2 konsekvenser av att skrika på barn
Att reflektera över konsekvenserna av att skrika på barn kan hjälpa oss att kontrollera oss själva och hantera våra impulser. Att analysera varifrån skriket kommer och dess orsaker är nyckeln till att förändra detta beteende för gott.
Alla känner vi till vikten av att utbilda våra barn med respekt. Det finns dessutom många resurser och verktyg för att undvika att behöva vända sig till utegångsförbud eller att skrika på dem. Men trots det kan vi i överväldigande stunder känna behovet att skrika på barn. Detta ger oss skuldkänslor, frustration och en känsla av att vi är dåliga föräldrar.
Men vissa föräldrar inser inte de extremt negativa konsekvenserna av att skrika på barn. I denna artikel kommer vi tala om de farligaste, som kommer påverka utvecklingen hos våra barn.
“Att skrika sanningen gör den inte mer sann.”
-Alejandro Casona-
1. Att skrika på barn kan påverka deras självkänsla
Att skrika förmedlar ett budskap om brist på tålamod och tolerans. När vi är desperata över något tenderar vi att höja rösten och fråga saker genom att skrika. Men att skrika på barn kan skicka ett budskap om att de gör allt fel. Även om vi gör det för att få dem att lyda, får det dem att känna att de inte lever upp till våra förväntningar.
När detta sker konstant så förmedlar vi fel idé. De kan tro att oavsett vad de gör så kommer de aldrig göra det rätt. De kan även känna att vi aldrig kommer vara nöjda och att inget kommer göra oss glada. Känslan av att inte göra något rätt och att man förtjänar allt skrik är något som kommer stanna kvar med dem under hela livet.
Grunden för våra barns självkänsla kommer utifrån. Med kärlek och acceptans måste deras förebilder få dem att känna att de kan göra allt. Det innebär inte att vi ska fyllda dem med falsk självsäkerhet; ibland är det nödvändigt att de blir frustrerade. Men det är viktigt att våra förväntningar justeras efter deras ålder och kunskap. Framförallt måste vi inse att våra barn inte är perfekta.
“Varje man som inte har något att säga skriker.”
-Enrique Jardiel Poncela-
2. Att vara förstående mot våra barn
Det är till exempel väldigt vanligt att skrika på barn på morgonen eftersom vi är stressade och måste ta dem till skolan. Men vi kan inte förvänta oss att barn ska utföra uppgifter lika snabbt som vi. Deras “hastighet” kommer bero på deras ålder och nivå av självgående. Kanske behöver de hjälp att bli redo.
Om vi inte ger dem tillräckligt med tid eller ber om något som är bortom deras förmågor, är det helt normalt att de inte kan slutföra uppgiften. Då börjar vi skrika och få dem att känna att de inte klarar av det. Budskapet de mottar i dessa situationer är att vi inte älskar dem eftersom vi ser på dem som inkapabla.
Vi måste komma ihåg att vårt uppdrag är att hjälpa dem tills de blir självständiga. På så sätt uppmuntrar vi sann självsäkerhet hos dem. Med tiden kommer våra barn börja agera på rätt sätt. De kommer respektera sina föräldrar, hjälpa till i huset eller städa sina rum. Men de kommer inte göra det på grund av rädsla; deras handlingar kommer ur förståelse för rollen och en tro på att de kan göra allt själva.
“När man diskuterar något sägs inte sanningen av den som skriker, utan av den som kan binda sina argument ordentligt.”
-Fernando Savater-
3. Att skrika på barn lär dem fel sätt att hantera sina känslor
Vi måste vara förebilder för våra barn. När vi konstant skriker och tappar humöret innebär det att situationerna kan få oss att tappa humöret. Budskapet vi förmedlar är att vi inte kan kontrollera oss själva. Småttingarna lär sig att skrik är rätt svar på stress. De tar detta sätt att agera och kommer förmodligen upprepa det i framtiden.
“Vilken typ av liv kan det var om det börjar med moderns skrik och bebisens gråt?”
-Baltasar Gracián-
Därför är det vårt ansvar att lära oss att hantera känslor. Trots att vi känner oss rädda, trötta eller arga, måste vi kontrollera oss inför våra barn. Att skrika på barn på grund av stress lär dem enbart att ilska är en tillräckligt bra anledning för att behandla andra illa.
Det är inte deras fel att vi är upprörda eller ängsliga varje gång de tar ett steg. Även om det är svårt så är det viktigt att uppmuntra dem att utforska och upptäcka vilka de verkligen är. Vår roll är att följa med dem på deras äventyr. Vi måste även upptäcka varifrån våra negativa känslor kommer.
Kanske behöver vi känslorna för att få våra barn att bete sig som vi vill, och inte som vilka de verkligen är. Kanske är vi rädda för att de ska lida eller skada sig själva. Men trots det är det aldrig en bra idé att skrika på barn för att skydda dem eller kanalisera deras känslor.
Att tro att allt kommer gå bra för dem eftersom de är kapabla att ta hand om sig själva är mycket bättre.
“Det förbryllar mig att hon uttrycker sig med skrik och instabiliteten oljudet åsamkar henne, och sedan började jag misstänka att hon antingen tillfredsställs av det eller är livrädd för tystnad.”
-César Gonzálex Ruano-
Slutsats
I denna artikel har vi talat om de negativa effekterna av att skrika på barn. Med tanke på hur skadligt detta beteende är måste båda föräldrarna lära sig att kontrollera sina känslor. De kan även lära sig mer effektiva sätt att lösa problem för att tackla konflikter.
Men om du någonsin skrikit på dina barn ska du inte bestraffa dig själv för det. Ingen är perfekt. Vad som är viktigt är att du förändrar detta beteende nu när du känner till dess allvarliga konsekvenser.
