Kortisol – kroppens stresshormon
Kortisol är ett hormon som agerar som en signalsubstans i hjärnan. Det anses vara ett stresshormon av forskningsvärlden eftersom vår kropp producerar det i spända situationer, och det hjälper oss att hantera dessa.
Utsöndringen av detta hormon kontrolleras av hypotalamus som svar på stressiga situationer och låga nivåer av glukokortikoider i blodet.
Stress är en känsla som genererar fysiska spänningar. Det kan uppstå i alla situationer eller tankar som gör oss frustrerade, arga eller nervösa. I små doser kan stress faktiskt vara positivt, såsom när det hjälper oss att undvika fara.
När det går från att vara en temporär känsla till att vara återkommande kan det dock skada vår hälsa.
Genom vårt sätt att tänka, tro och känna kan vi påverka kortisolnivåerna i kroppen. Vidare visar vetenskapliga bevis att vi genom att modifiera våra tankar på ett visst sätt kan modifiera den biokemiska aktiviteten i våra hjärnceller.
Att sakna ett sinne för humor, vara konstant irriterad och ofta vara arg är möjliga indikatorer på höjda kortisolnivåer. Andra är permanent trötthet utan påtaglig anledning och antingen brist på aptit eller överätande.
Kortisol – stress- och sömnlöshetshormonet
Situationer vi tolkar som stressiga ökar våra kortisolnivåer, vilket kan störa kvaliteten och längden hos vår sömn. Men även om kortisol fått mycket negativ publicitet, bör det finnas närvarande i olika mängder under dagen för att hålla oss vakna och aktiva, och sjunka på natten.
Kortisolnivåerna skiljer sig som sagt under dagen och från person till person. Vissa personer är till exempel mer aktiva på morgonen, medan andra inte startar dagen innan de ätit. Det är normalt att nivåerna sjunker i takt med att dagen går. De når sina lägsta nivåer när det är dags att sova.
Men om kortisolnivåerna inte sänks på kvällen på grund av att stressvaret förblir aktivt, kan vi få problem att sova.
Kortisol spelar en viktig roll i vår hälsa och vårt välmående, och höjs med varje problem vi identifierar som ett hot. När våra kortisolnivåer är bra känner vi oss mentalt starka, klara och motiverade. Men om de är låga tenderar vi att känna oss förvirrade, apatiska och trötta.
Att reglera stress är viktigt och ofta inte lätt. I en frisk kropp inträffar stressvaret, varpå avslappningssvaret tar över. Om vårt stressvar dock aktiveras för ofta så blir det svårare att stänga av det, varpå risken för obalanser ökar. När stressen är ihärdig och önskan att slappna av inte kommer, blir vi sjuka.
“Tiden att slappna av är när du har tid för det.”
-Sydney J. Harris-
Stress gör oss sjuka
Stress är sättet kroppen försöker lösa ett problem på. När situationen är återkommande kan det dock orsaka sjukdomar som diabetes, depression, insulinresistens, hypertoni och autoimmuna sjukdomar. Vår kropps svar på stress har en skyddande och anpassningsbar natur.
Med det sagt producerar svaret på kronisk stress en biokemisk obalans som faktiskt försvagar immunförsvaret.
Forskning har visat att återkommande eller väldigt intensiv stress är en faktor som bidrar till utvecklingen av somatisering. Det är en konsekvens av att anpassa sig dåligt till förändring. Det finns många psykosomatiska sjukdomar som produceras, utlöses eller förvärras av stress.
När den akuta stressen är kontinuerlig kan sår bildas i olika delar av matsmältningssystemet och kardiovaskulära problem kan uppstå. Personer med höga riskfaktorer kan faktiskt drabbas av hjärtinfarkt. Dessa sjukdomar tenderar att röra sig tyst och orsaka somatisering i olika delar av kroppen beroende på den drabbade personens omständigheter.
“Utan hälsa är livet inte ett liv; det är endast ett tillstånd av matthet och lidande.”
-François Rabelais-
Socialt stöd minskar dina kortisolnivåer
Socialt stöd och oxytocin interagerar i kroppen för att dämpa det subjektiva svaret på psykosocial stress. Därför kan stöd från vänner och familj vara ett av de kraftfullaste sätten att skydda dig mot stressrelaterade sjukdomar, såsom de som listas ovan.
Biologisk psykologiforskning vid University of Freiburg i Tyskland, ledd av Markus Heinrichs, visade faktiskt för första gången hos människor att hormonet oxytocin spelar en nyckelroll i att både kontrollera stress och den stressinducerande effekten. Oxytocin har även en betydande roll i vårt sociala beteende (stressmodulerande faktor).
Det må vara svårt att kontrollera mängden kortisol i blodet, men det finns vissa faktorer som man lättare kan påverka. Vi talar om att ha ett bra socialt stödnätverk (personer du kan lita på och som verkligen kan lita på dig) eller att minska konsumtionen av vissa substanser. Dessa inkluderar alkohol och tobak, som kan öka kortisolnivåerna indirekt.
En nyttig, balanserad kost hjälper också till att minska nivåerna av detta hormon eftersom minskat kaloriintag kan öka nivåerna av kortisol. Vidare drog en studie vid Ohio University slutsatsen att inkluderandet av avslappnande och meditativa aktiviteter kan minska risken för kronisk stress.
Enligt denna studie är skillnaden mellan de som mediterar och de som inte gör det att om en tanke sker i ett “meditativt sinne”, är tanken ett vittne. Annars är det tanken som styr och vi som är vittnet.
“Det finns inga problem vi inte kan lösa tillsammans, och väldigt få vi kan lösa själva.”
-Lyndon Baines Johnson-
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Admon, R., Treadway, M. T., Valeri, L., Mehta, M., Douglas, S., & Pizzagalli, D. A. (2017). Distinct trajectories of cortisol response to prolonged acute stress are linked to affective responses and hippocampal gray matter volume in healthy females. Journal of Neuroscience, 37(33), 7994-8002.
- Aguilar Cordero, M. J., Sánchez López, A. M., Mur Villar, N., García García, I., López, R., Ortegón Piñero, A., & Cortés Castell, E. (2014). Cortisol salival como indicador de estrés fisiológico en niños y adultos: revisión sistemática. Nutrición hospitalaria, 29(5), 960-968.
- De La Banda, G. G., ángeles Martínez-Abascal, M., Riesco, M., & Pérez, G. (2004). La respuesta de cortisol ante un examen y su relación con otros acontecimientos estresantes y con algunas características de personalidad. Psicothema, 16(2), 294-298.
- Dickerson, SS, y Kemeny, ME (2004). Factores de estrés agudo y respuestas de cortisol: una integración teórica y la síntesis de la investigación de laboratorio. Psychological Bulletin , 130 (3), 355.
- Heinrichs, M., Baumgartner, T., Kirschbaum, C., y Ehlert, U. (2003). El apoyo social y la oxitocina interactúan para suprimir el cortisol y subjetivos respuestas al estrés psicosocial. Biological Psychiatry , 54 (12), 1389-1398.
- S Moscoso, M. (2009). De la mente a la célula: Impacto del estrés en psiconeuroinmunoendocrinología. Liberabit, 15(2), 143-152.
- Valdés, M., & De Flores, T. (1985). Psicobiología del estrés. Barcelona: Martínez Roca.
- Gunnar, M. R., Kryzer, E., Van Ryzin, M. J., & Phillips, D. A. (2010). The rise in cortisol in family day care: Associations with aspects of care quality, child behavior, and child sex. Child Development, 81(3), 851-869.
