Ondskans skala: från självförsvar till psykopater
Michael Stone, psykiatriker och professor vid Columbia University, är en referenspunkt när det kommer till kunskapen om “ondskans anatomi”. Det var han som tog fram ondskans skala – ett verktyg som är både intressant och slående. Denna skala är menad att fungera som ett hjälpmedel för att reda ut de olika graderna av aggressivitet eller psykopatiska instinkter som kan utvecklas i de mörka delarna av det mänskliga hjärtat.
Vissa personer definierar “ondskans skala” som ett kliv in i Dantes helvete. Varje cirkel eller länk utgör en serie synder eller olika allvarlighetsgrader; allt från handlingar som man kan berättiga och förstå, till sådana som är så avskyvärda och oförståeliga att man omöjligt kan förstå.
“Världen hotas inte av dåliga personer, utan av dem som låter ondskan existera.”
Vi bör börja med att nämna att detta verktyg inte kan användas till att döma en kriminell person, även om det har tagits fram av en välkänd psykiatriker. Dr. Stone själv, och även många andra inom forskningsvärlden, hävdar dock att detta är ett tillräckligt rigoröst perspektiv eftersom det är baserat på en detaljerad analys av fler än 600 kriminella. De anser att det är nyckeln till att förstå våldet och ondskan.
Stone och ondskans skala
Kanske skepsisen rörande denna skala grundar sig på dess ursprung. Mellan 2006 och 2008 visade Discovery Channel ett program med titeln “Most Evil”. I detta program analyserade Dr. Stone profilerna av flera mördare, seriemördare och psykopater. Han gick också igenom hundratals kriminalfall, där han tog upp både motivation och metod.
Han utförde dessutom många intervjuer med kriminella i fängelset och lyckades visa hur och på vilket sätt som hans klassificeringsmetod hade skapats.
“Ondskans skala fascinerar åhörarna nästan direkt. Den utgörs av 22 nivåer och variabler som utbildning, genetik, neurologiska problem eller miljömässiga faktorer som påverkar dessa våldsamma handlingar.”
Många experter anser dock att denna skala bara är ren sensationalism. Michael Stones följande verk visar dock en detaljerad genomgång av kriminalpsykologin. Han är också noga med att förklara vad som försiggår i det kriminella sinnet.
Vad är ondska?
Låt oss ställa en fråga. Vad menar vi med ondska? Vad händer om en man dödar en annan i självförsvar? Och hur är det med en kvinna som planerar ett mord på den som attackerat henne – en person som har utsatt henne för övergrepp? Anser vi att detta är “ondska”? Finns det kanske en viss “gränslinje”?
Det finns säkert gånger när vi har ansett att vissa handlingar är berättigade, andra som förståeliga men inte berättigade, och andra som helt oförståeliga. Vi kan alla potentiellt bli våldsamma och aggressiva, men det finns nyanser, det finns grader, nivåer och dynamik som Dr. Michael Stone själv ville definiera.
Charles Mansons, Ted Bundys, Jeffrey Dahmers, John Wayne Gacys, Dennis Raders och andra högt profilerade mördares brott är så fasansfulla att de flesta inte hade tvekat att kalla dem “onda”, men…tillhör de samma kategori av “ondska”?
Vad är det då som skiljer ett brott från ett annat? Var ligger skiljelinjen mellan vad som är förståeligt och vad som inte är det? Hur påverkar vår personlighet, genetik, hur vi blev uppfostrade och våra sociala förutsättningar? Michael Stone tar upp dessa och andra faktorer när han lägger fram ondskans skala med 22 olika nivåer:
Den första gruppen på ondskans skala: berättigat mord
Nivå 1 har att göra med självförsvar. I detta fall finns det inga spår av psykopati och Dr. Stone själv slår fast att dessa personer inte har några onda tendenser.
