Metaforen om vågorna på stranden
Metaforen om vågorna på stranden är ett verktyg som terapeuter använder i acceptance and commitment therapy (ACT), som tillhör gruppen tredje vågens beteendeterapier. I ett kliniskt sammanhang är detta verktyg till hjälp för att ta makten från negativa känslor och tankar.
I den här artikeln kommer vi att diskutera metaforen om vågorna på stranden och hur du kan tillämpa den i ditt dagliga liv. Men för att göra det måste du först förstå vad ACT är mer exakt.
Vad är ACT?
Acceptance and commitment therapy (ACT) är en relativt ny terapeutisk strategi som har sin grund i kognitiv beteendeterapi. Som sådan är den baserad på idén att våra tankar har enorm makt över hur vi känner oss.
Men i motsats till kognitiv beteendeterapi försöker ACT inte förändra det som rör sig i ditt sinne. Den stora idén med just denna strategi är att dina tankar bara har så mycket makt som du ger dem.
En av principerna för acceptance and commitment therapy är att negativa känslor inte kan skada dig. ACT:s grundare menar att de helt enkelt bara finns där. Så om vi lär oss att acceptera dem kommer vi att lida mindre.
För att hjälpa patienter att acceptera negativa tankar använder terapeuter tekniker som kräver fantasi. En av dem är metaforen om vågorna på stranden.
Metaforen om vågorna på stranden
Syftet med att använda denna metafor i terapi är att hjälpa patienten att förstå att dennes tankar och känslor inte kan skada denne. Följaktligen är den väldigt bra för människor som lider av ångest.
Så här fungerar den: Föreställ dig en lång vit sandstrand. Vågor slår ständigt in mot stranden. Vissa är små. Andra är dock stora och hotfulla. Oavsett storlek försvinner de alla harmlöst när de når stranden.
Föreställ dig nu att någon försöker slåss mot vågorna. Det verkar inte så vettigt, eller hur? Till syvende och sist skadar vattnet inte stranden. Personen däremot kommer att bli frustrerad och trött.
Som du säkert förstår är stranden du. Precis som stranden kan du motstå nästan allt som kommer i din väg. Vågorna representerar därmed de tankar och känslor som inte kan skada dig.
Det är förvisso sant att vissa av vågorna är läskigare än andra. De kan få dig att må dåligt för en stund. Det kan till och med verka som att de aldrig kommer att försvinna. Men till slut löses alla vågor upp av sanden, hur läskiga de än är.
Målet med metaforen är att hjälpa dig att överväga acceptans som ett alternativ till att behöva ha kontroll.
Hur man använder det här verktyget
Enligt acceptance and commitment therapy har ditt sinne två delar. En av dem är ansvarig för att tänka och känna. Dina tankar kan verka hotfulla. Men den andra delen av ditt sinne, “observatören”, skadas aldrig.
Ditt observanta sinne är som stranden i metaforen. Tankar och känslor kommer och går, men sanden finns kvar. Så vad är poängen med att oroa sig över dem? Varför kämpa mot dessa okontrollerade tankar och känslor?
Metaforen om vågorna på stranden kan hjälpa dig att distansera dig från dina mentala “skapelser”. Många gånger kommer vårt lidande nämligen inte från det som faktiskt händer. Istället kommer det från vad du säger till dig själv. När du lägger för stor vikt vid berättelserna och bekymren i ditt huvud, kommer du därför förbli olycklig.
Du har makten att berätta för dig själv vad som händer. Var en observatör, inte en tolk. Dina tankar och känslor har nämligen bara så mycket makt över dig som du ger dem. Till slut kommer vågorna att försvinna och havet blir lugnt igen.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Powers, M. B., Zum Vörde Sive Vörding, M. B., & Emmelkamp, P. M. G. (2009). Acceptance and commitment therapy: A meta-analytic review. Psychotherapy and Psychosomatics. https://doi.org/10.1159/000190790
Hayes, S. C., Luoma, J. B., Bond, F. W., Masuda, A., & Lillis, J. (2006). Acceptance and Commitment Therapy: Model, processes and outcomes. Behaviour Research and Therapy. https://doi.org/10.1016/j.brat.2005.06.006