Nidoterapi: Att läka i en annan miljö

Även om miljöns inflytande på psykiska störningar alltid har beaktats, är nidoterapi hittills den enda systematiska och tidskontrollerade miljöinterventionen för ihållande psykiska störningar.

Skriven och verifierad av psykologen Cristina Roda Rivera.

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Termen “nidoterapi” avser en modern terapeutisk metod som syftar till att hjälpa patienter att läka i en annan miljö. Dess huvudsakliga mål är att förändra miljön för dem som lider av schizofreni och andra allvarliga psykiska störningar.

Experter på området tillämpar denna terapi i kombination med andra typer av interventioner. Istället för att bara fokusera på direkta interventioner med patienterna, är målet att hjälpa dem att identifiera behovet av förändring. Detta skulle, som en konsekvens, motivera dem att kämpa för en förändring i deras miljö.

Syftet med nidoterapi är inte att förändra individen, utan att i stället göra förhållandet mellan denne och dennes miljö mer bekvämt. Det visar sig att detta kan ge en övergripande förbättring i personens liv. Detta är dock inte det direkta resultatet av behandlingen. Istället kommer det från att man ger upphov till ett mer harmoniskt förhållande mellan personen och det som omger denne. Man hjälper alltså personen att läka i en annan miljö än denne är van vid.

Faktum är att en persons miljö är av betydande vikt vid förekomsten av sjukdomar och återfall. Av denna anledning arbetar nidoterapeuter tillsammans med patienter som lider av schizofreni för att kunna identifiera dessa faktorer och försöka minska antalet och svårighetsgraden av återfall.

Att läka i en annan miljö: Den teoretiska grunden för nidoterapi

Psykiatern Peter Tyrer är grundaren av denna terapi. Under sina 40 år i yrket har han publicerat 38 böcker, varit redaktör för den medicinska tidskriften The British Journal of Psychiatry och utvecklat nidoterapi som en form av miljöintervention. Dess teoretiska grund är nära kopplad till det darwinistiska utvecklingsbegreppet.

En organisms anpassning till dess miljö garanterar dess välstånd. Så om vi istället får miljön att anpassa sig till organismen på liknande sätt så kommer det att vara möjligt att uppnå positiva beteendeförändringar.

Dessutom har experter inom mental hälsa alltid tagit hänsyn till miljöförhållanden vid utvärdering och behandling av personer med psykiska störningar. Ändå följer forskare nästan aldrig en konsekvent interventionsstrategi.

Att ge miljön primär betydelse möjliggör förändringar som annars inte skulle kunna uppnås. Miljöproblem är ofta den främsta orsaken till återfall i psykisk sjukdom.

För att nå framgång med miljöinterventioner är det nödvändigt att balansera patientens behov och dem hos andra.

Nidoterapins principer

Huvudprinciperna för nidoterapi är:

• Trygg placering. Detta avser att ta hänsyn till miljön ur patientens synvinkel.
• Utformning av realistiska mål gällande miljön.
• Utformning av specifika mål relaterade till miljöförändring.
• Förbättring av sociala funktioner. Med andra ord, fokus på funktioner snarare än symptom.
• Anpassning och personlig kontroll. I princip låter man patienten delta på ett lämpligt sätt och ta ansvar för programmet.
• Bredare integration av miljön samt medling.
• Involvering av andra – inklusive oberoende medlare – i processen att lösa svåra aspekter av miljöförändringar.

Synkronisering med andra terapier och förändringsmedel

Nidoterapi kan fungera parallellt med tillämpningen av andra befintliga terapier. Men den måste samtidigt vara oberoende av dem.

Att hjälpa patienten att fokusera på miljöförändringar kan förbättra anpassningen till dennes miljö.

Målen som föreslås under nidoterapi involverar ofta många teammedlemmar, såsom socialarbetare, psykologer, arbetsterapeuter och kreativitetsterapeuter.

Att läka i en annan miljö genom nidoterapi: Varaktighet och faser

Formella interventioner ger vanligtvis bestående resultat enligt författarens erfarenhet. Denna terapeutiska modell består av fem faser.

Fas I. Identifiera nidoterapins begränsningar

Nidoterapi implementeras vanligtvis efter att patienten har behandlats omfattande och har erhållit mesta möjliga resultat från de tillgängliga interventionerna. Andra gånger genomförs det efter en lång kamp mellan terapeuter som vill utföra interventioner och patienter som avstår dem.

Om terapeuten får patienten att skilja mellan fenomen som kommer från störningen och sådana som kommer från miljön, minskas risken för konflikt, och möjligheten till samverkan med andra typer av interventioner förbättras.

Fas II. Fullständig miljöanalys

Alla patientens önskemål måste beaktas, oavsett hur omöjliga de kan tyckas vara.

Först gör patienten sin egen miljöanalys. Därefter är det terapeutens tur. Det kan göras med eller utan patienten. Vi måste notera att de båda miljöanalyserna sannolikt kommer att skilja sig från varandra. När de är klara måste terapeuten och patienten nå en överenskommelse om målen. Om det råkar finnas några skillnader, måste de vända sig till medlaren.

Fas III. Implementering av en gemensam väg

Denna fas tar vanligtvis många timmar att slutföra. Men om det görs framgångsrikt kan efterföljande faser förhandlas snabbt. De olika delarna av denna gemensamma väg måste identifieras och planeras i varje intervention.

Många av dessa förändringar måste tänkas igenom noggrant. Och inte bara det, det är även viktigt att de sker gradvis. Det är viktigt att fastställa lämpliga tidsramar för dessa förändringar för att undvika framtida besvikelse.

Fas IV. Övervakning av framsteg

Det kan ta lite tid att nå uppsatta mål. Trots detta måste patienten ha dem i åtanke hela tiden, och förfarandena för att uppnå dem måste vara transparenta.

Det är viktigt att ge feedback rörande de framsteg som görs. Många terapeuter rekommenderar att ge feedback var tredje månad. Samtidigt är det mycket osannolikt att alla mål uppnås med framgång.

Fas V. Anpassning av nidoterapi för att kunna läka i en annan miljö

Ibland visar sig målen vara helt omöjliga att uppnå. När detta händer är det nödvändigt att gå tillbaka och rita en ny väg med olika mål – de kan vara mindre ambitiösa eller ännu mer, beroende på fall.

I denna uppgift är patientens roll mycket viktig, liksom en ärlig acceptans av beslutet.

Slutsatser

Det måste forskas mer om detta ämne för att man fullt ut ska kunna förstå dess effektivitet, fördelar och möjliga risker. Samtidigt bör människor med psykiska hälsoproblem, hälso- och sjukvårdspersonal, chefer och beslutsfattare, se denna nya terapi utifrån ett experimentellt synsätt.

Sammantaget är nidoterapi en komplex process som fortfarande är under utveckling. Hittills är det den enda systematiska och tidskontrollerade miljöinterventionen för ihållande psykiska störningar. Terapeuter måste utbilda sig i att acceptera patienter för vad de är och inte för vad de vill att de ska vara.