Den andra gruppen: ondska som ett resultat av avundsjuka och hat
I den andra gruppen inkluderade Dr. Stone alla de som begår mord på grund av avundsjuka, de som är ute efter hämnd och de som är medhjälpare, och som till och med deltar i den våldsamma handlingen. Vi bör också poängtera att även om många av dessa personer uppvisar narcissistiska tendenser och aggression så uppvisar de inte några psykopatiska drag. Låt oss titta på dem i detalj.
Nivå 2: Passionsbrott som utförs av omogna och självcentrerade personer.
3: Ett väldigt slående exempel på denna nivå av ondskans skala är Leslie van Hourten. Den här kvinnan var en medlem av “Charles Manson-familjen”. Hon kunde döda på grund av att Manson helt enkelt bad henne att göra det.
4: Personer som dödar i självförsvar, men som samtidigt har startat den aggressiva situationen från början.
Nivå 5: Traumatiserade personer (som för det mesta har blivit utsatta för övergrepp) och som drivs av ilska och inte har några problem med att hämnas.
6: Impulsiva mördare som drivs av attacker av okontrollerad ilska.
7: Väldigt narcissistiska individer som dödar av avundsjuka.
Den tredje gruppen: att vidröra psykopatins gränser
Det finns en aspekt där experterna har svårigheter med att diagnostisera den psykopatiska profilen. I den tredje gruppen av ondskans skala samlade Dr. Stone alla de som hade begått våldsamma handlingar, men där man inte kunde se en direkt länk till en psykopatisk personlighet (även om det eventuellt fanns specifika eller temporära närliggande drag).
Nivå 8: Personer som visar väldigt mycket undertryckt ilska. Detta är personer som behöver en liten ursäkt eller en viss situation för att “explodera” och begå våldsamma handlingar.
9: Vid den här nivån på ondskans skala hittar vi avundsjuka älskare som uppvisar vissa psykopatiska drag.
10: Här har vi de klassiska “lönnmördarna”, personer som dödar för pengar och som kan “gör sig av med” personer som kommer i deras väg. De är självcentrerade men har inte någon psykopatisk personlighet.
Nivå 11: Här inkluderar Michael Stone självcentrerade personer med mer definierade psykopatiska drag.
12: Personer som dödar när de känner sig trängda.
13: Här har vi psykopatiska mördare som dödar av ren ilska.
Nivå 14: Konspiratoriska, machiavelliska och självcentrerade personer som dödar för att uppnå något som är fördelaktigt för dem.
15: Denna nivå inkluderar psykopater som kan ha ihjäl många personer när de blir rasande. Ett exempel på detta var Charles Manson.
16: Psykopater som dödar och begår avskyvärda handlingar.
Den fjärde gruppen
I den sista delen av ondskans skala hittar vi den mest primitiva formen av ondska. Här pratar vi om psykopater som inte känner någon form av ånger. Målet bakom mordet är att uppnå tillfredsställelse genom den våldsamma handlingen.
Nivå 17: Seriemördare med fetischer och sadistiska sexuella tendenser. Ett exempel på detta var Ted Bundy.
18: Mördare som först torterar och sedan utför mordet.
19: Psykopater som först skrämmer sina offer och sedan utför avskyvärda brott.
Nivå 20: Psykopatiska mördare som bara är ute efter att tortera.
21: Psykopater som endast vill tortera och inte döda.
22: På den sista nivån av ondskans skala hittar vi personer som utför extrem tortyr och psykopatiska mord.
Som vi har sett visar denna resa till ondskans djup många nyanser, vilket gör det svårt att klassificera en mördare eller en person som begår andra våldsamma handlingar.
Många av oss är mer eller mindre skeptiska rörande ondskans skala. Andra anser att skalan är bra för att klassificera olika nivåer av ondska. Men vissa ser den också som sensationalism. Det vi dock kan förstå med hjälp av ondskans skala är att vi håller på att förstå det kriminella sinnet alltmer och att vi har allt bättre redskap för att analysera det.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Stone, Michael (2009). “The Anatomy of Evil”. Prometheus Books.
- Zimbardo, Philip (2012). “The Lucifer Effect” Madrid: Paidos.
