Hur kan ett barn överleva i en dysfunktionell familj?

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Skriven av Raquel Lemos Rodríguez

Senaste uppdateringen: 18 december, 2022

Att växa upp i en dysfunktionell familj kan lämna sår som får allvarliga konsekvenser senare i livet. Denna typ av familj är dock mycket vanligare än vad man tror. Emotionell manipulation, ett förnedrande beteende, brist på empati och känslighet, kommunikationsproblem och beroende. Allt detta är kännetecken på en dysfunktionell familj.

Barn som växer upp i ett sådant hem måste anpassa sig för att överleva. De gör så för att skydda sig själva från en miljö som är långt ifrån idealisk. De observerar dessutom dysfunktionella beteendemönster som de antagligen kommer imitera när de blir vuxna.

5 typer av roller

Som tidigare nämnt är det vanligt med dysfunktionella familjer. Det är därför också ganska vanligt att barnen har fått anpassa sig till olika roller. Dessa roller kommer antingen hjälpa dem att skydda sig själva eller att underkasta sig det som pågår runt omkring dem. Barnet kan anta en av 5 olika typer av roller. Valet kommer bero på barnets personlighet och den typ av dysfunktionella familj som han eller hon växer upp i.

• Det upproriska barnet – ett barn med beteendeproblem som gör uppror mot all form av auktoritet. Detta barn har antagligen vuxit upp i ett hem där föräldrarna var separerade eller där det förekom övergrepp.
• Syndabocken – ett barn som alltid har fått ta skulden och fortsätter att känna skuldkänslor. Detta barn har en negativ självbild och har aldrig uppskattats av sina föräldrar.
• Den lille vuxne – detta barn har antagit föräldrarollen. Dessa barn blir vuxna tidigt och genomlever inte en normal barndom. Deras föräldrar är generellt emotionellt omogna och kan inte ta hand om sig själva.
• Det ovärdiga barnet – ett barn vars behov ignoreras och som har lärt sig att undertrycka sina känslor. Detta barn är oftast blygt och tyst. Föräldrarna uppmärksammar inte barnet mycket eftersom de förmodligen är alltför upptagna av sina egna relationsproblem. Dessa barn tror att de inte är värda kärlek.
• Manipulatören – detta barn lär sig att han eller hon kan få vad som helst genom manipulation. Detta barn har antagligen föräldrar som inte vet hur man sätter gränser och som heller inte är så värst intresserade av honom eller henne. De föredrar att ge barnet ett tv-spel eller sötsaker så att de får vara ifred själva.

Att växa upp i en dysfunktionell familj

Föräldrar säger ofta att de har svåra eller upproriska barn som gör dem galna. Det de dock inte inser är att detta är ett rop efter omtanke och uppskattning.

Vi kanske känner igen oss i vissa av dessa roller. Kanske vi omedvetet tog oss an dem när vi fortfarande var unga och när vi inte förstod livet eller dess relationer. Var och en av dessa roller utvecklas i enlighet med hur våra familjemedlemmar beter sig omkring oss och hur de får oss att känna.

I en dysfunktionell familj pekar föräldrarna fingrar mot det yngsta barnet och klassificerar det som problematiskt. De klagar på att barnet är själviskt. Men faktum är att problemet alltid börjar med föräldrarna. Dessa vuxna har inte lärt sig hur man relaterar till andra på ett hälsosamt sätt.

Barnen börjar lära sig dysfunktionella beteendemönster som de kommer upprepa i framtiden. Låt oss ta exemplet med ett barn som växer upp i en dysfunktionell familj där det förekommer övergrepp. Föräldrarna är alltför upptagna med sina egna problem och ger inte barnet någon uppmärksamhet. Barnet börjar känna att han eller hon inte har något värde.

Konsekvenser för framtiden

Vilka typer av relationer kan de förväntas ha i framtiden? De kommer antagligen ha relationer där de lider eftersom de känner att de inte har något val. Om de blir tillsammans med någon som behandlar dem illa, så kommer det antagligen sluta med att de accepterar detta beteende eftersom de har lärt sig att detta är ett normalt sätt att relatera till andra människor.

Och hur är det med deras relationer på arbetet eller deras vänskaper? Deras brist på självkänsla och deras konstanta skuldkänslor kommer göra att de känner sig ansvariga för både sina egna misstag och andras. De kommer därför antagligen att bli perfektionister.

Det är i familjemiljön som barnen växer upp och det är där som de lär sig att relatera till andra. Om vi inte tänker på att förbättra våra relationer, lösa de kommunikationsproblem som finns eller föregå med gott exempel för de yngsta medlemmarna i hushållet, vad gör vi då? Vi skapar skadliga beteendemönster som kommer ha en negativ påverkan på deras liv.