Lämnad i hörnet: det glömda barnet
Det glömda barnet. Barnet som inte blev älskat av sina föräldrar. Barnet som växte upp i ett hörn. Han kommer vara fast där under en lång tid, även när han blir vuxen. Hans barndom togs ifrån honom. Han är fortfarande bunden till det hungriga och arga barnet som han en gång var. Han är kvar i sitt barndomstrauma.
Boken Parenting from the Inside Out av psykiatrikern och professorn Daniel J. Siegel erbjuder den perfekta terminologin gällande det glömda barnet: skamkultur. Bakom dessa ord finns en begravd verklighet som vi inte alltid är medvetna om.
Vi pratar om det lilla barn som lever skamset och förvirrat för att det inte bor med en typisk familj. Det är en familj utan erkännande, medkänsla och känsla av säkerhet.
“Barndomen varar inte för evigt, men alla förtjänar en.”
-Wendy Dale-
Det glömda barnet har inte en roll i hemmet. Det är det barn som frågar och aldrig får, det barn som har lärt sig att det är meningslöst att gråta. Det är det barn som aldrig såg sig själv reflekterad i sina föräldrars ögon eller kände deras värme. Det glömda barnet som aldrig hade ett riktigt hem eller en kärlek som försäkrade honom om att allt skulle bli bra. Ingen lärde honom att tro på magi, på universum eller ens på sig själv.
Dessa barn inom skamkulturen förlorar till slut sig själva bland ilskan och tystnaden, och detta är ett scenario som är väldigt vanligt i vårt samhälle.
Det glömda barnet, ett försummat liv
När vi tänker på det glömda barnet tänker vi ofta på dysfunktionella familjer. Detta är miljöer där fysiska och verbala övergrepp, omogna föräldrar och mentalt trauma är vanligt, där barnet blir marginaliserat. En miljö som karaktäriseras av emotionell obalans, osäkerhet och rädsla.
Det är dock viktigt att klargöra något: det glömda barnet lever närmare oss än vi tror. Han kan till och med vara vår granne. Han kanske bor i ett elegant hus med tre våningar eller har föräldrar som verkar vänliga och leende. Du kanske ser dem gå med sitt tysta barn, en ledsamhet i hans ögon när de tar honom till skolan eller till hans aktiviteter efter skolan.
Han kanske har sina egna nycklar och du ser honom gå in och ut ur huset själv eftersom hans föräldrar arbetar varje dag, som de borde. De kommer hem trötta utan energi för att interagera med eller lyssna på honom. Detta bör aldrig hända. I denna situation förekommer det inte våld, men det dysfunktionella är uppenbart. Detta är också en form av övergrepp: bristen på riktig kärlek, avsaknaden av en medveten och närvarande förälder.
Ingen ska behöva leva i ett hörn
Ingen ska behöva leva i ett mörkt rum utan omtanke. Att spendera barndomen i denna typ av miljö, full av skuggor och utan omtanke, kommer skapa en intern konflikt i barnet som kan ta lång tid att återhämta sig från. Elisabeth Kübler-Ross skrev i sin bok On Grief and Grieving att de med traumatiska barndomar måste gå igenom en väldigt speciell typ av sorg.
“En av de bästa sakerna som kan hända i ditt liv, tror jag, är att ha en lycklig barndom.”
Den schweizisk-amerikanske psykiatrikern förklarade att det är som att påbörja en operation på en serie oordnade känslor i lådor. Varje låda blir rörigare ju djupare du går. Det är en kaotisk inre värld där allt existerar på en gång: ilska, besvikelse och depression.
Det glömda barnet blir ofta till en tillbakadragen vuxen som håller sig för sig själv och inte kan bilda varaktiga och meningsfulla relationer. Anledningen till detta är att personen fortfarande lever i denna skamkultur, där denne konstant undrar vad denne gjorde för att inte vara värdig kärlek. Personen fick aldrig den nödvändiga kärleken för att kunna växa som människa.
Ingen förtjänar att leva i ett hörn, speciellt inte barn. Våra småttingar förtjänar att tas om hand med kärleksfulla ord. De förtjänar vår tid även när vi har haft en lång dag. De förtjänar även vår uppmärksamhet.
Jag vill avsluta med ett förslag: investera i dina barns uppfostran. Låt oss undvika att lämna bakom oss glömda barn och förlorade barndomar. Tänk på dina handlingars konsekvenser och hur detta kommer påverka ditt barns liv.
