Kronisk ledsamhet och dystymi: vad är orsaken?
Det är inte alltid man lyckas bli av med långvariga depressioner med hjälp av läkemedel. Kronisk ledsamhet och dystymi har en mer komplex orsak än vad man tidigare har trott. När man använder neuropsykologin för att studera dystymi påminner detta oss om att detta tillstånd är relaterat till en serie med hjärnprocesser och sociala situationer som vi behöver ta i beaktande.
När man går igenom de fall med kronisk ledsamhet och dystymi som har uppstått runt om i världen kan man se att det är något vi inte kan ignorera. Kliniska studier har visat att denna åkomma drabbar 5% av befolkningen, speciellt kvinnor.
Specialisterna vet att det finns många som går genom livet med ett konstant lidande och som inte ber om hjälp. Denna hjälplöshet blir så kronisk att det är väldigt troligt att denna siffra är större än vad vi från början trott.
Dystymi drabbar fler kvinnor än män och är kännetecknat av humörsvängningar, utmattning och återkommande ledsamhet. Detta är symptom som kan pågå under många år.
Kronisk ledsamhet och dystymi är en mycket mildare sjukdom än vanlig depression. Med det sagt är det många patienter som förr eller senare utvecklar andra mentala problem.
Neuropsykologin och kronisk ledsamhet och dystymi
Denna åkomma definierades av psykiatrikern Robert Spitzer under 1960-talet. Det han gjorde var att skilja den från termer som han ansåg inte beskrev detta tillstånd. Innan Spitzers forskning för att förbättra klassificeringen av denna mentalsjukdom ansåg man att dystymi var en personlighetstyp och inte en sjukdom. Människor beskrevs som depressiva och neurotiska. De ansågs vidare ha svag viljekraft.
Experterna har sedan dess fortsatt att förbättra klassificeringen för att hitta problemets orsak. För att en person ska kunna bli diagnostiserad med dystymi idag måste följande tillstånd vara uppfyllda:
- Det depressiva tillståndet ska ha varat under minst 2 år.
Personen måste lida av minst två av följande symptom för att ha kronisk ledsamhet och dystymi:
- Minskad aptit.
- Insomni eller hypersomni.
- Brist på energi eller utmattning.
- Låg självkänsla.
- Koncentrationssvårigheter eller svårigheter med att ta beslut.
- En känsla av hopplöshet.
- Konstant lidande.
- Det förekommer inte några psykotiska eller maniska incidenter; det förekommer inte några organiska sjukdomar; det finns heller inte tecken på en allvarlig depression.
Vad händer i min hjärna om jag har fått kronisk ledsamhet och dystymi?
När en person får denna diagnos känner han eller hon sig ofta lättad. Detta är inte alls förvånansvärt. Personen har många gånger fått leva med denna skugga ända sedan tonåren. Alla de där åren när tomheten invaderade personens liv på alla möjliga sätt. Alla de där åren med en ledsamhet som fyllde personens liv och allt vad denne gjorde.
De neuropsykologiska studier som har utförts rörande dystymi har gett viss information om vad tillståndet beror på. Experterna tror att stress och hormoner som kortisol kan påverka vår förmåga att kontrollera humöret.
- Klinisk forskning och ny teknologi som magnetiska resonansbilder har gjort att vi kan undersöka mentala åkommor på ett bättre sätt. Man kan exempelvis undersöka aktiviteten i de områden i hjärnan som är relaterade till problemlösning, sömn, aptit och även sociala förmågor.
- Många av dessa processer fokuseras på ett väldigt speciellt område i hjärnan som hanterar känslor (enligt bilden nedan). Detta område kallas gördelvindlingen, och patienter med depressiva åkommor har en väldigt låg aktivitet i detta område.
Gördelvindlingen och von Economo-neuroner
- Främre gördelvindlingen är en del av ett nätverk som hanterar ett flertal processer. Det hjälper oss att hantera information; både emotionell information och information från våra sinnen. Det hjälper oss att fokusera samtidigt som vi rör på oss och interagerar med andra. Vidare hjälper det oss att bibehålla ett intresse för den omkringliggande miljön, och verkar som en länk mellan våra känslor och vår uppmärksamhet.
- Vi hittar även von Economo-neuronerna i detta område. Många av oss har hört talas om spegelneuroner, men von Economo-neuronerna är särskilt viktiga av en speciell anledning. Dessa nervceller ansluter till andra för att hantera information rörande smärta och hunger. De stimulerar även skapandet av “sociala känslor” som tillit, kärlek, bitterhet…
- Apor, delfiner, valar och elefanter har också von Economo-neuroner. Dessa djur blir deprimerade precis som oss och uppvisar symptom på så kallat “socialt lidande”. Faktorer som ensamhet, att bli bortstött eller att tappa sin ställning i gruppen kan göra individen ledsen och framkalla emotionell smärta. Som vi kan se är detta väldigt intressant information.
Slutsats
Vi vet nu vad den neuropsykologiska forskningen rörande dystymi har visat oss. Frågan är nu: vad är det som gör att dessa områden i hjärnan slutar fungera som de borde? Och ännu viktigare, hur kan vi reglera dessa områden? Ett av de största problemen är att de drabbade har fått leva med sjukdomen under så många år, och det är inte alltid som åkomman kan avhjälpas med läkemedel. Experterna menar därför att det behövs mer forskning rörande ämnet.
Forskarna vet exempelvis att det finns ärftliga faktorer. En känsla av att vara isolerad, att ha förlorat någon eller att inte känna sig användbar eller duktig kan också göra att man drabbas.
Den neuropsykologiska forskningen rörande dystymi har visat att många patienter ofta blir bättre när de börjar med nya projekt. Att göra något nytt i livet kan göra att man mår bättre.
Ge inte upp. Allteftersom experterna lär sig mer om dessa tillstånd så kommer de också att kunna ge oss bättre svar. Under tiden bör vi fokusera oss på att dystymi är ett tillstånd som går att behandla. Det är något man kan komma över med en bra behandling och ett psykoterapeutiskt tillvägagångssätt.
