiskt där med barnet. I slutändan är att vara förälder mer än att bara att ha en titel, det betyder att man bygger emotionella band med barnet. När detta inte händer sker också en typ av övergivande.
Konsekvenserna av att bli övergiven av en förälder
Konsekvenserna som kan komma av ett sådant övergivande, oavsett om det är verkligt eller symboliskt, kan vara allvarliga och påverka individen på emotionell nivå. Dessutom ökar problematiken vanligtvis under barndomen och fortsätter ofta till vuxenlivet, ibland på en omedveten nivå. Låt oss titta närmare på några av dem.
Skuldkänslor och låg självkänsla
Barn klandrar ofta sig själva då en förälder har lämnat dem. De kanske känner att de inte var tillräckligt viktiga för att deras förälder skulle visa intresse för dem. Kanske känner de att de inte är värda att få behålla föräldern i sina liv. Det kan också hända att de tror att de gjorde något fel, vilket utlöste övergivandet.
Således växer de upp med en enorm skuldkänsla och ett lågt självförtroende. ”Om den person som skulle älska mig mest i världen valde att inte vara vid min sida, då måste jag vara en dålig person”, är något som dessa individer kan uttrycka under terapisessioner. Det kanske låter ologiskt för dig, men det är loter fullt logiskt för dem. Och detta är inte någon småsak att åtgärda.
En oförmåga att anknyta till andra
Den som blivit övergiven av en förälder är ofta känslomässigt otillgänglig. Med andra ord kan det vara extremt svårt för den att känslomässigt knyta an till andra människor.
För det första är att bli övergiven av en förälder som gjort för att aktivera barnets misstro och misstankar. Dessutom är det mer än troligt att dessa känslor överflyttas till andra relationer (familjen, vänskaper eller romantiska förhållanden). Detta hindrar som ett naturligt led individen från att utvecklas normalt.
Rädslan för övergivande
Detta är ofta den största konsekvensen som detta problem medför. Det övergivna barnet växer upp och tänker att alla andra också kommer att överge dem. Detta gör dem så rädda att de ofta kommer till en punkt där de väljer att inte komma nära någon. Enbart tanken på att någon ska överge dem återigen skapar extrem ångest. Denna rädsla kan göra dem undvikande eller undergivna och beroende av andra, liksom ibland extremt egenkära.
Andra konsekvenser av att bli övergiven av en förälder
Förutom ovanstående är det vanligt att problem i skolan uppstår, både akademiskt och beteendemässigt. Dessa individer uppbär också ofta en ökad risk för att utveckla missbruk och andra psykiska störningar. De kan ofta uppvisa en oflexibel attityd och uppleva svårigheter att anpassa sig till livsförändringar.
Om de inte hittar det inkluderande, den support och den säkerhet som krävs för att bearbeta övergivandet i sin omedelbara närmiljö kommer det med stor sannolikhet att hålla tillbaka deras vuxna utveckling. De blir människor som är ovilliga att anknyta till andra känslomässigt. De blir överdrivet oroliga, rädda för att förlora andras tillgivenhet och drabbas av låg självkänsla som ett resultat av detta övergivande.
Således kan psykologisk terapi som syftar till att ge ett nytt värde till upplevelsen vara till stor hjälp. Denna metod kan hjälpa dem att lämna ifrån sig bördan från det förflutna och äntligen börja gå vidare.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- González, M. M., Morcillo, E., Sánchez, M. Á., Chacón, F., & Gómez, A. (2004). Ajuste psicológico e integración social en hijos e hijas de familias homoparentales. Infancia y aprendizaje, 27(3), 327-343.
- Bourbeau, L. (2011). Las cinco heridas que impiden ser uno mismo. OB STARE.
- Mafla Albuja, N. D. (2018). “El abandono paterno y su relación con las drogodependencias”. Estudio realizado en una comunidad terapéutica con adultos de 18 a 45 años en el año 2017 a 2018 (Bachelor’s thesis, PUCE-Quito).
