Att lida gör dig inte till en bättre person

All min smärta kommer belönas. Livet kommer sätta allt på plats, speciellt personerna som har förrått mig. Jag har lidit eftersom det är så jag kommer belönas en vacker dag. Jag kanske inte njuter av livet nu, men en dag kommer chansen komma, för universum och Gud vet allt om de dåliga saker som skett. Att lida är användbart, för goda personer lider och det är de som blir vinnare i slutänden.

Låter stycket ovan bekant? Det är en del av en offentlig debatt som har upprepats i åratal. Den är så populär att jag är säker på att alla känt sig lockade av den någon gång, eller till och med anammat den som sitt eget synsätt. Det är övertygelsen att lycka kommer vara en belöning för ditt lidande, inte för dina vänliga och proaktiva handlingar. Det är det känslomässiga arvet från våra judisk-kristna rötter. Goda personer lider, för sig själva och andra.

Inom fältet klinisk psykologi finns det ett stort antal deprimerade patienter som influeras av denna irrationella uppfattning i allt de gör. Detta är känt som “vanföreställningen om himmelsk belöning”, som är tron att dina goda handlingar kommer belönas av en magisk och irrationell part.

Dina handlingar är mäktigare än “karma”

Vänta inte på möjligheter; skapa dem, dra nytta av dem och gör det mesta av dem. Detta kräver ihärdighet, beslutsamhet och bestämdhet. I livet måste du sätta gränser för den misshandel andra utsätter dig för och som du utsätter dig själv för.

Smärta och modfälldhet är en del av livet, och att acceptera dem som sådant kommer förbättra din känslomässiga hälsa. Du kommer veta hur du ska hantera och konfrontera dem så att de inte blir kroniska och dysfunktionella. Men ibland anammar vi lidande som en autentisk del av livet.

Vi nöjer oss med att klaga och ta på oss offerkoftan eftersom vi tror att livet inte uppfyllt regeln om ömsesidighet. Vi ger en rak höger och livet svarar med en rak höger. Som om livet är under våra önskningars nåder, som om livet inte vore en källa till oförutsägbara och arbiträra händelser med sina egna oläsliga lagar.

Om karma vore mäktigare än våra egna rättvisa och korrekta handlingar skulle personer som konstant orsakar skada och manipulation lida lika mycket som de drabbade personerna, och inte raka motsatsen. Du behöver bara se dig omkring för att märka att världen är långt från rättvis, långt från belönande för personerna som lider. Så hur bör vi då agera?

Att lida gör dig inte nödvändigtvis starkare

Att tänka att livet kommer ge dig goda saker du behöver och förtjänar om du lider är som att tro att du kan köpa saker för papper om du kallar det för pengar. Detta är en naiv och destruktiv övertygelse vi tvingar på oss själva, som om att lida vore en välsignelse.

Många personer blir nervösa när saker och ting är lugna och går riktigt bra. De är i ett konstant tillstånd av vakenhet och missnöje, som om denna attityd skulle föra med sig fler fördelar. Som om konstanta tankar på de dåliga sakerna som kan hända skulle leda till större lycka i framtiden.

Detta systematiska perspektivet hos psykologi analyserar hur djupt inrotat detta tankesätt och agerande är. Ofta är dess rötter begravda i ett budskap inom familjen. Bestraffning lär inte barn något om det inte kommer med en återställande eller positiv handling.

Barn bör förstå att man för att fixa något man gjort fel måste reparera skadan man orsakat eller göra något positivt för att kompensera för den. Sådan kompensation bör vara omedelbar och i linje med det oönskade beteendet. Om de helt enkelt bestraffas för att lida så kommer de lära sig att reparationen av skadan ligger i att uthärda lidandet från en bestraffning. Från ung ålder internaliserar vi att det korrekta är att lida passivt.

Byt ut självbestraffning mot värdefulla handlingar

Om du vill ha något bättre i livet ska du använda strategier och förmågor du redan besitter för att få det. Att sitta och vänta på att världen ska erkänna din smärta och belöna dig för den är missriktat.

Depression baseras ofta på känslan av inlärd hjälplöshet: du tror att inget kommer förbättras oavsett vad du gör eftersom det aldrig gjort det förut. Det är dags att tänka på dina tidigare strategier. Tänk på huruvida du hade en passiv attityd mot dina problem och kastade in handduken vid minsta tecken på problem eller om du konfronterade dina problem aktivt.

Att lida tenderar att attrahera mer lidande. Det handlar om paralys. Det försvagar ditt immunförsvar, vilket gör att du förlorar energin till att konfrontera situationer med riktig fara eftersom du konstant är på alerten, misstroende och spänd.

Om du vill lindra eller stilla den inre smärta du känner, ska du inte vänta på att bli belönad bara för att du genomgått en svår tid. Om du vill ha stöd måste du bege dig ut och hitta det. Sorg och inaktivitet är beroendeframkallande. Sluta lida. Det gör dig inte till en bättre person, utan skapar bara smärta för dig och dina närstående.