Skuldkänslorna efter att man avslutat en relation
Att hantera skuldkänslor efter att man har avslutat en relation är för många en logisk konsekvens av att man har tagit detta beslut. Av att man har tagit initiativet, av att ha tagit det slutliga steget mot att bryta ner den där väggen.
Du kanske har upplevt denna situation. Du hade många tvivel rörande ifall du skulle göra det, ifall du skulle ta det där steget, men till slut så gjorde du det. Du visste att du även skulle komma att kalla dig själv för relationens bödel, den som kapade dess livslängd. Livet med så många löften, så många drömmar, så mycket hopp…
Du kanske efteråt kände dig skyldig till den smärta som ditt ex upplevde, för personens ledsamhet… och även ansvarig för dennes framtid! Kanske den där skuldkänslan även ledde dig till att ta ett steg bakåt och bli tillsammans igen. Och sedan att göra slut igen, osv. Det blev en självdestruktiv cirkel som gjorde dig ännu mer bitter.
“Personen kommer må så dåligt, jag har åsamkat personen så mycket lidande… Jag var allt för denna person. Och tänk ifall jag har gjort ett misstag?”.
Låter dessa fraser bekanta? Faktum är att den person som lämnar många gånger känner sig full av en sorts “hat” som många gånger inte stämmer överens med verkligheten. Det är istället något som är baserat på förutfattade idéer rörande ett visst ämne. Allt detta föder skuldkänslorna ännu mer. Det uppmanar även den där inre rösten som dränker anledningarna till varför man avslutade relationen.
Skuldkänslor skapar gränser och låter oss inte gå framåt
“Du kommer var en dålig person om du lämnar. Vänta. Du kanske bara måste acceptera att du inte kan vara lycklig hela tiden. Börja med honom, för han kommer verkligen att lida ifall du lämnar.” Detta är ofta en pågående inre monolog hos någon som funderar på att avsluta relationen.
Rädslan över att få den andra personen att lida. Den ohälsosamma och oberättigade känslan att vi är ansvariga för dennes välmående leder oss till att stanna i en relation som inte fungerar. Det får oss att konstant vara i ett tillstånd av stand-by där vi inte gör det vi vill eftersom vi är rädda för att den andra personen ska lida. Det är så tiden går. Och det är så livet kan försvinna.
Att man är ansvarig för den andres smärta när man har avslutat en relation är en skuldkänsla som sträcker sig bortom kulturer. Vi känner oss ansvariga för en annan persons liv baserat på en felaktig tankeprocess. Å andra sidan så tenderar vi när vi själva blir dumpade att skylla vårt lidande på personen som har lämnat oss. Vår olycklighet verkar vara den personens fel. För personen vi älskar säger till oss att denne ej längre vill vara med oss.
Den som har avslutat en relation kan inte bära den andra personens smärta
En sak är att lidandet börjar under uppbrottet, och det är en annan att vara ansvarig för exets lidande för att vi avslutar relationen. Livet är fullt av lycka och smärta, osäkerhet och säkerhet. Det består av både kärlek och krossade hjärtan.
Vi kan inte låta någon göra oss ansvariga för deras existens. Ifall vi gör det så kommer vi aldrig att kunna vidta åtgärder. Vi kommer aldrig att kunna ta ett beslut, för det hade alltid haft en effekt på personerna omkring oss. Vi hade alltid levt i ett tillstånd av stillastående p.g.a. rädsla för att rubba den ömtåliga balansen.
Ifall jag inte går vidare kommer jag inte få den andra personen att lida. Men å andra sidan så kan jag inte leva.
Ifall jag inte går vidare så kan jag inte leva.
Ifall jag inte tar några beslut så kommer jag inte upptäcka min inre värld… eller den externa.
Jag kommer gömma alla mina tankar och känslor p.g.a. rädsla för den andra personens reaktion.
På detta sätt slutar vi vara autentiska. Vi slutar jaga våra mål. Vi kommer till slut att leva ett liv på sidlinjen. Låt de modiga själarna leva sitt liv!
Livet har sina konsekvenser
Skuldkänslorna gör många gånger att vi går tillbaka även då vi har avslutat en relation. Vi försöker laga den där brutna relationen genom att helt enkelt undvika skuldkänslan, utan att tro att relationen kommer bli bättre. Vi lever vid sidan om, och livet levs istället av de personer som är tillräckligt modiga och har tillräckligt med mental styrka för att skrida till verket och leva med konsekvenserna av sina beslut.
Vi kan inte låta andra tvinga sin vilja på oss. Vi kan inte heller göra det frivilligt. Det är en uppoffring som inte ger något i slutändan.
Det motverkar upplevelser… upplevelser som är nödvändiga för att vi ska kunna växa, lära oss, bli vuxna och mentalt rikare. Alla våra erfarenheter ger oss en bättre utveckling. Lidandet är en del av livet och ingen kan ta något från oss som är en del av vårt liv; speciellt inte p.g.a. den kastrerande skuldkänslan som är baserad på en felaktig uppfattning att man har ett ansvar för den andres smärta då man har avslutat en relation.
Låt därför inte skuldkänslorna vara det som får dig att stanna ifall detta inte är vad du egentligen vill. Den andra personen förtjänar också att du är autentisk och ärlig.
Detta kanske intresserar dig
